(null)

Det har varit en helg utan bönan och det mesta jag har gjort är att prata med folk, somna till filmer, sova långa stunder och återhämta mig.  Det var längesen jag sov på det sättet jag gjorde i helgen men jag behövde det.  Det har varit så himla intensivt på sistone och jag var helt slut.

Idag blev det massa frisk luft dock, jag promenerade min favoritsträcka med en fin person och sedan satte vi oss på en klippa i höstsolen som värmde och pratade om livet.  Timmarna bara rann iväg, jag älskar det.  Att spontant bara hitta en trevlig plats och prata tills man inser att hela eftermiddagen har gått.  Solen värmde, ljudet av båtar och hav var rogivande och så en människa som man pratade om allt mellan himmel och jord med.  Jobbiga saker.  Roliga saker.  Framtiden och nutiden.  Det var riktigt skönt.  Jag inser hur fina människor jag har i mitt liv och efter allt som hänt och året som varit så säger alla ungefär samma peppande saker till mig.  Jag har svårt att ta åt mig av fina ord, jag har riktigt riktigt svårt att hantera komplimanger och prat om mina positiva sidor när allt så länge kretsade om det negativa.  Men jag är lyckligt lottad känner jag nu.. och jag trodde aldrig att jag skulle lita på någons ord igen, ingen annan än mina egna ord.  Men jag är stolt över min förmåga att våga.  För även om många har ljugit och svikit mig så är jag övertygad om att det finns fler som är helt uppriktiga igen.  Jag kommer skippa "nja, personen säger nog bara så bara för att, men menar något annat innerst inne".  Alla onödiga "tänk om" ska bort.  Jag lever här och nu och tar åt mig av vad som sägs här och nu.  Och det jag ständigt får höra är att jag är värd mycket.  Värd mer.  Och just nu känns det som en seger inom mig att våga lita och tro på folk.  Men jag är överraskad av livet också.  Det är jag verkligen.  Jag inser att min inre kraft är tillräckligt stark för att leva ett liv jag förtjänar och en dag kommer skuggan från det förflutna försvinna.  Den är inte lika nära och den ska inte längre hänga kvar.  Låter mina ord luddiga? Det är lite luddigt.  Men jag pendlar mellan sorg och lycka. Sorg pga vad skuggan innehåller men lycka över vad framtiden bär på.  Att titta och se ut över horisonten och skratta idag... den känslan kommer jag låta ligga kvar inom mig.  Det var en underbar eftermiddag och Ja, jag kan faktiskt hålla med om att jag är värd det. 

(null)

Emilia gjorde sitt, Elian gjorde sitt och jag gjorde mitt.  Sedan fick jag promenixa snabbt hem och invänta bönan som fortfarande är så hängig och hostig.
Jag nattade henne för en stund sedan men det enda man hör är host, host, host så jag räknar med att få ha henne ingosad i min famn medan jag somnar sittandes - som förra veckan.  Förbaskade förkylningsastma som aldrig vill ge sig.  Kan något bara funka snart så vi kan återgå till vardagen.  Hela tiden har det varit något.

Hur som helst så har jag börjat finslipa på ett av inläggen som jag nämnde sist.  Vi får se om jag lyckas få färdigt det i morgon, allt beror på älskade lilla sjuklingen.  Men nu har jag boostat upp med lite sol, sömn och extra kraft.  Förhoppningsvis räcker det till alla sömnlösa nätter som lär komma.

Hoppas att ni hade en trevlig helg!
Tina

Du är värd så mycket mer 💜

Anonym

Skriv till min doktor att du vill ha Lepheton hostmedicin och kombinera den med astma medicinerna, det gör vi. Kör även otrivin menthol för vuxna (nässpray), för de är de Enda som funkar. Så att vi får sova. Åtminstone mycket bättre!! 👌🏼👌🏼

iseedee

Vilken mysig promenad du verkar ha haft.

Michaela

Vad härligt det låter att bara prata ut sådär på en vacker plats!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress