Efter det förra inlägget, ett av mina djupa - men håll i er... för det kommer fler - så vill jag ändå lyfta upp stämningen lite en fredag som denna med höstbilder på mina fina.  Detta är bara en bråkdel av alla bilder som togs, men resten kommer i ett senare inlägg.
Jag ville mest lägga in lite glädje och energi!
Dessa tre godingar är dessutom hemifrån denna helgen.  Elise har pappahelg och storbarnen är på äventyr så jag är helt själv i helgen.  Jag kan sova när jag vill, göra vad jag vill, åka vart jag vill, leva precis som jag vill! Det var längesen.  MEN jag ska faktiskt satsa på att bara mysa och vila.  Som jag skrev på instagram så hade jag haft ett fullspäckat schema med exakta tider, om detta var för några år sedan.  Men nu är jag på en annan plats i livet.  Jag värdesätter så mycket annat på ett annat sätt och även om det kan vara skoj ibland så är väl blöta utekvällar inget som lockar mig längre.  Men att träffa människor som jag tycker om är bra - och bara för att man är barnfri så behöver det inte ske på en krog.  MEN ikväll är det film/serier på skärmen, inget ansvar, ingen viss tid att gå upp i morgon... jag kan bara vara.  Dock saknar jag mina huliganer redan.  Det är så märkligt det där... att man kan tycka att det vore skönt med en paus och full avlastning men sedan sakna barnen efter fem minuter.  Jag har redan sms:at med storbarnen i omgångar.  Elise är tyvärr inte där än, men hon lär väl få sin första iPhone snart också såsom allt går ned i åldrarna, haha nä fy.
 
Jag vill bara tacka er från botten av mitt hjärta som gillade förra inlägget, visar stöd och kommenterar.
Att inte duga för någon är en hemsk känsla.  Att inte duga för sig själv är horribelt.  De hjärnspöken som till slut tar över överöstar en själv, ens eget resonemang försvinner... ens egna åsikter försvinner... man gör saker som man själv innerst inne ALDRIG skulle göra - för att man blir torterad i huvudet av kriget mot maten, vikten, kroppsidealet, att se ut på ett sätt som andra vill att man ska, att inte duga bara exakt och precis som man är... det är hemskt.  Jag önskar inte mitt värsta fiende det.  Den ångesten, just DEN ångesten får ens eget tänkande att försvinna helt.  Vanlig generell ångest är också fruktansvärt (det kommer i ett senare inlägg gällande min tid som sjuk... på ett annat sätt ska man kanske säga) - men ångest kopplat till ätstörningar är en ångest som få kan förstå sig på.  För man kan inte sätta ord på det, man blir blind och man förstår inte själv hur pass mycket man förstör sig själv.  Som sagt, man blir överröstad och ser något helt annat i spegeln, trots att man märker att kläderna inte sitter som dom brukade så förstår man inte.  Det är en störning som är obeskrivlig, men nu när jag lättade mitt hjärta en gång så kommer det kanske fler inlägg men annars så har jag som sagt boken med full detalj och det är såklart jättekul att flera förlag ville ha den.  Men det är också enormt tragiska sidor att läsa, det är märkligt att ens egna motgångar och trauman kan skapa böcker som ett förlag säger "detta gör vi en bestseller av" - man blir ju stolt över sig själv men det är ändå baserat på sitt eget liv och äkta händelser.
 
HUR som helst nu var detta meningen att jag skulle sprida lite glääääädje och positiv energi med underbara höstbilder på underbara och glada barn.  Jisses så kul barnen hade med sina lövkrig och Elise hakade på och kiknade, det var en helt underbar eftermiddag.  Att allihop gå ut i höstsolen och bara se barnen vara just barn, skratta ihop, leka och "jäklas" lite med varann, vara syskon, att vi bara var samlade och skrattade ihop.  Sådana dagar är så betydelsefulla och minnesrika, framförallt nu när storbarnen är just stora.  Emilia är ju tonåring och lever sitt liv och Elian är självgående och är mycket för fotboll och tv-spel och det är ofta bara jag och Elise eller jag och Elise med någon annan.  Men de stunderna jag får vara med min familj, bara vi, hitta på något så litet men så mysigt... det lever jag länge på.  Visst äter vi middag ihop varenda kväll, det är ett krav, att vara hemma och i köket till middag.  Men just det där att uppskatta det lilla.  Som höstlöven tex.  Vi behövde inte åka 10 mil till ett lekland.  Det räckte gott och väl med att gå några meter och kasta löv, klättra i träd, leka i en skejtpark etc... och ALLA engagerade sig.  Det är en underbar känsla.  Ingen som sitter och stirrar in i en skärm, inga bråk.... bara skratt, kärlek och harmoni.
Det är det min familj står för.
och gråa hår på mamman då och då, men det är ju därför sådana här småsaker, som den dagen, uppskattas så mycket - nej då, jag är så stolt över alla dessa tre individer så jag spricker.  Jag älskar dom så orden inte räcker till - men alla familjer har sina strider och barn är alltid barn.  Och en mamma får alltid vara mamma.  Så är det ju.
Charlotte

Jag tror (obs tror!) egentligen att du duger för dig själv, under rätt omständigheter och i rätt miljö så vet du att du duger och är fantastisk precis som du är och oavsett utseende- jag tror att den miljön som du levde i, de ord du fick höra och det sättet du behandlades på gjorde att du inte dög men egentligen så tror jag du vet att du är jävligt bra💕

Svar: Min självkänsla är på rätt plats och skulle tankarna flyga iväg så finns det ständigt någon som påminner mig om att jag är bra precis som jag är. Tack för en värmande kommentar ❤️
Denize

Anonym

Jag har följt dig sen vi köpte hus i Torrevieja, 2011.
Har aldrig kommenterat men önskar dig det bästa:)
Superfina bilder!

S

Underbara höstbilder, fina barn också. Men jag undrar vad har hänt på Emilias panna, typ ett streck. Ta inte illa upp, har hon skadat sig?..

Ha en trevlig helg

Svar: Haha nej det är hennes babyfjun 💕
Denize

Moa

Underbara bilder 😍😍😍

Malin

Åh jag känner verkligen igen känslan att sakna på en sekund, och skulle även själv välja serier eller en film. Dock så känner jag att det ger mig och sambon otroligt mycket just att gå ut tillsammans då det är i de stunder vi får vara just vi tillsammans. Film och serier i soffan är en bra vardag, men vi behöver hitta på saker tillsammans för att klara av vardagen. Märkligt sånt där egentligen! Ser verkligen fram emot dina böcker, kommer absolut ge mig iväg och köpa och läsa!

MADDISENJ.SE - mode och föräldraskap

Men gud så underbara bilder <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress