(null)

(null)

I det gråa får man leta färg...

Bland alla dessa djupa inlägg om trauman och tragedier så kommer jag här och vinkar hej! Här är en ensamstående trebarnsmamma som har stressat som alla andra i vardagen.
Här är en mamma som vill krama om sina barn så hårt för att man spricker av kärlek och tänker att de är för fina för att vara sant och JAG har den stora äran att bli kallad mamma, uppfostra, betrygga, överösa med kärlek - men nästa sekund kan jag tänka tanken att en barnflicka får hoppa in här och ta hela min inkomst.  Alt hyra ut dom via blocket.
Sen går det över igen för det är så det är med barn och vardagen.  Det går upp och ned som en jäkla bergochdalbana och jag VÄGRAR tro på er föräldrar där ute som målar upp livet med barn som ett ständigt fluffigt gulligull.  Era perfekta flöden på instagram lurar inte mig.  
Livet med barn kommer alltid vara livet med barn.

(null)

(null)

Man får så mycket... gråa hår OCH kärlek! Föräldraskapet är den största gåvan man kan få.

Men det är inte enkelt för det.  Man kan ha en två åring som ligger platt på golvet och tjuter och skriker för att man gjorde frukosten fel, samtidigt som en 8 åring tjatar om speltid och att tackla en tonårings vilja och ovilja. "Alla får ju".  Jag minns det så väl, alla känslor och hur pass mogen man trodde att man var.  Men nu ska jag som mamma hitta en balansgång i vardagen gällande kompisar, tider, regler, allt...
Jag säger bara små barn: små bekymmer.  Stora barn: stora bekymmer.

Det finns ingen färdig handbok för mig, alla tonåringar är olika men det är INTE lätt att sätta tider och regler.  Samtidigt är tonåringar sköra och känsliga och hormoner exploderar och allt kan gå från 0 till 100.  Som hos ett litet barn men detta på ett annat sätt.
Man vill bara göra rätt.  Hon är stor, ansvarsfull och duktig.  Men hon behöver vägledning och det är en tuff uppgift.  Man vill inte styra för hårt men man vill inte släppa för mycket heller.

(null)

Jag tänkte bara skriva ett humant, vardagligt och vanligt inlägg från en mamma till andra mammor där ute som de flesta kan relatera till.  Alla vi med barn i olika åldrar vet att faser kommer och går och som förälder ska man hitta sin plats och göra sitt bästa.
Ingen kommer någonsin kommer vara perfekt men vi är alla (nåja de flesta) de bästa för våra barn!

Nu har jag precis nattat min mini, mammas lilla bebis som lever i turbofart och ger mig hjärtklappning av allt hon ska hinna med på en och samma gång, haha.  Nej Hon är FÖR JÄKLA underbar just nu. Ljuvlig ålder då hon lär sig nytt varenda dag... hon förvandlas till den lilla människan hon ska bli, hon VILL lära sig, härmar mig och andra.  Man märker att hon snappar upp syskonens språk och de tre magiska orden är ständiga nu.  Ren magi.  Att pussa, krama och höra "jag älskar dig" från en 2åring som sedan vill ha sin flaska och hålla handen tills hon somnar.  Älskar det varje kväll.

MEN kära fina läsare.
Kan ni snälla trycka på gilla eller hjärtat på de inläggen som ni faktiskt uppskattar? Jag känner mig lite lost.  Det krävs extremt mycket tid och kraft och rent mod att våga vara personlig och berätta om mitt förflutna eller mitt inre.  Jag gör det för att jag själv hade behövt läsa vissa saker förut, jag vill lyfta viktiga ämnen och nå ut till dom som behöver.  Samtidigt som jag själv berättar MIN historia.  Jag blottar mig.  Men är det de snabba ytliga och vanliga vardagsinläggen som är intressanta?
Jag skulle bli SÅ glad om ni gjorde min blogg lite mer levande igen. Många kommenterar via instagram istället men jag skulle bli himla glad för feedback här.  OM någon läser och känner att det var bra.  Lämna ett snabbt spår så skulle jag bli så himla glad.  Ibland känns detta som min dagbok.  Jag ser ju att ni fortsätter att återvända hit dagligen.  Talk to me! Önskar du något specifikt? Fråga! Annars så hoppas jag att ni bara kan visa att ni varit här och uppskattat kraften jag lägger ned på mina texter.  Det gör ni så enkelt med ett litet gilla-klick bara! En snabb sekund.  Inte just på detta inlägget men på dom som faktiskt GILLAS på riktigt.

Jag skriver för mig, för att jag älskar det! Men jag väljer en öppen blogg för att jag inspireras av er! Att ni läser.  Men jag undrar ibland VAD som är bra enligt er egentligen.  Vad ni scrollar igenom och vad ni ser.
Hur som helst så är jag glad att jag har er! Trogna läsare och ja mina nära och kära också, haha. Ni är bäst! 
BaraMitthjarta

Detta inlägget tycker jag var intressant, ja de e ju förstås alla men gillar detta lite extra då jag själv känner igen mig och nej det är inte lätt när de börjar komma med alla andra får ju osv.. Hur gör du med skärmtid, speltid osv? Hur ställer du dig till Fortnite tillexempel? Inspo, tips och idéer i vardagen gillar jag 😊😊🙏

Svar: Jag förstår det, kan man relatera är det skönt att läsa. Jag kommer ta upp just fortnite och spel som ett kommande inlägg... tack för inspirationen, för där har jag mycket att tycka till om! 😊
Denize

Tara

Du är grym, Denize!

Kan inte urskilja vilken sorts inlägg, jag gillar mest - måste ju betyda att jag gillar alla 🙂 Har aldrig scrollat förbi ngt inlägg här inne.

Fortsätt vara du - det kommer du långt på 💕

Svar: Det värmer otroligt mycket 💕 så glad jag blir! Tusen tusen tack!
Denize

Angelica

Jag gillar att du har variation på dina inlägg, så för mig fungerar det bra. Mitt enda "problem" är att det kan ta mig flera läsningar på ett längre inlägg, min hnb låter mig aldrig få läsa klart 🙄 Inte ens när hon sover, för hon ligger och sparkar på mobilen och i ansiktet.

Men det gör inget, jag kommer in och läser flera gånger så jag kan läsa klart ett inlägg :-)

Jag tycker det är lite synd att förlaget vill ha en större bok med, istället för två mindre. Jag tror att du och vi som läsare skulle få ut mer av böckerna då, det är mycket som kommer förloras. Men vem vet, du kanske kan få in dom i en oplanerad bok nr 2 sen :-)

Svar: Haha jag förstår dig. Jag läste inte en blogg eller något öht när Elise var bebis så att du ens orkar ta dig in flera ggr för att läsa klart värmer verkligen! Angående boken så handlar det mycket om en och samma historia. Det var en väldigt tunn (som jag ville att alla föräldrar, blivande föräldrar eller vem som helst skulle ha som faktabok) plus en ordentlig bok, de kände att all fakta kommer med ändå i själva historien och jag har fler böcker att komma med så hoppet om flera böcker är absolut inte förstört 😊
Denize

L.

Jag älskar de ”djupa” inläggen, men har svårt att kommentera sådant. Du vet det där uttrycket, har man inget att säga så ska man vara tyst? Jag har massor av medkänsla och ömhet, men inget klokt att säga. Jag har ju aldrig varit med om det som du har, vet inte hur det känns eller hur man ska bemöta det. Då är jag tyst. Men jag finns här, läser varje ord, och känner extremt mycket respekt och ömhet för dig och de dina. Jag kan tänka mig att andra känner detsamma, men tvivla aldrig på att vi finns. Du är inte ensam!

Svar: Jag förstår fullt ut. Kan man inte relatera eller om man inte har en kommentar så behövs det såklart inte. Det var därför jag nämnde gilla-knappen på de inlägg som ändå var värda att läsa även om man inte har något verbalt att komma med, men tack.. jag ser att ni finns här och läser ❤️
Denize

L.

Jag älskar de ”djupa” inläggen, men har svårt att kommentera sådant. Du vet det där uttrycket, har man inget att säga så ska man vara tyst? Jag har massor av medkänsla och ömhet, men inget klokt att säga. Jag har ju aldrig varit med om det som du har, vet inte hur det känns eller hur man ska bemöta det. Då är jag tyst. Men jag finns här, läser varje ord, och känner extremt mycket respekt och ömhet för dig och de dina. Jag kan tänka mig att andra känner detsamma, men tvivla aldrig på att vi finns. Du är inte ensam!

Helena

Jag gillar alla dina inlägg, både djupa och vardagliga 😊
Kram från en trogen läsare

Svar: Det värmer att få läsa ❤️kram
Denize

Anonym

Bloggen blir levande när du skriver ur hjärtat oavsett om det handlar om vardagssaker, trauma eller mittemellan. Äkta och blandat, som livet är. Må gott D! 😊

Svar: Tack för dina ord ❤️
Denize

Sara

Mitt enda önskemål är nog att korta ner texterna, ibland känns det som att det är en wall of words som är svår att ta sig igenom, och ibland väldigt många meningar som beskriver samma sak. Så mitt råd är att fundera på om du kan formulera dig mer kortfattat 😊

Svar: Haha jag vet, men när jag börjar skriva så är det som spya... det bara kommer och kommer. Och trots att jag skrivit mycket så känns det som om jag missat tusen detaljer (vilket också utelämnas) men jag har hört detta förr. Att skriva kort kommer aldrig vara enkelt, inte när det handlar om saker som är känslomässiga. Det blir helt enkelt så att jag skriver det som rör sig i huvudet och det kan bli upprepningar. Det är svårt att sluta förrän jag känner mig klar och ”tömd”. Men jag har som sagt hört detta förr och ska ha det i åtanke. Att i alla fall skippa meningar som är likadana. Men med tanke på att jag skriver långt så orkar jag själv inte ens korrekturläsa ett blogginlägg och hoppas på det bästa 😂
Denize

Elina

Jag älskar det äkta. Det råa. Det som träffar en rakt i hjärtat, och det tycker jag att alla dina inlägg gör mer eller mindre. Tack för att du vågar! ❤️

Svar: Åh men vad glad jag blir 🥰❤️❤️ tack för att du läser!
Denize

Madde

Hej fina du. Jag läser alla dina inlägg. Men kan hålla med övriga att vissa inlägg som blir väldigt långa är lite svåra och jobbiga att läsa 😊
Kram

Anonym

Jag har en liten fråga, min ena tvillingtjej som fyller 2 år i december blev igår diagnostiserad med förkylningsastma. Är det inte det Elise har? Har hon också en mask att andas i? Hur får du henne att andas i den isf? Min Alva vill inte :(

Svar: Ja, Elise kan dock få astmaattacker emellanåt men för det mesta handlar det om förkylningsastma som hon fick vid 9 månaders ålder ungefär. Det var en kamp med masken, förfärligt nog fick man hålla fast henne. Jag har henne halvliggandes i min famn (huvudet/nacken på armen som att hålla en bebis), ena armen hänger antigen under min arm vid armhålan eller så trycker jag henne mot mig så armen är fast mellan henne och min mage. Andra handen håller jag i så hon inte ska dra bort masken. Det är FRUKTANSVÄRT att hålla fast sitt barn, men än mer fruktansvärt att höra när hon inte kan andas. Hon skriker i masken men jag räknar andetagen på henne eller på en liten flärp på masken som går upp och ned vid andetag, sedan får man tjuta bravoooo! Och berömma. Elise är vissa gånger helt lugn och andas bara. Men för det mesta är det en kort kamp. Hon blir arg men det går över så fort masken tas bort och så klappar hon händerna efter att ha gallskrikit och gett mig mördarblickar den halva minuten typ 😂 hon vet precis vad det innebär och kallar masken för ”andas”, typ ”Elise inte ha andas” när hon är sjuk. Lycka till! Tids nog vänjer hon sig och vet att det handlar om några korta sekunder och så är allt över! Men just att ha henne på sidan i min famn gör så att jag får i henne det hon behöver. Hoppas det kan funka för er!
Denize

Charlotte

Läser alla dina inlägg, har aldrig kommenterat men brukar trycka på det lilla hjärtat. Har följt dig sedan ElIan föddes. Saknade dina inlägg såå mycket under perioden du inte skrev något. Kram 💕

Svar: Tack 💕 kul att du hängt med länge och inget/ingen kommer stoppa mig från att blogga igen 😉. Stor kram!
Denize

Sara

Vill läsa mer vardag! :) hellre korta vardagsuppdateringar än inget alls!

Svar: Jag ska försöka få in det mer ☺️
Denize

Cecilia

Brukar nästan aldrig kommentera dina långa inlägg men när jag sitter och läser så sprutar tårarna när man får läsa det du/ni har gått igenom 😥❤️ Styrkekramar till er alla fyra! Och jag har följt dig sedan tiden i Spanien! Jag sökte på ”svenskar utomlands” och då dök du upp 😄 Jag undrar vad dina nästkommande resmål med barnen blir ? 😄

Svar: Tack snälla du för dina ord ❤️ med tanke på att jag är bunden till Sverige nu så blir det inga resmål, iaf inga flyttar. Att resa vill jag dock som semester, när det blir av får vi se ☺️ jag vill till Asien, USA, Australien/nya Zeeland jaaa jag har många ställen jag vill återuppleva efter min barndom 😃
Denize

Sofia

Jag är relativt ny här och har precis börjat läsa din blogg. Du känns så ärlig i allt du skriver och man kan relatera till mycket. Det gillar jag skarpt. Jag vet inte vad jag gillar mest för jag har inte läst igenom så många inlägg än, men jobbar på de. Får återkomma :)

Svar: Kul att höra att du hittat hit! Hoppas du stannar 😄
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress