(null)
Dagen.  En lång dag.  En tisdag i turbofart.  En tung dag.  En trött dag.  En dag med massa tankar.
Jag har ögnat igenom nästa utkast som jag funderar på att publicera.  Blir rädd.  Men kunde jag vara så öppen om det sista angående träningen som ledde till ätstörningar så kan jag nog vara öppen igen.  Jag vill det.  Jag bara funderar på vad jag vill öppna mig om först.
Är det händelser i mina tidiga tonår som formade mig till en bit av den jag är idag? En som är rädd för okända män/killar och har oerhört svårt med tillit.  Eller vill jag dela med mig av tiden som ledde till psykisk ohälsa och en total oförmåga att hantera min kroniska värk? 
Vill jag spinna vidare på ämnet kring ätstörningar då jag blev ifrågasatt och fick en helt (ursäkta) idiotisk kommentar idag? Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om den. Hur FEL personen har i att tjejer inte kan få ätstörningar pga ideal.  Öppna ögonen, dagens ungdomar omringas av sociala medier om hur man "ska" se ut, vet folk hur många som gör vad som helst för att duga? Eller kanske för att använda det som ett rop på hjälp? Det finns SÅ många olika skäl till att människor kan drabbas av olika slags ätstörningar - men jag vill samtidigt inte bara haka upp mig på det ämnet.
Vill jag istället skriva om vissa relationer och hur jag känner kring det? Eller hur jag mår efter att man reparerar sig efter att varit med om sitt livs mardröm?

Tankarna snurrar.  Jag har så mycket att säga, så många ämnen att skriva om, utkast som är påbörjade.
Men så jobbar jag med justeringar på min bok.  Jag behandlar bilder.  Jag är en ensamstående mamma till 3 underbara.  Dagarna flyger förbi precis som tankarna gör.

Just nu ska jag i alla fall nog stänga ned Photoshop där många arbetsbilder finns, luta mig tillbaka i soffan och pusta ut.  Jag har precis nattat mini och det gick på en millisekund då hon skippade vilan på förskolan idag.  Det är andra gången.  Hon är verkligen inte redo för det.  Men hon kanske tänker att det händer grejor och hon vill ju inte vara den som missar något? Men när man hämtar henne, då ber hon om att få sova till slut, älskade barn.

Jag ville bara kika in. Lämna ett avtryck. Lämna ett citat som bild - för mig att tänka på, för alla att tänka på.  Jag låter mig inte trampas på och jag kommer ihåg vad jag är värd.  Alla borde komma ihåg sina värdefulla sidor.  Alla som är värdiga.

I morgon har jag en fullspäckad dag men hoppas på att kika in med lite mer kvalitet.
Ha en trevlig kväll.
T

Hej, jag har mailat dig angående fotograf på mitt bröllop nästa sommar :)

Svar: Vad roligt! Men jag ser inget Mail på någon av mina adresser. Vill du prova att skicka om? :)
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress