(null)

Det här citatet är klockrent och det börjar jag helgen med!

Igår var jag arg.  Anledningen till det var för att en vuxen man pratade om ett småbarns vikt.
Spyfärdig blev jag.  Nog för att hela samhället - vi tjejer då förstås - hetsas till att ha den perfekta kroppen.  Ett ständigt tjat om vikt och kropp.  Sådant som gör att många faller i destruktiva fällor.
Det går bara ned i åldrarna, med tanke på att unga tjejer (barn) får se hur man "ska" se ut.  Unga tjejer har inte hittat sig själva än, är sköra och åker lätt dit.  Medan killar pressar på om vad som är snyggt och inte.

Nästa sak är kvinnoförtryck.  Att en och samma man kan försöka trycka ned en kvinna/tjej minut efter minut efter minut.
Blandar man även dessa två saker så har vi den värsta människan i världen.  En riktig FEG människa som ger sig på barn och kvinnor.

Det tredje mest skrämmande är att sådana här män kan vara pappor till tjejer, de kan ha döttrar.
Jag ryser.
De kommer växa upp och höra och se på medan deras far försöker (och lyckas) trycka ned kvinnor på alla sätt som går.
Spydiga kommentarer, elakhet, att vara iskall, ingen respekt, ingen empati, kvinnorna är som smuts under deras skor, hot kan förekomma och ständigt hån.... och detta kommer flera små tjejer växa upp med.  Att det då ska vara okej för en man att STÄNDIGT dag, vecka, månad och år efter år använda sig av kvinnoförtryck.

Till er, ni pappor som gör såhär.  Vad hade ni gjort om en kille sedan betedde sig så mot era döttrar när de blev stora nog? Jag bara undrar? Ni kan väl inte vara hycklare OCKSÅ... eller?

Man ska vara en förebild för sina barn då citatet stämmer in så väl.  Man VISAR hur man beter sig.

Nu börjar jag bli så trött på att kvinnor jämt kränks av män.  Det är normalt, standard.  Dessa karlar som är närmare 2 meter långa, prioriterar sitt liv genom att träna och så går dom på tjejer/kvinnor som är nästan på snudden hälften så korta.  Är man tuff då? Känner man sig stor och stark då? När man gång på gång ska förlöjliga en kvinna.  Och vara en jäkla översittare jääämt? Elak.
Och i ett fall en kvinna som förstördes totalt av en man, i år, det tog slut, hon blev kallad hemska saker inför barn, det var ett trauma för så många.  Sedan väljer kvinnan att förlåta och göra saker lättare för mannen, erbjuda saker av omtanke, ha empati trots att samma man hade slagit sönder hela hennes liv.
Så slutar det med att det enda han gör är att vräka ur sig vidriga saker, håna, förlöjliga igen, kränka igen.  Det är fruktansvärt tragiskt.
Han tar aldrig emot saker som gynnar honom, kvinnan valde att försöka en schysst väg.  Men mannen Ville inte gå den vägen.  Det är tydligen skönare att försöka förstöra kvinnan psykiskt än att faktiskt ta emot generösa erbjudanden.  Då blir det ganska enkelt att förstå vad som är viktigast.
Jag tycker att det är SÅ irriterande med ’mycket-snack-och-liten-verkstad-människor och falskhet.

Min personliga åsikt är att om man ständigt känner ett behov av att trycka ned en kvinna - då är man ingen riktig man.  Då är man rent ut sagt feg.  Och hur ska han tackla sina döttrars framtida pojkvänner/vänner/bekanta/vilka som helst - som även dom kanske saknar respekt och behandlar tjejerna som skit.  Ska pappan ge dom en klapp på axeln för att de är av samma sort? Ska ni pappor mysa av tanken att era döttrar en dag kanske kränks? Eller nä, man vänder alltid kinden till. Det är så man bryr sig (?).

Jag kan verkligen inte låta bli att tänka på det.
Dessa män som har gjort såhär.  Varför? Ärligt talat, mår man verkligen bättre själv när man försöker sänka en tjej? Oavsett ålder.
Jag personligen relaterar till detta då jag haft två män dubbelt så gamla som mig som hotat, ljugit och varit fruktansvärda.  Plus män 4 år äldre ca. Och några nitlotter till.
(Tur att inte ALLA är så, att jag inte BARA dras til dessa typer)

Jag ville bara skriva en riktig disslista nu och den är kort
1. När man klankar ned på barns kroppar 
2. När man klankar ned på kvinnors kroppar
3. När man ständigt kränker kvinnor på så många olika sätt och oftast mamman till sitt eget barn. Mamman som drar ett enormt lass och bygger upp ett barn med kärlek och ömhet, tacklar sjukdomar som varar hur länge som helst. Ensam.  Som gör ett extremt jäkla fint jobb men som en man aldrig kan förstå.  För han har aldrig gjort det ensam.
Listan riktar sig alltså till män.  Om man kan kalla dom för der.  Fegisar säger jag.

Jag tycker synd om många kvinnor som berättar sina historier och till er män som gör detta: ni är fega hela högen.  Om ni vill känna er macho för att ni är renodlade svin, varsågoda.  Men jag skulle nog snarare råda er till att tänka om, vara tacksamma över det jobb mammorna gör för era barn när ni inte hjälper till.  När ni prioriterar annat.  När ni inte ens kan åka och köpa en isglass till ett av era barn som har ont i halsen (tex, drog bara upp något) men samtidigt låtsas sakna (???).

Jag själv har blivit körd ned i botten och kravlat mig upp till ytan för att sedan dränkas igen i omgångar så många gånger.
Jag får än idag ta emot kränkningar men de rinner av mig för jag vet vad som är sant och inte.  Jag sitter i en situation där jag gör 96% ensam typ.  Med mina tre juveler som alla dagligen säger att de älskar mig (ja även tonåringen kan kläcka ur sig det)  Jag har en tvååring som ropar mamma om jag ställer mig upp från golvet.  Jag hör barnskratt runt mig varje vardagskväll.
Jag blir uppvaktad av dom som är äkta och genuina.  Jag får fina gester som uppskattning jämt så för min del vet jag vad som stämmer och ej när någon man skulle försöka sänka mig.
Givetvis är det inte ok för det.  Jag skulle ALDRIG tåla att någon av mina döttrar blev behandlade såsom jag kan bli.  Mina döttrars pojkvänner kommer inte ha det lätt.  
Och min son uppfostras till motsatsen av en feg man.  Det ska Bli en fin och äkta man av honom en dag.

Det här inlägget är riktat till många.  Har du tagit åt dig? Ja men då är du nog skyldig till något av detta.
Jag är bara så extremt leds på vilka krav tjejer ska ha på sig och att det är fritt fram att behandla dom som skit när de minst förtjänar det.
Jag är t ex en sådan som inte skapar bråk i onödan. Ibland kan man få sms från vissa och tänks "ja fast nej" och så vill man förklara men man vet att det inte biter ändå så man skippar det.
Men även jag har mina gränser och då måste jag ryta till.  Jag tror inte att många förväntar sig det, och då kommer inga konkreta försvar. Jag har saker svart på vitt och de sitter väl i kläm så då är det lättare att fortsätta med sina kränkningar.
Patetiskt.

Utööööver det så önskar jag er en trevlig helg!
Bönan mår bättre så hon fixar nog resan. Men jag saknar henne redan.  Trots att hon inte ens åkt än. Blööö älskade lilla tjej.  Då börjar känslan av att vara halv men jag får väl spendera den med betydefulla och så går tiden snabbt ❤️
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress