28 november 2018

Det vardagliga

Vardagslivet

(null)

(null)

Tack för all respons från tidigare! Det är SÅ mycket roligare att logga in här och läsa era ord eller se att ni lämnat spår genom att gilla.  Då känns det som om jag gör något rätt och inte bara har en öppen blogg med tystnad och få spår men ändå återkommande läsare varenda dag.

Det här blir till den sista kommentaren jag precis läste, som hellre ville ha vardagsinlägg än inget alls.

Morgon: stress.  Stora barnen sköter sig själva, mja Emilia främst.  Elian får man påminna om vissa ytterkläder och ha koll på att allt är i sin ordning innan de tillsammans lämnar hemmet till skola.
Samtidigt yrar jag runt med mini som är mer intresserad av att leka än att börja klä på sig alla fyrtioelva plagg inför att ta oss ut i den bitande kylan och ta oss till förskola.  = Jag springer och hinner i sista sekund.  Varje dag.  Oavsett om vi är uppe fyra timmar innan vi ska gå eller ej. Stress.
Det är ett ständigt "vara hemma mamma" men när vi väl kommer fram till föris så ger hon mig en snabb puss, kram och älskar dig och rusar sedan in med glädje.  Hon älskar verkligen förskolan!

Dag: stress.  Jag har så mycket i huvudet att bocka av, skriva, försöka träna men stressar över att det inte funkar så bra just nu.  Alla mina dagar ser helt olika ut men det finns inte så mycket att säga om det.  Jag sköter mitt som alla andra vuxna sköter sitt när barnen är på förskola/skolan.

Eftermiddag: Emilia är med vänner.  
Elise ska hämtas och det är en stor höjdpunkt när en pedagog ropar på Elise och man ser sin böna komma rusande och flyger upp i famnen, tar tag i mitt ansikte och borrar in sig.  Denna magiska känsla varar i en minut för sen ska alla fyrtioelva plagg på igen så vi kan gå ut.  Det är inte lika magiskt.  

Elian kommer hem och vill spela.  Till den som undrade över Fortnite. JAG HATAR DET! Det tog lång tid för mig att bestämma om det var okej eller ej, alla killar i mitt liv sa att det var ett dugligt spel och "alla spelar ju". Okej fine.  Men han blir en annan person av spelet, motsatsen till sig själv.  Han har speltid ca 1,5h på kvällen.  Mer på helger.  Gör han hyss eller glömmer uppgifter så får han spelförbud och hemskt nog kan jag ibland hoppas på att han ska göra bort sig så man kan säga nej till spelet.
Det är tydligen inget spel som man bara kan stänga av utan man ska avsluta matcher etc och det driver mig till vansinne.   Jag säger sluta och han svarar "ja så fort det här är över" och 20 minuter kan gå.
Ärligt talat? Jag önskar att spelet inte fanns.
Då kunde han spela FIFA eller var mer taggad på att vara ute och vara med kompisar/spela fotboll.  Fotboll har alltid varit livet för honom men detta spel är som en drog.  Han är beroende och jag sitter ständigt med dilemmat över hur jag ska göra.
Alla hans kompisar spelar o de pratar med varann samtidigt - jag kan alltså inte huxflux ta bort det.  Men jag är jäkligt hård mot honom om hans beteende förändras.
De dagar han inte kan/får spela så är han min älskade pojke.  Mysig och underbar och snäll och hjälpsam.

Kväll: stress.  Elise är trött som fasen och middag ska lagas och nu är jag i ett bajsstadie där jag absolut inte har inspiration till mat.  Det är en ständig "vadfaaaan ska jag laga idag".  Men det blir gjort och så har man tre mätta och nöjda barn.
Elise hinner leka men vill oftast tillbringa tid med sin syster om hon är hemma.  Det är värstingidolen just nu.
Efter lek, bus och mys så nattas hon, sedan Elian.
Emilia är ofta med vänner ett par timmar efter middag.  Regeln är att hon ska komma hem och äta och att alla läxor ska vara gjorda innan det blir kompishäng.
Elise släpper taget om min hand och jag stänger försiktigt igen dörren till hennes rum.

Senare kväll: Jag kliver in i köket och får ångest över vad jag ser. Matrester, ingredienser till måltiden, diskberg.
Städar motvilligt.  Vill ALLTID vakna upp och servera frukost i ett rent kök.

Sätter mig sedan som nu och undrar om jag ens orkar gå till toa.  Trött deluxe.
Sedan när man väl ska sova.  Då har hjärnan bestämt sig för annat.  Då är jag inte lika trött längre.  En natt gav jag upp och började sortera bland mina kläder kl 2 på natten.

Natten:  Elise vaknar oftast och jag bär in henne till mig.  Hur gör ni andra föräldrar med barn som vaknar på nätterna och sover i egna rum? Sitter ni kvar hos dom? Elise säger dock strikt "sova mammas säng" och då har hon bestämt sig.  Jag har ibland suttit där inne i timmar utan att hon somnar om, landar hon hos mig så har hon slocknat på två sekunder.
Jag personligen störs inte av det, snarare tvärtom. Jag äskar att ha henne bredvid mig och förut så bar jag ju in henne till mig när jag själv skulle sova för att det var så mysigt att titta på henne och lyssna på ljuvliga små andetag.  Kanske har jag en 15-årig Elise som ska sova i min säng framöver men äsch!
Är bara nyfiken på hur andra föräldrar gör, som ska upp på morgonen?

Ja och klart slut.  En helt vanlig vardag.
Anonym

Vår treåring sover i egen säng bredvid vår säng. Ibland kommer han i vår säng. Tycker det är så mysigt och vill inte flytta honom till eget rum på lääänge än! Känns också mycket smidigare om han vaknar på natten att inte behöva stiga upp själv 😊

Svar: Det förstår jag ☺️
Denize

Helen

Min dotter är nästan jämngammal med din. Jag är också ensamstående. Jag nattar alltid henne i sin säng i sitt rum och hämtar henne när jag går och lägger mig i min säng. Jag har försökt att låta henne sova tills hon vaknar på natten, men det resulterar i att min nattsömn såväl som hennes blir störd, då hon de gångerna vaknat och varit så ledsen och svår att natta om, trots att jag tar henne till min säng. Rätt eller fel, vad vet jag. Jag tänker att hon är såpass liten än och behöver tryggheten, tror knappt hon kommer vilja sova bredvid mamma i tonåren. 😂

Svar: Ja men precis så tänker jag också! Hon är faktiskt bara två. Vaknar hon på natten och kräver närhet av mamma så ska hon väl få det. Därför har jag mest burit över henne till mig när jag lägger mig... om hon skulle vakna så räcker det med at säga att”mamma är här” sedan kan hon vilja hålla hand och somnar direkt om = vi båda är piggare dagen efter. Och haha nej, våra småttingar kommer inte vilja sova med oss som tonåringar. Emilia krävde närhet lääääänge gällande sömnen, flera år av närvaro. Men det är inget fel på henne idag 😃 Jag tror egentligen att barnen sover i sina egna rum när de själva är redo för det. Det finns ingen direkt anledning att ”tvinga”, de som använder sådana metoder för att barnen ska lära sig att somna själva genom att skrika sig till sömns och tids nog ”lära sig” är inget för mig. Jag vill inte att min dotter inte får trygghet/närhet när hon behöver. Men det var lite off ämnet 😂 Hur som helst så gör jag som dig, nattar i hennes egen säng och tar över henne sen 💕
Denize

Annika K

Låt Elise sova inne hos dig. Tids nog så kommer hon säkert sova i sin säng. Hon behöver säkert din närhet även på natten ❤️

Svar: Ja ❤️ hon vill själv bli nattad och sova i sin egen säng men hon säger ”Elise komma mamma mitt i natten” 😂 så hon vet vad hon vill och jag kan aldrig neka henne närhet när hon behöver det, aldrig. Dessutom är det både praktiskt och mysigt för min del. Och jag tror att hon sover i sitt rum hela nätterna när hon är redo för det, hon är ju bara två. Kanske ingen bebis men fortfarande en liten människa med stort behov av trygghet och att somna om nära uppenbarligen ❤️
Denize

Anonym

Vi har bestämt oss för att får alla sova blir alla glada så vill Kenai sova i vår säng får han det. Tycker även att det är mysigt och skönt att ha honom nära :)

Svar: Klokt val tycker jag! Inget barn ska nekas närhet om han eller hon kräver det! Sen är det ju som du säger att man får sova bättre, det är mysigt... så det finns egentligen inga problem! 🥰 var bara nyfiken på hur alla andra resonerade, om det var viktigt för andra att barnen sov i sina rum.
Denize

Ica

Ja, fortnite... det är nog ett kapitel för sig! Min grabb blev 13 i oktober och nu har det nog lugnat sig med det. Ibland kan det gå över en vecka som han inte spelar det, någon fredag får han sitta uppe länge och spela, gaming night som dom så fint kallar det bland kompisarna :)
Om det känns jobbigt så låt Elian spela några kvällar i veckan och resten är spelfria. Den regeln hade jag också ganska länge, det fungerade riktigt okej.


Svar: Jag tror att en 12/13-åring hanterar spelet på ett annat sätt, det är ändå en stor ålderskillnad gällande förståelse etc i så låga åldrar. Men skönt att det lugnat sig för er och att du slipper något besvär över spelet. Jag ska fundera på att sätta upp ett spelschema men han kommer nog vilja skicka mig till helvetet om han inte får spela varje vardag 😂 och nu står endast olika tillägg till spelet på årets önskelista. Suck 😩
Denize

Julia

Är själv med mina barn precis som du, min stora tjej vaknar inte lika ofta på nätterna längre men när hon väl gör de får man lägga sig i hennes säng hon vill inte ligga i min. Min yngsta dotter samsover med mig även om hon kanske är förstår för det men ja det är mysigt och vi båda sover väldigt bra 😂🙈

Ang Fortnigt bra att du satt gränser att det är speltid, läxorna måste vara gjorda. Tror det är föräldrarnas största problem att man inte satt en gräns eller hitta en gräns som passar just dom. Jag hade gjort som du det är den här tiden som gäller och läxorna måste vara gjorda annars inget spelande. Att låta barn spela eller inte spela Katrin zytonerska låter inte sin äldsta son spela fortnigt alls, det är bra på ett annat sätt.

Svar: Jo jag har hört att hon inte låter honom spela. Det värsta är att när den större gruppen av vänner får spela så blir ett barn retad om inte han får, vilket är förfärligt! Det är liksom ett spel, men barn/ungdomars beroende just nu. Jag önskar att jag kunde radera spelet nu och säga hell no. Men det är inte snällt när han fått spela det hittills. Men gränser och regler är tydliga och så kommer det förbli. Sedan vet han att speltiden ryker om han missköter sig, har varit tydlig med att jag inte accepterar hans beteende efter spelet etc. Det är som det är, hatar spelet och vad det gör mot se små grabbarna. Men what to do...
Denize

Jag

Jaa, fy för Fortnite. Har också en kille här hemma (10 år) som spelar nästan varje dag (spelfritt träningsdagar) Han blir som förbytt när han spelar det, precis som du säger om E. Vi har haft mååånga diskussioner kring spelet. Jag har inget emot att han spelar men det är hur han blir när han spelar det som är läskigt. Som du säger, nu på vintern, umgås kompisarna via spelandet så man vill inte förbjuda heller. Tycker dock att han har börjat hantera det lite bättre och han väljer själv att inte spela lika ofta som förr så jag hoppas att han tröttnar rejält på det snart. Och så allt de vill köpa i spelet, blir tokig av tjatande. Vi har landat i att han får göra vad han vill med sin månadspeng, 100 kr.

Har en dotter som är 7 år och som kommer till vår säng vaarje natt. Jag tycker det fortfarande är mysigt så vi håller väl på lite till 😊

Svar: Vad skönt att det går bättre men jaa vad jag känner igen det där ”mamma kan jag få det hör för 45kr eller den för 91 kr eller......” ett ständigt jäkla tjatande om det så var jag dum nog att säga att det inte blir mer, då får han önska sig i julklapp. Kul önskelista i år 🙄
Denize

Angelica

Min hnb är ju några månader äldre än Elise, förut kunde vi bara amma till sömns, när vi tog bort amningen i somras kunde hon bara somna på min mage, nu är vi ungefär vid att jag måste klappa henne på huvudet. Hon sover mellan ca 20-22, sen vaknar hon, ibland kan jag få henne att somna om, men oftast så lägger jag mig i hennes säng med oborstade tänder och kissnödig. Sen somnar vi båda två.

Svar: Sista är ju klockrent! Vet inte hur många ggr i livet som man har gjort så med alla barnen (när de stora var små) 😅 en riktig trött mamma klassiker! Dock vaknar jag alltid efter någon timme och är klarvaken istället. Så jag passar mig för att hamna bekvämt om Elise behöver hjälp att somna om innan jag själv är klar för natten. Jag måste dock låtsas sova så det blir svårt 😂
Denize

Sara

Tack för inlägget! 😄 Gällande fortnite, det är så många föräldrar som känner som du och det är synd att inte alla bara kan gå ihop sig och säga nej! Det låter ju hemskt att det blir sådär :(

Sen gällande sömnen för Elise. Vår 2 åring har en 90-säng så när han ropar på oss på natten lägger vi oss där med honom tills han somnar om. Brukar inte ta så lång tid, sen brukar jag smyga tillbaks till min säng. Vi har tvärtom försökt få honom att vilka sova i vår säng istället, men han vill bara va i sin! Så vi får glatt ligga där ihopvikta. Men tror det är bra ändå, snart har vi en bebis på g och då är det nog skönt att inte alla sover i samma säng

Svar: Jaa jag önskar att det vore så! Men jag tror dessvärre att många föräldrar inte har så stor koll vad barnen spelar och vad de gör på nätet nuförtiden 😕. Tack för att du delade med dig om hur ni gör med nätter och förstår absolut att det kan vara en god idé om det ska komma en bebis ☺️
Denize

Anonym

Mina fyraåringar somnar i sina sängar men brukar alltid komma tassande in till mig på natten. Mysigt ❤️

Svar: Åh! Det kommer jag ihåg från Elian och Emilia när de var små men äldre än Elise... att man kunde höra deras snabba små fotsteg in till mig 😍 om Elise vaknar så ropar hon och så får jag bära eller så bär jag självmant när jag ska i säng, hon vaknar inte av det och därför är det alltid lockande! ❤️
Denize

Lisa

Med 3,5åring har vi gjort som du. Just nu sover han alltid i våran säng då han blev kvar där när han vart sjuk för nån månad sen 😂 Men han vill inte sova själv så vi tänkte ta in hans säng till oss och sen så småningom flytta den till hans rum. 1,5åringen sover i eget rum och vaknar nästan aldrig på natten. Om hon gör det så han vi en extra säng i hennes rum där vi lägger oss med henne.

Svar: Kan lätt bli så! Tror att det är därför Elise är så bestämd över att komma in till mig om hon vaknar, för att jag självmant började bära in henne till mig och då blir det en vana. Hon går glatt till sin säng när hon ska nattas och somnar men säger oftast innan ”mitt i natten Elise komma mammas säng”. Det blir ju en rutin 😄
Denize

Lisa

Tänker också att om Elise blir nekad närhet nattetid hos den andra föräldern så är det nog extra viktigt att hon vet att hos dig får hon alltid närhet när hon behöver. Tror du gör helt rätt ❤

Svar: Ja jag kan inte uttala mig mer än vad Elise säger till mig gällande hur hon har det när hon är hemifrån. Och jag kommer i alla fall aldrig neka henne närhet varesig det är att hålla i handen eller annat. Hemma får hon somna genom att hålla min hand och sedan bäras över till att sova tätt intill mig. Skulle ALDRIG ha hjärta till att neka henne närhet oavsett tid på dygnet ❤️😊 Ser ingen anledning till att heller neka henne att hålla handen när hon ska somna. Det finns dom som tycker att 2 åringar ska somna utan ”hjälp” men jag ser det som att hon somnar tryggt. Den dagen hon är redo att somna helt själv och vara i sitt rum hela natten, det kommer säkerligen när hon själv är redo! ☺️
Denize

Frida

Jag sov i mina föräldrars säng tills jag var 5, sen ibland därefter med. När jag var 10-12 jobbade min pappa borta och då sov jag i hans säng bredvid min mama när han inte var hemma. Jag och mamma kollade tv eller läste böcker i varsin sänghalva innan vi slocknade. Inte så att någon av oss inte kunde sova utan varandra, jag var aldrig värst "mammig" eller "pappig". Kan tilläggas att jag flyttade hemifrån när jag var 16 till andra änden av landet, aldrig har haft hemlängtan i hela mitt liv fast att jag spenderat sommarlov iväg från dom (av egen vilja) från jag var liten. Nu snarkar mamma för mycket för att jag ska fixa att ens sova i samma rum, hehe. Jag blev som sagt inte vuxen å inte kunde sova utan mina föräldrar.

Min brorsdotter valde att flytta ut från föräldrarnas sovrum när hon var tre. Hon ville sova själv i sitt eget rum och har gjort det varje natt sedan den dagen. Så jag tänker, vad som funkar funkar? :)

Svar: Jag var väl lite yngre än dig men jag gjorde exakt lika. Min pappa var ofta borta på jobbresor och då sov jag bredvid mamma VARJE gång ☺️ har även fått berättat att jag sovit mycket i deras säng som barn. Emilia krävde min närvaro länge, hon är väldigt självständig idag. Äsch! Jag tror inte alls att det är fel att sova bredvid sin mamma om man behöver det. Var mest nyfiken på om fler resonerade så eller om dom envist satt kvar i barnens rum på nätterna tills dom somnade om 😊
Denize

Anonym

På vilket sätt förändras hans attityd efter spelet? Är det kompisarnas attityd när spelandet pågår som smittar av sig?
Jag förstår att spelet kanske gör att man verkligen försvinner in i spelet och språket mellan en själv och kompisarna når en viss karaktär.

Svar: Han får en kaxig attityd. Uppför sig allmänt olikt honom bara. Han ÄR mjuk, omtänksam, hjälpsam och genuint genomsnäll. Men efter att ha spelat längre stunder så chockas jag av hur han beter sig och vad han säger. Och ja, jag brukar lyssna på hur dom pratar med varann i spelet och jag får gå in och säga åt honom flera ggr då det är meningar som är oacceptabla enligt mig men ”vi skojar ju bara med varandra” men jag kan inte köpa det. Jag struntar i om det är på skoj, vissa saker ska inte sägas alls. Dock har han blivit bättre på just det, språket i spelet efter många varningar och förbud. Men ja, det sista du skrev kan stämma in. Det tar ett tag för honom att skilja på livet och sin karaktär i spelet, efter ett tag blir han sitt riktiga jag. Men sen är jag allmänt emot vapen, aldrig köpt leksakspistoler etc. så att höra han prata om vad de ska skjuta med osv gnager inom mig även om det är ”barnvänligt” som alla säger. Jag gillar det inte bara, men det har blivit ett grupptryck. Förut spelade inte alla men nu får alla kompisar spela för de som blir utanför är ju utanför då jag kan tänka mig att de pratar om spelet på raster etc...
Denize

Anonym

Jobbar inom skolan och fortnite diskuteras mycket (hela tiden) och som ett problem snarare än ett roligt intresse.. Problemet som du säger är ju att kompisarna också ”hänger där”. Vi har till och med fått ta diskussion i klasserna om värdet på verkliga ting kontra det som finns i spelen och inte går att ta på. Senast idag berättade jag om att jag fortfarande är tacksam över örhängen jag fick av mamma för 20 år sen 😅 Det är inte en lätt balansgång att hålla alltså. Bra att du har tydliga gränser! Kram kram

Svar: Det kan jag verkligen tänka mig, svarade nyss en kommentar om grupptryck och att det säkert är något som pratas om på skolan och överallt.. svårt att komma ifrån och svårt då för de barn som förr inte fick spela då de säkerligen hamnade utanför och nu ”spelar alla”. Diskussionen du nämner är väldigt bra! Dom måste ju lära sig det. Kram!
Denize

Sara

Jadu, har en 6 åring som alltid kommer in varje natt och så har de alltid varit, har gjort som dig i perioder men nej de fu kar inte och till slut insåg jag att han faktiskt behöver den närheten på nätterna för att vara trygg och då ska han självklart få det. Tror inte vi kommer ha de i sängen vid 15 års ålder ändå 😉 storebror har aldrig vaknat på nätter och sover som en stock hela nätter på sitt eget rum, så jag tror nog att vi ska tillgodose behovet eftersom de finns. Jadu tv-spel.. Fortnite.. Tv-spel ÄR beroende framkallande, de ser jag här. Viggo spelar inte Fortnite trots han pratat om det och precis "alla andra får ju" jag kan ärligt säg att jag är inte jätteinsatt i det, men visst det är mycket vapen och våld och i detta samhälle vi lever i nu så nja.. Har inte gjort så stor grej av det helt enkelt men än att vi har pratat om det och att alla föräldrar gör olika och jag har mest sagt att jag tror det finns bättre spel, hänvisat till åldersgränsen och vi har pratat om varför den finns och sådär. Han är helnöjd med Fifa, men jag lovar det är också väldigt beroendeframkallande och samma där, kan ju inte avsluta mitt i en match så de gäller att förbereda, och lite anpassa att maten e klar typ samtidigt som matchen för att undvika onödiga konflikter helt enkelt. Sen vet jag ju att det definitivt finns värre spel än Fortnite tex gta skulle absolut aldrig få spelas här! Tycker de e svårt de där med regler.. Förbud är jag lite emot för tycker inte att det hjälper, skapar mest konflikter. Vi försöker prata, diskutera saker och försöka komma fram till gemensamma "regler" men ja de e inte lätt de här 🙏😊

Svar: Jag förstår dig. GTA fick han med som en ”bonus” när han fick sitt första PlayStation dock tog jag bort det innan han ens fick se det. Han spelade jättemycket FIFA innan men kunde ändå avsluta och jag bestämt sa att det var slutspelat. Trots matcher. Visst kunde det uppstå någon konflikt men inte alls i den nivån som fortnite. Det har blivit en hemsk ”drog”. Visst är allr tv-spel beroendeframkallande men detta var något helt nytt för just mig och personen Elian är. Spelade han FIFA förändrades inget humör eller personlighet. Det är väl det som känns mest jobbigt. Och trots åldersgräns så är det ett ständigt ”alla får” och jag led med de barn som Elian förklarade blev utanför då de inte fick spela och så blev det världens lyckorus när just det barnet fick börja spela. Nu spelar alla hans kompisar. Men det är tydliga gränser och jag är stenhård med varningar. Beter han sig illa så ryker spelet och det är liksom punkt slut och ingen diskussion. Men jag tror att många med barn i elians ålder har just den här problematiken. Det är det jag hört och jag hoppas att han ledsnar snart.. som han gjort på andra spel som tex Pokémon som han var EXTREMT besatt av. Det är inte aktuellt längre, i alla fall inte på samma sätt. Han spelar bara om han är med en vän som då letar, men ja ja. Det blev långt! Skulle kunna diskutera detta i all evighet 😂 Viktigast är väl att han fått lära sig konsekvenserna och att jag har tydliga regler.
Denize

Emma Åhlmans

Åh känner igen mig i de du skriver gällande Fortnite.. Jag hatar spelet!! Bokstavligen. Min son är 9 och blir så som du skriver helt annorlunda när han spelar. Han är aldrig ute frivilligt längre och jämt stressad innan vi ska äta. Äter fort och glöm att han skulle vilja göra nått annat efter middagen. Han får alltid spela efter middagen på vardagar och runt 17 tiden på helger ( han kan sitta upp mot 6-7 h då..) en lördagkväll. Men hur fasen får man bort de? är inte så lätt när hela deras umgänge finns där. Vi har torsdagar som är spelfri. Jag älskar torsdagar av den anledningen och funderar på att införskaffa en dag till i veckan som är spelfri:) kram

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress