Min mors dag har verkligen varit helt fantastisk.  Att få ha alla mina barn lekandes vid stranden, en liten Elise som bekantade sig med både människor och djur, en Elian som badade, en Emilia som velade men struntade sedan it.  Vi hade några underbara timmar ute i sommarvärmen.  Elise ville inte lämna stranden, hon trivdes vid havet här i vår hamnstad.  Lilla hjärtat!  Det var skönt att få vara bara vi.  Jag och barnen.  Mina föräldrar var med en stund idag också, men sen var vi själva.  Jag behövde ladda med ordentlig kvalitetstid och jag suger verkligen åt mig kärleken för att orka med veckan som komma skall.
 
Jag satt länge och funderade där på stranden, när Elise lekte i sanden.  Tänk om saker vore annorlunda.  Tänk om somliga skulle tänka som andra par som separerar - dela upp dagar och veckor, prata semester etc och bara reda ut allt.  Man behöver inte vara bästa vänner, men man kommer dela på ett barn som man tillsammans skapat.  Man kommer oavsett vad ha med varandra att göra på ett sätt eller annat.
I mitt fall så blev detta en mardröm.  Jag trodde ALDRIG att han skulle kunna göra såsom han gjorde mot mig.
Men så fortsatte jag att tänka, pratade med en närstående om drömscenariot.  Att man bara kom överens, att man kunde hjälpas åt.  Att om det krisade för honom någon gång så skulle jag kunna hjälpa till och tvärtom.
Men istället så skall ett förbaskat krig ske över ett oskyldigt barn som VILL och BEHÖVER sin mamma och sina syskon också, han kommer aldrig komma undan det.  Aldrig.
De banden som vi alla har till varandra, de går inte att klippa, förminska eller förändra.  Vi är en tajt familj och när jag är ensamstående, utan förväntningar eller förhoppningar om att någon ska göra något för att avlasta mig så klarar jag mig som bäst.  Att känna ensamhet i tvåsamhet är den värsta känslan någonsin.
Nu får jag allt att gå ihop, även om det krisar - så finner jag lösningar, de stora barnen mår så jädrans bra med mig som trygghet men är SJÄLVKLART sårade över allt som hänt och Elise trivs verkligen som fisken här "hemmaaaa".
 
Jag vet att jag sa att jag skulle komma med ett längre inlägg nästa gång, med alla bilder.  Men jag hann inte.  Vi åt middag, storbarnen hade kompisar att vara med och plötsligt blev det såhär sen kväll.
Jag har mycket att skriva.  Främst om ytterligare en ENORM besvikelse som har skadat mitt barn ordentligt.  Jag är så oerhört ledsen för barnets skull, att det kan finnas monster till människor som gör det dom gjort.
Jag kommer inte sitta tyst om det, för jag har varenda sms kvar, varenda chathistorik - enda sedan år 2009.  Så de personerna som försökte ljuga ihop saker om MIG som mamma, ni kommer få stå ert kast.  När ni sätter barn i kläm, ett oskyldigt litet flickebarn som ni inte har ett smack att göra med - och så ett biologiskt barn på det dessutom.  Jag hoppas att ni vänder och vrider i era sängar om kvällarna - för FYFAN för det ni var medhjälpare till.  Sanningen kommer alltid fram och det är tur som fasen att jag sparade den och alltid tänkt att den är bra att ha om barnet vill se i framtiden hur det egentligen gick till, hur JAG gav chans efter chans.
Jag är så jävla trött på folk som ljuger så att jag skulle kunna spy.  Jag känner återigen ett enormt hat.
De känslorna lade sig med tiden, jag trodde att saker var annorlunda nuförtiden - men det är precis samma jäkla monster som för sex år sedan.  Jag kommer detaljerat berätta om detta vid ett senare tillfälle.  För jag kan inte begripa hur fasen man tänker, om man lägger sig i något man inte har någon aning om.  Hur pass mycket det kan skada ett barn.  Ni bör skämmas, hela högen - ni VET vad jag stod ut med.  Ni vet hur många chanser jag gav, jag stängde aldrig dörren, jag förbjöd ingenting alls en enda gång.  Och jag har det svart på vitt.  USCH OCH TVI! 
Jag vet inte vad jag gör för att dra åt mig dessa människor, det är seriöst helt sinnessjukt!
 
Jag känner att mycket går emot mig.  Men inget sänker mig.  Jag kan bli arg, jag kan bli ledsen, jag kan gråta - men inget rubbar mig.  Jag står exakt lika stadigt på benen ändå.
Jag lever för mina barn och den som säger något annat - den kan ta och fara långt.  Inte svårare än så.  Jag har i alla år satt mina barn i allra första hand, förutom när jag blev sjuk.  Men jag kan inte riktigt rå för det.  Det är som när K fick lunginflammation - ska jag kalla honom olämplig pga det? Man blir sjuk.  Sedan blir man frisk - och det glädjer mig att livet funkar så.  Synd att andra inte tänkte lika dant.
 
 
Hur som helst, det får vara nog med negativitet för idag.  Åter till mors dag.  Emilia diskade och stod för att städa köket - ett stort tack!  Jag fick även ett otroligt vackert brev som som vanligt berörde mig till tårar, en massa hjärtan från min son och en blomma från min yngsta.
 
 
Jag blev förvånad när K hämtade Elise och bad mig vänta och gav mig blomman och sa att den var från Elise på mors dag.  Finns det en liten bit av hjärta kvar där inne? Jag vill inte hoppas för mycket.  Jag blev bara extremt förvånad - att efter det här helvetet som jag gått igenom tillsammans med mina stora barn.  Hur livet har varit.  Tänk om han som jag, faktiskt tänker efter.  Att är detta värt det? Är ett krig värt det? Vi älskade varandra en gång för längesen, vi skapade ändå en människa tillsammans.
Och jag tror att, utan hets från andra, så vet han att jag är den bästa mamman möjligt till mina barn och hans dotter.  Som jag skrev igår, vi var inte bra för varandra - han var definitivt inte bra för mig.  Vi försökte få det att se bra ut - men det var det inte.  Alls... inte på långa vägar.  Men ingen av oss kommer ha Elise för sig själv resten av livet, det kommer inte funka så.
Så tänk om han bara tänkte ur Elise perspektiv.  Vad vill hon? Vad behöver hon? Vilka älskar hon? Vilka har hon växt upp med? Hur starka är alla dessa band?
Jag är inte den enklaste människan på jorden, jag har enorma brister - men när det kommer till att resonera och att samarbeta så är jag extremt öppen för förslag och så långt ifrån omöjlig man bara kan komma.
Jag hoppas att han sätter sig ned och tänker igenom detta.  Alla pengar som han lägger på en advokat och alla kommande rättegångar - är det inte roligare att lägga dom pengarna på Elise? Så känner jag i alla fall.
Jag kommer stå för det.  Jag vill inte kriga om ett barn.  Barnet har rätt till oss båda. Punkt.
 
Jag hoppas att alla mammor där ute har haft en finfin dag.  Att vara mamma kräver enorma superkrafter! Att skapa ett barn inom sig, att föda fram dom, att göda dom och oftast vara den främsta anknytningspersonen - och sedan alla år som kommer.  Alla mammor är fantastiska! (alla osjälviska mammor som tänker på sina barns bästa och inte hetsar andra till att göra andra illa - japp ni vet exakt vilka ni är).
 
PUSS OCH KRAM
 

Sara

Jag hänger inte med riktigt...2009? Är det något av de andra barnens pappor som dykt upp igen?

Svar: Japp! På ett väldigt orättvist och fult sätt men det ska jag förklara i ett inlägg framöver. Exakt hur det gick och går till. Ingen ska få ljuga om mig och komma undan med det, speciellt när de gjorde det för att hjälpa K som var den som förbjöd kontakt. Men jag ska förklara senare.
Denize

Lisa

Men what? Har följt dig länge så gissar det är mellanbarnets pappa. Men känner dom K eller varför i hela helvete ska dom lägga sig i? Usch vad jag lider med er. Tar det aldrig ta slut? Kärlek och styrka till er <3

Anonym

Vi som följt dej länge VET hur många chanser du gav de andra faderskapen. Speciellt den ena. Men hans nya är både lömsk och manipulativ och har nog ett stort finger med i detta spel. Jag misstänker att det var hon som kommenterade ifrågasättande här för ett tag sedan ang din son. Usch och fy!

Sofia

Så imponerad över din styrka Denize, du är verkligen en förebild - även om du säkert tänker att det är något som du måste vara för att överleva så ska du ta åt dig av varenda positiva ord som alla skriver till dig!
Jag har följt dig sen Emilia var liten och hade även koll på Elians pappa genom hans första dotter innan du träffade honom. Kom att tänka på honom nu med tanke på vad du skrivit i ditt inlägg (måste ju såklart inte handla om honom även om jag tolkade det så). Kan inte sluta förvånas över er situation när han nu har fem barn och verkar vara så delaktig i alla de andra barnen.
I vilket fall som helst - HEJA dig och snart är mardrömmen förhoppningsvis över ♡

Louize

VA!? Menar du på fullt allvar att A har lagt sig i och hjälpt K, han har väl inget med Elise att göra! Hur kan han skada sitt biologiska barn mera än han redan gjort, minns hur många chanser du gav A att vara pappa åt Elian. Sanningen kommer att segra, även om vägen dit kan vara både krokig, orättvis och lång! Tur att dina barn har en så fin och kärleksfull mamma som alltid tänker på deras bästa ❤️


Svar: Tyvärr ja. Jag kommer skriva om det. Då jag känner en så enorm avsky gentemot dessa människor. Så de ska få stå sitt kast. Sätta en 1,5 åring i kläm och skada ens biologiska barn psykiskt är vidrigt. Om de bara visste hur sårad han är, av hela situationen som har varit och när jag väl säger att jag ska göra allt jag kan för att få igång en fungerande relation mellan dom om det är det han vill nu - då gjorde han istället det han gjorde mot sitt eget kött och blod. Inte bara han, jag har inte orkat bry mig om brevet - min advokat sa att det var lika bra, att ord från honom, hans sambo och föräldrar stod med... som bara kommer göra mig ännu mer besviken. Men sanningen är att den som är mest besviken är Elian och alla barnen. Tack för dina ord ❤️
Denize

Anonym

Att han gav dig en blomma känns så creepy tycker jag. Typisk psykopat beteende! Nu ska han vända och bli the good guy. Det är klart det vore bra om ni kan samarbeta, men om jag får ge ett råd så är fett att vara försiktig med att lita på honom igen.


Anonym

Jag har frågat om att få följa dig på instagram nu i en veckas tid men du accepterar inte. Har även skickat dm där 😊

Svar: Vad heter du där? Skicka ett DM igen. Det är så många så det är lätt att missa ❤️
Denize

Tess

Usch, jag började verkligen må illa när jag läste. Har följt dig sedan du var gravid med Elian och hängt med på den resan och jag kommer mycket väl ihåg hur många chanser du givit den sk ”pappan” och hans familj! Stor kram till dig!

Anonym

Hej Denize

Jag kanske inte har hängt med riktigt eller förstått hur det ligger till, du har säkert nämnt det någon gång på bloggen förut, har nog missat det. Men hur som helst jag förstår inte riktigt varför Elians bio pappa har 5 barn totalt men har endast kontakt, ansvar för 4st men skiter totalt i Elian, vad har han fått för att förtjäna det? Känns som Elian blir behandlad som svarta fåret, oönskad av sin pappa och dom andra 4 barnen hyllas och är fantastiska barn. Om man kollar på hans insta.

Jag tycker det är synd om Elian. <3

Vet du anledningen till varför han gör såhär? har han ens försökt ta kontakt med Elian?

Svar: Han försökte i höstas när jag låg inlagd, men detta kontrollerades och förbjöds från någon annan än mig. Jag kommer berätta - när tiden finns för det. Just nu är han INGENTING i mina ögon, för några veckor sedan pratade jag genuint artigt med honom om en relation som successivt skulle byggas upp, när Elian mådde bättre, när oron över Elise och alla rättsprocesser tog slut. När Elian var trygg nog och redo för något så pass nytt i hans liv... men så går dom och gör det dom gjort, sårar honom ordentligt och drar ut på tiden innan något samarbete kan ske. Nu är Elian skör, sviken och arg över hela situationen... och om han någonsin får reda på vilka som var medhjälpare till detta helvete, då vet jag hur han kommer känna. Precis som Elise kommer känna när hon är stor nog att förstå. Jag blir så matt, fattar inte hur svårt det ska vara att tänka på barnens bästa någon jäkla gång.
Denize

Moa

Men herregud, som om det inte räckte med Elises pappa.. Skönt att ni fick en fin mors dag i alla fall, du och barnen <3

Michaela

Men ärligt talat?! Vilket jävla as som helt plötsligt ska lägga sig i ert liv. Han måste ju läst bloggen och tänkt att han kunde slå till genom att hjälpa K. Jag blir tokig på idioterna som dras till dig. Läste kommentarerna här ovan..har han på riktigt FEM barn?
Jag hoppas att den där blomman är ett första litet steg till att K kan tänka sig att sammarbeta..hoppas går ju!

Svar: Jag tror att K själv tog kontakt. Han som var den som sa nej och förbjöd trots att jag förklarade att ensam vårdnad inte betyder att han inte har umgängesrätt. Jag har mycket att skriva om detta. Väldigt mycket. De lade sig i något dom inte har en susning om, de vet inte vilket helvete detta har varit för alla... hoppas de sover oroligt om nätterna och SKÄMS över att de satt barn i kläm, ett oskyldigt litet barn på 1,5 år och ens eget kött och blod. Japp fem barn och respekten för den hela familjen dog återigen. Fyfan säger jah bara, jag är mållös.
Denize

Ivfpappan.se

Var stark och kör ditt race!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress