(null)

Bilder från slutet av fredagskvällen.
Jag trodde att vi skulle sova ut lite idag då jag i de flesta fall får väcka bönan innan förskola men icke! Hon kände på sig att det var lördag och då ska man upp innan tuppen för att ta vara på helgen, såklart!

(null)

Mamman drack en kanna kaffe till frukosten, sedan röjde vi järnet.  Elise hade ut varenda leksak som fanns och sedan började hon klättra på väggarna, så vi klädde på oss, drog iväg, handlade, hittade tecken på att hösten snart når oss med alla sina vackra färger, hon var så sprallig så hon ställde sig upp i vagnen - jag har en video där hon står och studsar och asgarvar varpå jag förklarar att vi inte kan gå vidare förrän hon sätter sig ned, "okeeej" sa hon för att sen ställa sig upp och göra samma sak igen.... x antal gånger, så det blev en lång men hackig promenad, sedan fick hon gå sista biten själv, målet var att leka på en av skolgårdarna här i byhålan vilket hon tyckte var skoj.  Jag vet inte hur länge vi var där men hon skulle absolut inte hem och sova middag iaf.  Länge blev det!
Hon sprang bara runt och skrattade, klättrade, gungade, åkte rutschkana och ville leka "mamma ta mig", så vi körde slut på oss båda två.
Efter flera timmar så såg man mörka moln kommande så jag lyckades lura i henne i vagnen och så kom vi hem exakt lagom tills spöregnet verkligen öste ned.
Vi åt lunch allihopa och sedan somnade hon gott.
Nu "roar" jag mig med att ha tvättis, sedan blir det lördagsmys.  Så underbart med kvalitetstid efter en intensiv vecka.  Hennes skratt smittar av sig, hon är verkligen ett levande lyckopiller och som jag skrev på insta igår: vafasen skulle jag göra utan henne? Det känns som om hjärtat exploderar av kärlek.  Hon fyller hemmet med så mycket lycka och värme.

En fin start på helgen fick vi verkligen och jag hade ju tänkt mig lekland egentligen men vi hittar på äventyr utan det, vi får se om vi gör det i morgon annars har vi en plan B och C! Det viktigaste är att man får njuta av sällskapet och just nu känns allt bara så bra, älskar det - när man inte har något annat än ett inre lugn, man är överöst av kärlek och man vill nästan pausa tiden just nu.
Jag kan inte med ord beskriva tacksamheten till alla fantastiska stöttepelare.  Jag säger och skriver det hela tiden men jag gör det hellre för ofta än för sällan.  I vissa fall är det faktiskt helt otippat vilka som finns mest, vilka som verkligen visar det och trots mitt problem med tillit så känner jag en stark känsla av lojalitet hos vissa just nu.  Människor som gör allt för mig och allt för att jag ska må bra.  Min familj är ju givet men det finns några extra speciella.  Hjärtat känns varmt.
Livet svänger hastigt och ibland kan man undra vad man har gjort för att förtjäna vissa saker, hemska saker - tills man märker hur värdefull man kan känna sig.  Jag har inte tappat hoppet om mänskligheten.  Jag gjorde det ett tag då falskhet verkligen har visat sig både här och där men så finns det magiska människor.  Jag är bara glad just nu, jag antar att man aldrig förstår hur mycket man är värd förrän man har varit med om någon/något och sedan kunna "jämföra" eller i alla fall höra och se och uppleva i efterhand.  
Jag behöver inte kriga för att känna att jag duger längre, det gjorde jag länge och jag tappade bort mig själv helt.  Men nu får jag det bekräftat dagligen, utan att be, utan att jaga, utan att tjata.  Jag bara bekräftas, inte bara duger jag precis som jag är - jag får känna att jag gör stor nytta och det bästa man kan känna är att man gör andra människor glada och lyckliga.  Det kanske låter luddigt och mest som svammel - men jag vet vart jag har vissa, jag är inte rädd, jag backar inte för att stänga in mig... jag öppnade mig och tillbaka får jag så mycket.

Livet kan verkligen vara oförutsägbart.  Jag är lyckligt lottad, som jag säger hela tiden, men jag är verkligen det.  Jag är stolt över mig själv och det livet jag byggde upp efter att allt var sönderslaget och man stod i mörker.  Nu är det ljust och det kan bara bli ljusare.  Ödet.
Tara

”Min familj, men det är givet.”

Det är det inte alltid, men jag är glad att du har dem o alla andra runt omkring 💗

Svar: Nej det fanns en tid då det inte var det. Av olika anledningar så trodde jag att jag mer eller mindre var helt ensam... men det var en jäkligt mörk tid och jag är glad att jag förstår idag att så inte är eller ens var fallet 💕
Denize

F

Inte bara är du så vacker så man dör, men du är även klok och har ett hjärta av guld. Aldrig ska du kriga för att duga. Duga!? Du är fantastisk och det ska du höra varenda dag. Till dem som säger skit om dig som både person och mamma, bilder ljuger inte. Den som inte ser oerhört lyckliga barn är blinda. Den som inte ser en mamma som gått igenom något jag (många!) inte ens kan tänka sig men ändå baaaara krigar, finns där för andra, vara glad och se positivt på allt och ta hand om sina barn med finess har nog aldrig varit riktiga föräldrar eller vettiga medmänniskor. Det finns många föräldrar som inte borde få ha barn (hårt men sant) men DU är inte en av dem, återigen du är bara helt fantastisk och för varje dag och ord som går så imponeras jag mer och mer! Vilken jävla styrka du har inom dig, vackra kvinna. Glöm aldrig det och tvivla aldrig på dig själv..... Någonsin! Aldrig mer! Titta bara på hur många hundra/tusentals utomstående som sett din resa sedan tonåren som har din rygg, tänk på dem som faktiskt får äran att se med egna ögon. Du är en envis krigare och ensam är du stark säger du, men du är inte ensam... du har så många som backar upp minsta lilla som har med dig att göra.

Svar: ❤️❤️❤️
Denize

Louise

Du har ett hjärta av guld och jag är så tacksam att jag har dig i mitt liv ❤️❤️

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress