(null)

Skrev i morse att de senaste dygnen har känts som Elise bebistid.  Vakna nätter, skrik, kånkande och att lida för att se henne må dåligt.  Enorma flashbacks fick jag även igår från när hon fick sin allra första astmaattack och vi var på semester på Gotland och blev inlagda.  Fyfasen vad det värker i hjärtat när man tänker tillbaka, på allt hon behövt stå ut med.
Nu är det väl lite så att hon ska bygga upp sitt immunförsvar och tyvärr drabbas hon av minsta smitta.  Det tråkiga är att en vanlig liten förkylning blir så dramatisk och utdragen just pga astman.
Elian blev ju också sjuk mer eller mindre hela tiden förut, men han kunde ligga och kolla på film, sova och liksom kurera sig.  Så det är en enorm skillnad på ett barn som har förkylningsastma och jag häpnas över hur vanligt det är - med tanke på hur många tips jag har fått just tack vare er följare/läsare.  Tack vare er började hon med montelukast och tack vare er fick hon idag Lepheton utskrivet.  Det är helt galet egentligen att JAG ska göra research på vad som kan funka.
I annat fall går man ju till läkaren för att läkaren vet bäst men tyvärr finns det få läkare jag litar på här i närheten.
Jag skulle vilja att hon hade en egen barnläkare någonstans.  Någon som är påläst, ordentligt utbildad och vet vad han/hon gör.  Jag vill kunna gå till läkaren och få svar på mina frågor istället för att söka upp dom själv.  Det är helt sinnessjukt enligt mig.  Nu är det faktiskt "tur" att sociala medier finns på den fronten, att människor med barn med samma sjukdomar och problem kan tipsa om vad dom gör och får.  Då kan jag gå in och berätta just det att t ex "just detta har funkat för 5 andra barn vad jag har hört" etc.

(null)
(null)
(null)

Lilla skrutt, så tiden har gått.  Detta känns samtidigt som igår, fast ändå en helt annan livstid.  Men man blir ordentligt påmind när man lever ungefär likadant.

Igår fick jag ju bära på en 2åring hela dagen efter lite osammanhängande sömn på natten.  Samtidigt skulle jag få mat lagat till storbarnen och Elian behövde hjälp med läxor och Emilia hade fullt upp med sina.  Vissa stunder är det extremt tufft att hinna med och man får det där dåliga samvetet.  Man skulle behöva ett par armar till, några extra timmar på dygnet och lite allt möjligt.  Men vi fick dagen gjord, jag nattade Elise någon timme innan hon brukar somna, sedan vaknade hon titt som tätt, vi skulle ändå kliva upp tidigt och skönt nog så fick vi en tidig tid hos läkaren.
Nya hostmedicinen kan göra Elise dåsig så den kommer jag bara använda inför natten.  Läkaren sa att det går på dagen, men jag känner att det är alldeles för obehagligt.  När hon är vaken så kan hon inhalera i nödfall istället.  Det är ändå en stark medicin och den vill man inte använda för mycket även fast jag fick själva tipset från andra med barn.

Hur som helst så tänker jag inte lägga strössel över livet som ensamstående trebarnsmamma.  Även om det är det absolut bästa livet jag har så tänker jag inte sitta och säga att det är enkelt, för det är det inte alla dagar.  Men jag har ju varit livrädd för att säga eller skriva något till min nackdel men man får fasen vara realistisk.  Alla föräldrar har kämpiga perioder med sina barn ibland. ALLA.  Vissa svårare än andra.  Men jag är inte den som lindar in allt i glitter och låtsas som om man hoppar på vackra rosa små moln.
Visst klarar man av allt! Det har jag alltid gjort, man har ju inget val.  Man är ensamstående och då får man göra det bästa av situationen.  Nu hade jag till exempel egentligen behövt diska medan Elise faktiskt sover.  Igår sov hon ett par korta stötar bara.  Men jag väljer att vila själv, skriva lite via mobilen, ladda inför timmarna som kvarstår av dygnet och hålla tummarna för att Elise blir frisk snart.
Det går i alla fall åt rätt håll och det är huvudsaken. Skönt var det också att få bekräftat att hon inte hade problem med öronen eller annat.  Det är bara förkylningsastma och det tar sin tid.  Idag sjunker dessutom febern som var hög igår och det känns bra.

Vi gick och handlade lite efter läkarbesöket då jag hade lovat Elise en kaka om hon var duktig.  Ut kom vi med en proppfull vagn med mat, snacks och annat.  Som vanligt.  Att gå in i affären och köpa en grej händer aldrig.  En enda sak liksom? Nä, är man väl där - då passar man alltid på att handla annat med.  Jag saknar det där med bil och veckohandling - men det är något som ska planeras in och det kommer vara galet tacksamt.
Egentligen behöver den här mamman ett eget körkort. Helst igår.  Men det kommer också så småningom.
Jag har stolpat upp små mål i livet och det får ta sin tid.  Stress och jag går inte ihop.  Just nu klarar vi av allt som det är men självklart skulle körkort underlätta både mitt jobb och min vardag - MEN jag har lite annat att ordna först.  Som sagt, jag bockar av min personliga lista då och då.

Hur som helst så lär bönan vakna när som helst, det är ett under att jag ens hann skriva såhär mycket, haha.  Nu har jag laddat batterierna och är redo för del två av denna dagen - nåja nästan.  Att ögonen går i kors kan vi bortse ifrån.  Men jag längtar efter min friska, spexiga lilla tjej.  Snart så!  ❥
Malin

Kom ihåg att livet i familj med två föräldrar till barn inte heller behöver vara lätt, så klart att du kan skriva precis som du gör, det är bara sanningen och inget som gör att du inte kan ta hand om dina barn! Jag önskar också fler timmar om dygnet, tycker nästan att det är märkligt om folk inte gör det? Det finns så mycket mer som ska hinnas med idag gentemot förut, såklart är väl sociala medier och datorer en del av det men absolut inte allt. Det ställs större krav på arbeten, folk stressar ihjäl sig, helst ska alla ha bil och körkort, barnen ska gå på alla aktiviteter möjligt och man ska göra utflykter hela familjen varje helg. Jag menar, vem hinner med allt egentligen? Inte jag i alla fall. Jag pluggar heltid, jobbar extra, har en 1,5 åring hemma som sambon är föräldraledig med och även han jobbar extra. Allas liv är olika men alla kämpar på sitt sätt. Kämpa på, du klarar det även fast du är ensamstående precis som du säger. Man klarar alltid det mest nödvändiga, och ja, ibland får disken stå och dammsugaren får stå och samla damm en vecka men så är faktiskt livet. Man måste ju hinna leva och andas också!

Svar: Absolut! Jag levde i tvåsamhet ett tag och det finns faktiskt för- och nackdelar! Föräldraskap och livet är inte enkelt för någon alla gånger! Det är bara just att JAG personligen känt att skriver jag ett litet pip om verkliga livet så vänds det emot mig och mina ord förvrängs och så är jag en ”olämplig förälder”... bara pga vad som hände under våren, det sitter ju kvar inom mig - var en hemsk mardröm... men som jag sa, jag måste skriva realistiskt! Men jag förstår absolut vad du menar! Kram
Denize

Linda

Vill bara flagga lite för biverkningar och Lepheton (vet ej om jag stavar rätt?). Om det är hostmedicinen hon fått. Jag brukar tåla allt, men fick svår yrsel och kräktes. Det värsta jag varit med om, tog ett dygn före jag kunde resa mig igen. Vill bara att du ska vara lite uppmärksam. <3

Svar: Läkaren varnade om att hon kunde bli dåsig, få dålig balans osv och jag sa att jag bara skulle ge vid sömn. Även om det står annat på etiketten från apoteket. Hon fick innan sin vila på dagen, sov lite längre och var sedan sig själv. Men kommer inte våga ge morgon, lunch och kväll som det står. Bara vid sömn. Mediciner och biverkningar är SÅ olika för alla och det är läskigt. Tack för omtanken!
Denize

Anonym

Testa att skiva lök o hälla över hett vatten. Ställ in bredvid sängen när hon ska sova. Ska tydligen vara magiskt mot hosta. Googla på det!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress