I samband med att tvisten nu faktiskt tar slut och jag sätter punkt på det, så kände jag att det vore ett perfekt tillfälle att färga håret, en slags symbol för förändring.  Skönt nog behövde vi alltså inte genomgå någon huvudförhandling, jag bad ju aldrig om en sådan här process och därför känner jag en sådan enorm lättnad över att allt kunde lösas på det bästa möjliga sättet, det har varit jobbigt för alla men nu är det över.
Jag kan inte sätta ord på hur jag känner kring det.  Att vinna eller förlora är inte rätt ordval gällande en vårdnadstvist, det handlar om en människa, ett barn, ett oskyldigt barn som kom till världen med sina egna rättigheter, så jag vill inte använda mig av ett sådant tankesätt och kommer absolut inte använda ett sådant ord.  Hur som helst, att sätta punkt - det gör jag.  Jag vänder inte blad och börjar på ett nytt kapitel.  Jag sätter punkt, stänger igen boken helt och börjar på nästa.  Elise bor här där hon bor, i samma hem som hon kom till samma dag som hon föddes, där hon har syskonen och jag vill inte säga så mycket mer än det nu, jag kommer inte skriva om någon annan, bara mig... oss ibland.  Som sagt så går livet vidare och jag har inget ont att säga.
 
Så när detta bestämdes och informationen faktiskt gick in, så bestämde jag för att färga över det ljusa håret som tillhörde dåtid.  Jag provar något nytt.  Som skrivet på bilden: livsförändring: nytt hår, nytt jag! Nä, det är samma gamla, riktiga jag på insidan och det är viktigast.  Men mammans yttre fick sig en förändring.
 
 
På instagram lade jag igår upp flera bilder med olika ljus.  Jag köpte ju en oerhört varm toning för ett tag sedan, men effekten blev snarare lite som slingor och tyvärr så skiftade det ändå i lite gröna nyanser här och där - så jag slängde i ytterligare en varm toning idag (med förhoppning om samma slingeffekt men bort med det gröna) och ja, det har jag inte bild på än men varmt är det, minimalt med slingor men inget askigt, inget grönt.  Rött! Ärligt talat så trivs jag rätt bra i det, innan min blondering gick jag faktiskt i tankar om en rödare färg men jag vet hur snabbt rött tvättas ur och jag hade redan förberett mig med antingen en ljusbrun (kallare ton) eller chokladbrun.  Det blir nog den sistnämnda.  Men jag ska låta håret vila ett tag, se vad som händer med färgen och förmodligen ge det lite vård med färgbomber och bra inpackningar först.
 
Jag insåg i alla fall direkt, under färgningen när man såg att det blev mörkare, att jag personligen trivs bäst i det.  Det är mer JAG även om jag föddes blond.  Det passar mina bryn som jag gärna vill färgar och sminkar fylliga och mörka och jag känner mig bara bekväm.  Dessutom såg jag en sjukt fiffig sprayflaska för utväxter som jag ska prova på när det väl är dags.  Sorry, ni som röstade på ljust... men jag känner mig mycket fräschare just nu.  Men bli inte förvånade om jag är ljus nästa sommar igen, haha.
 
Hur som helst så är detta början på mitt nya liv.  Ytan är bara bokens framsida, om vi tänker ordspråk.  Nu har jag flera hundra, tusen, miljoner blanka blad att fylla - med framtidens alla ord.  Ingenting blev som tänkt, ingenting blev som jag någonsin kunde tänka mig, men jag känner mig 1000 kg lättare - inte för att detta är eller kommer vara enkelt.  Men det värsta är över och nu kan det bara bli bättre.
Jag tror på mig själv,  Jag tror på ödet.  Jag tror på karma.  Jag tror på att jag har möjligheten att skapa enormt bra förutsättningar för många.  Jag är stark och osänkbar, jag går ut ur detta rakryggad och med en förhoppning om att framtiden ska innebära positivitet på alla sätt man kan tänka sig.
 
I mars startade det utan att jag visste, i början på april fick jag veta och i september tog det slut.
Jag känner inget agg, jag känner bara att jag följer min väg nu.... barnen kommer som vanligt prioriteras i första hand men utöver det är framtiden ljus.
Min nya historia har börjat.  Det förflutna tillhör det förflutna, men jag kommer skriva om tiden jag blev sjuk - endast utifrån min synvinkel för att berätta min historia, jag har känslor att dela med mig av, så mycket som hänt som kanske kan få någon annan att känna sig mindre ensam om jag är öppen - men de tillhör endast mina egna känslor.  Med andra ord så kommer jag bara skriva om det som rör mig själv, det som handlar om mig som både person och mamma.  Jag har mycket, så mycket, att skriva om - men här är det min blogg och jag hoppas att ni följer med... både i tillbakablickar som formade mig till den jag är och framtidens äventyr.  Livet börjar om på nytt på något sätt.  Jag vet inte hur jag ska förklara, men det får räcka för nu.
 
Ensamstående mamma 3.0, here we go.
 
Pssst, glöm inte det lilla hjärtat här eller att bara klicka gilla för att ge mig lite kärlek, det behövs.  Att få er läsares respons är skönt.  Denna lilla bloggen är en smal del av min dagbok och jag skriver mest för min egen skull, men älskar att kunna inspirera er och uppskattar den responsen jag kan få - så visa vad ni tycker om! För även om detta är en plats där jag kan ventilera, så är det en plats där många läser av genuint intresse, fortsätt gärna peppa mig då med att gilla, eller kommentera, var delaktiga - tillsammans gör vi ju den här bloggen.  Jag skriver och kreativiteten flödar men samtidigt är det viktigt att veta VAD ni uppskattar, jag vill göra mig själv nöjd och om jag då kan göra andra nöjda - DÅ är det extra kul.  Att lätta sitt hjärta och öppna upp sig utan respons är lite som att jag lika gärna kan skriva i privata dokument.  Så var gärna mer delaktiga, även om ni redan är goa på Instagram så kommentera gärna mina inlägg här OCKSÅ, gilla inläggen här också och inte bara hänvisningen till inläggen här via kära lilla instagram.  Ni ska ha ett ordentligt jäkla tack för det stödet jag har fått detta halvåret, vänner man har funnit, personer som idag står mig närmare än vissa av mina "gamla vanliga" vänner. Jag har haft tur, ordentligt med tur, jag har bliit uppvaktad av speciella på ett vackert sätt, bekräftad och stärkt. 
Så ja, glöm inte bort hjärtat här - för det betyder SÅ mycket för mig att ni har läst mina ord och väntar på nästa.
Lisa

Det här är dom bästa nyheterna på länge!! <3 Lilla Elise får det liv hon förtjänar och behöver.

Moa

Så otroligt skönt att det äntligen är över ❤️❤️❤️

Isabella

Vilken lättnad! Barnen och du förtjänar att få andas ut. Har lyssnat på boken Alltid för er, av Gunilla Lindh och Cecilia Berglund. En mamma som blir lämnad av sin man. Plötsligt kommer han tillbaka och vill ha ensam vårdnad av de tre barnen, svartmålar mamman, bara en massa lögner. Kom att tänka på dig nu. Vilket helvete när någon man älskar sviker en så djupt.

Ica

Jag är sååå glad för er skull! Visste att det skulle lösa sig till det bästa! <3 <3

Sanna

Så otroligt skönt att höra... Elise stannar där hon hör hemma hos mamma och syskon. Ja ibland måste man faktiskt rannsaka sig själv, se sina egna fel och brister och mötas på halva vägen. För som många läsare säkert reflekterat över så kan det inte bara vara fel på dessa tre fäder och deras familjer och att du är felfri. Det förstår nog alla som följt din blogg genom åren.
Men stort grattis till er alla och framför allt lilla Elise som förhoppningsvis blir den största vinnaren.

Svar: Tack för det vänliga. Men finner din kommentar lite märklig. Förlåt, men va? Var du där? Mötas på halva vägen och rannsaka sig själv? 1. Jag har skrivit ofantligt många gånger om mina sämre egenskaper, att ingen är perfekt och mina brister. 2. Gällande de första två så visade de inget intresse (andra lite grann och vi har nu telefonkontakt som kan leda till mer så fort han vill/kan - hans familj gjorde extrema fel dock som jag absolut inte kommer ta på mig och det ville inte han heller för den delen - att skriva vidriga saker till en domstol och göra en orosanmälan på mina barn utan att ha pratat med mig/oss, träffat mig, sett hur vi bor eller har det, alltså inte känner oss överhuvudtaget och påstå sig VETA saker som verkligen inte stämmer - det kommer få stå för dom en dag, för det är allvarliga saker) och 3. Jag har för länge sen skrivit exakt vad som hände, öppet och ärligt, om man kan kalla det för brister så ja, jag blev olycklig, sjuk och fick prova flera läkemedel som jag reagerade förfärligt på (samtidigt som familjen förstod, hade erfarenhet, jag hade så fina barn och det var tack vare mig och jag skulle vara stolt och sträcka på mig - för att sedan behandla mig som en fånge när de övervakade våra umgängen och mer eller mindre behandlade mig som smuts under deras skor... pratar man om att rannsaka sig själv så tycker jag att det beteendet var jäkligt falskt) och gällande tvisten så var det aldrig något jag ville ha, jag sökte desperat efter möjligheter till en lösning enda sedan start och under förhandlingen pratade jag om mer umgänge än vad som nu kommer ske. Mer om det skriver jag inte då tredje inte ska skrivas om och det respekterar jag. Men jag börjar få nog av att bli ifrågasatt, uppenbarligen behövde jag inte rannsaka mig själv då mina ”brister” inte innebar att jag skulle förlora mitt barn. Jag sitter här som boendeförälder till tre underbara barn. Kallar du det en brist varje gång du blir sjuk? Jag ska inte behöva försvara mig själv men återigen det är känsligt och det ”roliga” är att jag skulle kunna lägga fram allt det jag precis skrev som bevis för alla att se. Men jag har bett om ett stopp gällande sådana kommentarer, ord som sårar - inte bara mig men andra. För bevisen jag kan lägga fram är att jag - till skillnad från många här i världen - står för mina fel. Jag ber om ursäkt när jag har passerat en gräns trots att jag med all sannolikhet aldrig skulle få en ursäkt för det förfärliga jag och mina barn gått igenom, det spelar ingen roll... så länge jag gör fel så rättar jag mina fel. För att avsluta: jag skrev att jag inte anser att någon kan vinna eller förlora i en vårdnadstvist då det handlar om ett oskyldigt barn med rättigheter och nu värnar jag om den goda kommunikationen jag har till de som ska ha med det dyrbaraste jag har att göra. Varför spinna vidare på en sak som jag säger är avslutad och att livet börjar om på nytt? Tack för det sista men jag är den bästa mamman till mina barn och det behöver jag egentligen inget grattis för. Barnen är värda det bästa tänkbara livet, som jag och många andra vill ge.... och jag har aldrig och skulle aldrig sätta stopp för allt dom har rätt till. Jag antar att du är en sådan som lindar in en trist kommentar i många fina ord, men det känns bara falskt. Hur som helst så går jag rakryggad ur den process jag aldrig ville ha och kommer göra allt för att ha så mycket positiv energi runt oss så att det förflutna tillhör just det förflutna och nya rättvisa och humana relationer byggs upp så barnen får allt vad de förtjänar, det ENDA jag någonsin velat enda sedan jag blev mamma. Tack återigen för det vänliga men jag hoppas att jag aldrig ska behöva försvara mig såhär igen. Jag säger när jag har gjort fel men vägrar ta skit när det är orättvist. Det är dels känsligt och dels har jag för mycket självrespekt för det.
Denize

Miss A.

det låter som det varit oerhört tung, men skönt att det ändå är klart. väldigt fint med mörk färg, jag har faktiskt gjort lika ett par gånger. förändrat håret när livet har förändrats. det känns skönt, som att man ger sig själv något nytt!

ta hand om dig!

Birgitta S

Hej!
Så skönt att allt verkar att vara på plats o du o barnen fått en bättre tillvaro. Läser dig regelbundet men kommenterat inte så ofta. Hittade din blogg när du bodde i Spanien. Önskar dig o barnen allt gott.
Birgitta S

F

Sanna: jag känner Denize och känner hennes sorg i orden hon besvarar dig. Trots att jag personligen tycker att hon inte skulle svarat alls. Hon pratar ofta om den ”skam” att alla får lyckliga och fungerande liv och relationer medan hon själv har tre trasiga, självklart ser utomstående som om det är hennes fel pga att oftast är det så. Om en människa gör sig osams med allt och alla och ändå leker guds bästa barn så är det nog den personen som har problem. Men fyfan vad Denize inte förtjänar en sån åsikt. Jag har sett henne gå vidare från hennes livs första kärlek (unga var dom, barn helt enkelt), jag har sett henne lida under hennes andra graviditet men se henne ge chans efter chans efter chans och samtidigt varmt välkomna pappans föräldrar. Sedan såg jag inte Denize så mycket i hennes sista relation, hon avslutade kontakten med många men tog emot henne med öppna armar när hon blev sig själv. Jag har sett henne kriga för sina barn sen hon var 15 och även om jag gick miste om det senaste året så har jag sett henne efter, hur hon tar emot skit men bara krigar på för att avsluta en konflikt och få alla att må bra. Hon är så lättad över att detta är över, så många tårar som fälldes när hon kände sig sviken av dom som hon övergav alla sina vänner för. Denize är en sån som tar på sig skulden och bär på ett dåligt samvete när hon inte ens gör fel. Hon pratar ofta om saker hon sa som var dumma för 15 år sen tex och mår skit över att dom ens sas... Denize är nog den mest genomsnälla människan som finns som tyvärr är till hennes nackdel ibland, hon kan utnyttjas bara för att hjälpa och aldrig få tillbaka. Jag har haft hennes rygg i så många situationer där hon själv varit offret men ändå velat vända på hela jorden så en situation bara kan bli bra. Hon är inte konflikträdd men hon klarar inte av att leva med outredda saker. Ta dig en tankeställare. Om hon var problemet? Och? Pappor med familjer hade kunnat finnas ändå, eller levde alla under jorden? Man skiter väl inte i sina barn för att en tjej är jobbig (nu säger jag inte att hon är det, jag bara ger som exempel). Att trampa på hennes tår efter det sjukaste scenariot jag någonsin hört talas om, varför? Att kriga för sina barn och fullkomligt skita i sig själv och vara helt osjälvisk men ha maximalt med otur i livet är inget som hon ska anklagas för. Jag fattar inte ens att hon klarat livet hittills och samtidigt bara vill ha en bättre relation till den som svek henne just för att ett barn finns. Det säger allt. En ung graviditet och att bli ensam, en andra graviditet med flertalet otroheter och lögner och bli ensam och en tredje där jag inte kan yttra mig, bara att hon ville fokusera på sin familj och från gles kontakt försvann hon helt. Jag har iaf många gånger sagt till henne att hon får räkna med kritik om hon har en blogg, men ni...du sanna ska veta att hon inte bara haft otur med relationer, hon har blivit utsatt för saker i sitt liv, år efter år som många skulle golvas av. Denize ställer sig upp och det jag vet mest är att oavsett vad det än gäller så vill hon bara lösa konflikter, slippa bråk då hon är för känslig och bara göra allt för barnens bästa. Jag har aldrig mött en människa med så mycket otur och såklart gör även hon fel ibland, precis som du, precis som jag och alla för vi är mänskliga. Låt den här tjejen gå vidare när hon säger att det är över. Hennes sår behöver läka men likförbannat tänker hon på andra ändå. Till dig Denize! Försvara dig inte, lägg inte energin på det... lägg energin på att just läka och ta vara på ditt nya liv. Vi är många som är glada att ha dig i livet igen. Vi har sett dig uppleva, prata, försöka... vi har sett allt. Du behöver inte ta illa upp av utomstående. Så länge du och alla inblandade vet hur du är, låt det vara så. Må bra nu. För nu har du livet framför dig och mer otur kan du inte ha, känn ingen skam eller skuld. Du har inte gjort fel i dessa situationer. Alla gamla sms och mejl, allt bevis du har till dom som behöver det i framtiden. Spara på det för alla som behöver se det. Du är en underbar människa och jag hatar at

F

Sista kom inte med men JAG HATAR ATT SE DIG LEDSEN av att andra vill förstöra, eller inte lösa, eller helt enkelt vara längre människor än du. Du vill lösa konflikter med människorna som spottat på dig, dina barn och ditt liv. Hatten av till dig, jag hade aldrig förlåtit men det säger väl just allt jag ville ha sagt om dig. Du är bäst. Världsbäst. Fet jävla puss och kram!

Svar: Tack för gråtkalaset 😭😘❤️
Denize

Sanna

Förlåt om jag lät klumpig, men du har själv skrivit så många gånger nu på sista tiden att du ångrat vissa saker du själv skrivit, agerat eller människor du hängt ut osv ( vilket är förståeligt att du gjort som du haft det) jag har uppfattat att ni nu slutit fred och gemensamt kommit fram till en lösning för lilla Elise utanför tingsrätten. Och med det menade jag att när man väl fått lite distans, ilskan svalnat då först kan man se sina egna fel och brister.... som vi ALLA har så klart. Att ni nu helt enkelt är sams och förlåtit varandra. Självklart har du haft det skit tufft och kämpat som fan genom åren med dina barn. Och det är fäderna som övergivit barnen osv. Men det finns alltid två sidor av myntet och det är ju höjden av otur om du råkar ut för tre familjer/ släkten som är helt dumma i huvudet.Men man kan säkert tycka det när man är mitt i ett krig. Självklart är du den bästa mamman för dina barn och det är inte du som är förloraren utan det är papporna som vänt ryggen åt sina bar. Tur då att Elise pappa verkar mån och vill ha sin lilla dotter i sitt liv. Hoppas det förblir så.

Tessan

Precis sån färg jag röstade på 😊 jättefint! Och vad härligt att allt löst sig ❤️

Kim

Måste faktiskt instämma med F även om det kan kan verka töntigt att vänner försvarar henne i en blogg men vi är många som förlorade Denize under hennes senaste relation. Jag hade kontakt med D men märkte snabbt att något galet hände då Hon ofta hörde av sig i början för råd att få saker att funka men sen när jag märkte att vanliga D försvann så gick inget fram, det var skrämmande. Jag har sen pratat med henne, sett vad hon skrivit till människorna som först ständigt berömde henne och sen pissade på henne och använde allt som förståddes om, allt stöd och goda ord till att förvandlas till äckliga åsikter. Vissa föräldrar är gravt psykiskt sjuka kan få psykoser dagligen inför sina barn eller vara alkoholister eller narkomaner men ändå leva med sina barn varje dag. Det du skriver Sanna är vad du uppfattar och det är lika med en tolkningsfråga. Hur vet du att något löstes utanför tingsrätten? Att bli vänner och sams l min värld är att få en fet jävla ursäkt för att det lilla stackars barnet togs ifrån sin mamma och sjuuuuka medel användes för att sänka Denize i en domstol, medel som kommer såra barnen den dan de förstår. Skulle råda dig att skippa tolkningar, ta reda på fakta och sen be någon rannsaka sig själv. Att pappan är mån om kontakt med sitt barn är bra men understryker det F sa om åsikten att alla tre med familjer är felfria och inte Denize. Blir extremt förbannad dä jag sett hur hon blivit behandlad.. Jag skriver det här för att jag har sett min vän lida, hennes barn lida och det enda hon gjort är att jaga en lösning för att alla ska må väl, de sakerna hon bett om ursäkt för är enligt mig inte rättvist. Då jag fått se båda sidor av myntet och det fick även rätten. När har hon sagt att något löstes utanför rätten? Hon sa att hon slapp en huvudförhandling och att det är avslutat. Var du klumpig och menade väl, varför skriva saker om hennes brister? Läs om scenariot hon blev utsatt för, där hon själv ärligt berättar vad som hände och varför hennes dotter hölls ifrån henne samtidigt som hon var mamma till två till, träffade soc och de saknade oro över samtliga syskon med henne som mamma. Ganska glasklart varför hon som mamma har boendet. Låt henne gå vidare nu för det är hon så jävla värd. Men det enda hon fortsätter att oroa sig över är att folk ska döma henne. Inget av fallen är hennes fel och det är såna som dig som fortsätter få henne att tro det. Klart som fan att hon tycker att det är känsligt.

Svar: Tack för även ditt försvar. Jag förstår att ni blir upprörda, främst för att dessa ämnen är sådant jag ständigt pratar om men när jag bloggar så är det vanligt att folk tolkar saker som dom vill. Det är lite av mitt eget fel då jag väljer att inte skriva rakt ut i detalj kring saker då de inte hör hemma här. Men ja, det är både känsligt och jobbigt att bli anklagad för saker och EXAKT som du skrev tänkte jag om tolkningsfrågor. Det är en sak att jag inte skriver ut i detalj men vore bra om människor iaf frågade, undrade eller något innan de dömer och tror sig veta. Troligtvis får de ibland inte svar om sådant som jag håller utanför bloggen men då har dom undrat och inte bara uppfattat saker helt som dom vill och dömt, märkligt tycker jag. Sen vill jag säga att jag har förstått att jag själv aldrig kommer få en ursäkt för något men det gör inget, det är snarare många andra i mitt liv som är helt felfria enligt dom så jag skulle nog personligen föreslå att andra människor rannsakade sig och sina brister och be om ursäkt för dom sakerna som var FEL. Lyckas jag, varför gör inte andra? För att 99% av dom som svikit inte kan stå för vad som är fel (nu talar jag generellt om alla människor jag stött på genom åren som på något sätt svikit gjort fel). Det är trist men så länge jag ursäktar mig eller står för det JAG gjort så är jag nöjd med mig själv. Det rörde sig tex om ilskna och desperata sms som skickades just när jag blev av med min dotter, de smsen skickades vidare till TR men de glömde ta med ursäkten som kom efteråt. Tur att jag har alla ursäkter sparade i min lilla pärm (för när man började spara så insåg jag att det handlade om många och inte bara ett fjuttigt förlåt), där jag sparat allt som visar hur saker gick till. Jag vill iaf svara till varenda läsare här att jag är mån om god kontakt mellan mig och de som anses och kommer vara viktiga i barns liv. Och som det påståddes ovanför så har jag endast ”hängt ut” en familj öppet och det var för att de vägrade prata med mig, förklara för mig eller besvara mig efter grov ärekränkning - då kände jag ett stort behov att försvara mina barn som x antal ggr blivit ljugna om... någon annan hänger jag inte ut. Jag skrev ärligt om situationen i våras och även om jag kan ångra hur pass ärlig jag var där det inte hörde hemma så förstår nog många varför jag gjorde det, barnen är mitt allt och alla föräldrar kan nog försöka förstå hur det kändes och INGEN förälder hade tagit det med en klackspark. Jag blev orättvist anklagad för förfärliga saker, barnen med och fick dessutom saker upplästa för sig på vårt soc möte, det var en hemsk tid MEN jag har skrivit att jag gått vidare från det och därför finner jag kommentarer märkliga när dom ska dra upp det igen. Skriver jag om avslut och nytt liv så känner jag som du skriver, att jag bara kan få gå vidare? Betonar även starkt att jag inte anklagar någon nu eller talar illa här, jag är mån om den relation jag har till någon och den kommunikationen ska inte sabbas. Livet gick vidare för längesen och jag är väldigt lycklig över att folk äntligen tror på det och inte ältar saker som ej stämmer. En ursäkt för de hemska sakerna jag kallades för är en dröm bara. Hur som helst, tack för ditt försvar. Jag hoppas att detta slutar nu och att folk låter mig gå vidare när jag är tydlig med det. ❤️
Denize

Maria Pettersson

Så fint skrivet! Och så bra att du mår bra under alla omständigheter 😊

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress