(null)

Kväll blev snabbt till morgon.

Tack vare ett par av er här och några till på insta, så kan jag då konstatera att det är vanligt att må illa om man tar omega-3.  Idag skippar jag den kapseln och ser om jag märker något i måendet - då är det helt klart den som är boven.  Jag har massor att göra och det har varit lite svårt när jag känt mig sjuk och illamående.  Sådant har jag inte tid med.  Det räckte med att jag fick vara hemma och vabba i en evighet (som det kan kännas som när det dyrbaraste man har lider på något sätt - usch och fan vad hemskt det var) pga Elise, den saken börjar dock äntligen gå över, långvarigt som behandlats i månader men nu blir det bra.  
Jag är dock helt förberedd på alla förkylningar som komma skall, pga årstiden.  Och nu är det jag som kommer vabba solo.  Hon är som Elian och drabbas av varenda smitta möjligt.  Stackarna.
Hur som helst så försöker jag skölja ned det sista illamåendet med citronvatten och så hoppas jag på en enklare dag idag.  Har dessutom en lunch inplanerad som jag inte vill planera om, har längtat och hoppas att jag kan få in den i dagsschemat. 

(null) (null)
(null)

Emilia (och vilde) igår, då var det hennes tur att bli fotad i skolan och det första hon gjorde var att välja bland tröjor i min garderob.  Sedan frågar hon om hon får låna, och ja - låna går så bra så.  Grejen är bara den att när mina kläder "lånas" så ser jag dom inte mer om jag inte ber om dom.  Eller om jag inte söker upp dom igen men då kan de försvinna igen för hon har ju fått dom, haha! Nej då vissa plagg får man vara tydlig med, då får jag oftast tillbaka dom via att jag tvättar och hänger bland mitt igen.  Men trivs hon i ett plagg så kommer hon fråga så pass många gånger att den blir hennes på något sätt.
Men denna stickade och mysiga tröja köpte jag i slutet av förra kalla säsongen, den är dvs knappt använd och den ska hängas tillbaka (hoppas jag, det var kravet iaf).  Det är lite roligt med en dotter som har samma klädstorlek - plötsligt ser man på selfies hon har att mina kläder är med på ms vacker.
Nyss hade hon också en gammal favvo - en oversize tjocktröja som är fluffig.  Den har hon använt så många gånger att den hänger inne hos henne.  Men med tanke på att tankesättet "allt mitt är ditt" så skulle det vara roligt om jag plötsligt klädde mig i hennes kläder, haha!
Neeej dä Emilia, jag skojar med dig.  Men den beiga och den fluffiga gråa ska tillbaks bland mina stickade tröjor.  Oavsett hur fint de klär dig, låna får du oftast göra men inte "låna".  Saknar också min svarta hoodie med vita snören, lika bra att skriva här - via tekniken får man bäst respons! Denna generationen alltså...

Det hon inte kan längre är i alla fall att inte ta mina skor.  Det skedde förut.  Men nu har hon en större storlek än vad jag har, skor kan jag veta att alla finns om jag vill använda några särskilda.

Jaaa livet med en tonåring som har samma storlek som mig.  Som dessutom är klok nog att tänka "om jag har haft mammas tröja fem ggr nu så kan jag nog ha den bland mitt".  Jobbigt bara när mamman springer runt som en galning och letar efter ett visst plagg som visst pryder min dotter som är i skolan.
Jag tror att detta kommer fortgå resten av tiden hon bor hemma, oavsett hur lång hon blir så delar vi på XS/S.  Skoj för henne!
Fick lite feeling för att prova hennes overknee stövlar (trots att de är en storlek för stora) bara för att se reaktionen! Det roliga är att hon är så pass snäll så reaktionen hade blivit "åh vad fin du är".
Hon hade inte brytt sig.  Hmm... eller? 

Så länge allt hålls i fint skick så får hon väl fortsätta låna, då slipper man iaf köpa en helt ny garderob till henne med, som till mellan och mini som vuxit ur allt och blivit så långa.  Snart är det elians tur att bli längre än mamma.  Jag älskar att köpa barnkläder så det blir lite av ett hallelujah-moment när alla behöver nytt.  Problematiken ligger i att min plånbok inte älskar samma sak.  Ett par barnplagg blir till minst tio barnplagg och ja, då skriker plånkan stoooooopp! Men intresset säger vad söööött! Och Elian är väldigt bestämd i vad han ska klä sig i.  Jeans, inget mjukis, bara jeans och "coola" kläder.  Jag köpte t ex en jättefin stickad marinblå och vitrandig kofta till honom.  Lite classy.  Om den använts en enda gång? Eh nej.  Ändå VÄGRAR han följa med och shoppa.  Det är det tråkigaste han vet.  Även nätshopping "ta något bara" men nej, för när jag "tar något bara" så har vi inte samma smak... inte alltid iaf.  Han vill bara ha ripped jeans (helst) och långa tishor och tröjor som hoodies.  Så jag kan stå i en butik och hålla i alla dessa kläder som han gillar och drömma mig bort att få se honom klädd i chinos (som han har) med snygga koftor (som han också har i div färger och mönster) och skjortor med pullovers etc.  Nä det går inte hem.  En period skulle han dessutom BARA ha fotbollströjor. Inget annat.  Inget...

Nåja kläder är materiella ting och det gör mig inte så mycket.  Nu ska jag dra igång min förmiddag och jag är än klädd i träningskläder.  

Bok, bilder... bilder, bok.  Och blogginlägg.  Ett som ska bli klart ordentligt.  Det har legat som utkast i över en månad.  Min mest personliga text hittills, som jag ögnar igenom ibland.  Ändrar lite på ibland. Men det är en kort version av grunden till varför jag har vissa rädslor, min sjukdom och skada, min första läkare som nästan såg till så att jag inte skulle kunna sitta och skriva detta just nu.  Läkaren som höll på att släcka lågan, mer ordagrant inte låta mig leva mer.  Jag kommer aldrig förlåta henne och jag har gjort allt för att se till så att hon aldrig mer kan göra samma sak mot någon annan.  Att skriva ut livsfarliga kombinationer av mediciner istället för att börja från grunden och felsöka det största problemet.  Tyvärr har jag inget förtroende för vårdcentralen här i vår stad, de läkare jag har mött själv och med barn har varit förfärliga och sen var jag tvungen att anmäla hela stället - inte bara pga det som hände mig men att sekretess och tystnadsplikt inte tas på allvar.
När jag träffar min nuvarande läkare så gör jag det i byn bredvid och det kommer mina barn också göra när det behövs.  Jag vill inte att dom har något med Nynäshamns VC att göra.  Alls.  De som jobbar där är mest inkompetenta tyvärr, de har mindre svar på mina frågor och jag själv kan förstå problemen bättre medan de sitter och bläddrar i böcker och läser på nätet.  Man går till doktorn för att just denne ska ge svar och hjälp.  Google ger bättre svar och dessutom jobbar någon där som aldrig behandlat mig men spridit rykten om min medicinska bakgrund som om den vore aktuell.  Det är ärekränkning i allra högsta grad men även ett stort tjänstefel.  Man ska väl alltid kunna träffa en läkare och veta att orden som sägs stannar mellan de fyra väggarna? Hade jag inte haft turen att få min nya fantastiska läkare så hade jag kanske inte vågat träffa en läkare igen.  Jag hoppas att andra människor slipper gå igenom samma sak.  Att veta att det man säger inte är sekretessbelagt vilket det MÅSTE vara - det kan många uppleva kränkande.  Hur som helst så kom jag av mig lite.  Jag blir bara så arg så fort jag tänker på det.  Men rättvisan kommer alltid till slut och det ska ske i detta fallet också.

Nu måste jag dra igång saker ordentligt och det är skönt utan illamående.  Hittills i alla fall! Hoppas det förblir så hela dagen.  Önskar er en fin dag!

Isabella

Vissa läkare alltså. Har en kompis med en kronisk sjukdom som gör henne trött, och orsakar henne smärta. Hon fick en medicin som skulle vara uppiggande. Hon reagerade dock på att varje gång hon tog den medicinen fick hon hjärtklappning. Hon gick till en specialistläkare som konstaterade att min kompis skulle absolut inte ta den medicinen. Ingen med hennes kroniska sjukdom skulle ta den medicinen. Läkare skulle inte få skriva ut den längre till patienter med samma kroniska sjukdom som min kompis har. Vill inte tänka på vad som hade kunnat hända. Försöker övertyga min kompis att anmäla, men hon orkar inte.

Bra att du drog igång en anmälan. De ska inte få komma undan med vad de gjort.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress