(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

En bildbomb av mobilbilder som jag tagit i farten i vardagen.  Så otroligt vackra konstraster och nu är vi verkligen mitt i höstens bästa stadie.  Det vackra, det färgrika, den häpnadsväckande, otroligt ögonfallande årstiden.  Trots att det var mulet och dimmigt ena dagen och soligt nästa dag så spelar der ingen roll.  Det är så färgstarkt ute att man inte kan låta bli att förälska sig, för det går så himla fort och snart har löven fallit, träden är tomma och mörkret ett faktum.  Men jag laddar inför syskonporträtt, det vanliga och traditionella.  Vi pratar om att få till det i helgen.  Sen kan det ju vara för sent.

Vet ni vad? Jag har haft så himla mycket så jag har inte hunnit klart med utkasten som jag trodde.  Jag vet att det är störande när någon säger A men inte B men som sagt så har dagarna susar förbi, jag skulle behöva några extra timmar på dygnet och vid den här tiden på dygnet är jag så trött att ögonen går i kors.  Men tänkte att ett mobilinlägg kunde vara bättre än ingenting när saker inte riktigt blir som planerat eller tänkt.  
Jag har lärt mig att jag måste sakta ned och låta saker ta sin tid.  Jag stressar för mycket och det går inte.  Det räcker med den vanliga vardagsstressen och jag kan inte ta på mig för mycket, jag måste bli bättre på att säga nej och be om hjälp med vissa saker som jag KAN klara av själv av ren envisa som vanligt men det är småsaker som skulle underlätta bara.  Hjälp erbjuds så jag måste ta emot den emellanåt för att släppa kontrollen och på så sätt hinna med mer.

Men hur som haver, helgen är här. Elise har sovit gott utan astmamediciner ett par nätter nu, förutom det allra nyste pulvret som ska tas varenda dag förstås.  Tack för tipset, ni som använder det på barn eller till er själva.  Mirkakulöst kan det vara något som faktiskt FUNKAR!
Underbart att slippa se sin lilla mini lida och underbart att hon sover fridfullt.  Nåja, i morse startade dagen runt 4 men ändå.  Hon sov hela natten i sitt rum,
Hon var såklart tröttare än vanligt på morgonen men hade sovit bra på föris och slocknade som ett ljus när jag nattade henne tidigare ikväll.

(null)

Nu ska jag ägna mig åt att se på serier en stund, försöka komma på andra tankar då jag har en sak som tar upp 99% av min tankekraft just nu.  Jag måste koppla bort det en stund och förhoppningsvis kan lite Netflix hjälpa. Och en tallrik melon.

(null)

Hittade förresten denna när jag var på väg hem.  En gran mitt på ett gårdsområde innan vår gård.  Har aldrig lagt märke till den förut, så kanske kastade någon ut julen riktigt jäkla sent i år? Haha.

Trevlig helg på er!
Så lovar jag att återkomma med de där förbaskade inläggen som jag tjatar om hela tiden.  Jag behöver bara lugn och tystnad då jag inte kan skriva djupt med liv och rörelse runt mig.  Jag måste gå in i mig själv helt, annars hör jag inte mina tankar och tappar tråden direkt.
Jag valde dessutom att skriva om lite, så alla inlägg kommer i rätt ordning. Från mina tonår till nuläget.  Och jag kan bara säga att det finns MASSOR att få ned i text även om de är korta versioner.  Men jag vill att ni ska veta vem jag är och vad som har hänt i mitt liv som format mig till den jag är idag.
Den som tänker, analyserar, är misstänksam, svårt med tillit och vissa enorma rädslor.  Livet har inte varit en vacker dans på rosor från att jag flyttade till Sverige i mina yngsta tonår.  Trauma efter tragedi - men så står jag här idag, visst med små hjärnspöken.  Men en enorm VILJA att bli starkare än någonsin och inte vara den grubblande typen med alla "tänk om".  Visst har skinnet på näsan växt tillbaka och jag känner att ingen eller inget kan dränka mig under ytan igen.  Det är huvudsaken.
Jag är den jag är och det finns dom som dagligen påminner mig om att det är bra nog.  Och mer än så.
Det känslomässiga stödet är underbart och hjärtat fylls av värme.  Tack för att ni alla finns, nära och kära och läsare/följare.  Vad vore jag utan er?


Viktoria

💕❤️

Emelie

Vilka vackra bilder!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress