(null)

Morgonrutinen: äta frukost och sedan ställa sig vid fönstret för att vinka hej då till syskonen som går till skolan, Elian ber om det varenda dag och Elise blir så himla glad.  Dom är så himla fina med varandra.

Häromdagen gick Elian på sin kurs för att bli trivselledare på skolan.  Jag är så himla stolt.  Han ska anordna med aktiviteter på rasterna och få dom som vanligtvis är lite utanför och utstötta att vara med.  Han har alltid varit en schysst kamrat både på förskolan och även nu på skolan så man kan inte bli annat än stolt, då Emilia fick samma uppgift i 6:an, alltid tagit sig an dom som blivit utsatta för mobbning och satt stopp för det.  Så var hon redan som 6-7 åring.
Min stolthet kring storbarnen skriver jag ofta om och det är för att jag verkligen tycker att dom ska hyllas.  Att ha formats till så otroligt fina medmänniskor, känslomässiga och empatiska och allt jag vill att mina barn ska vara.  Jag tycker att det är extremt viktigt med respekt och detta är ju det jag ständigt får bekräftat; jag har lyckats med min taktik och då får man priset som beröm.  
Efter allt Emilia och Elian har gått igenom det här halvåret främst så tycker jag att dom är fantastiska som sköter skolan exemplariskt, Elian tycker att det är superkul då "2:an ger mer utmaningar och det är kul", alla mina barn VILL lära sig nya saker och visst, tonåringen kan uttrycka sin känsla av att vara skoltrött, men hon tar ändå sitt enorma ansvar, pluggar och gör bra ifrån sig och vill i dagsläget bli arkitekt - det kan hinna ändras såklart men hon tar studierna och framtiden på allvar och det är kul att se.  Dom är värda allt beröm och uppskattning dom kan få.  Inte bara av mig som stolt mamma men av andra föräldrar och allra helst lärarna.  Man blir ju inte annat än glad då.  Jag skryter absolut inte bara som föräldrar såklart alltid vill göra om sina egna - utan det handlar mest om hur värdefull bekräftelsen är.  Då vet jag att jag har lyckats och jag vet att det är därför dom (mest Emilia då), blivit arg när andra ljugit och sagt annat om livet och hur dom har det. 

(null)

Och så har vi glada bönan här, på väg till föris i morse.  Smått morgontrött då hon vaknade tidigare än vanligt, men lika glad för det.
Jag är stolt över den här lilla pinglan redan trots hennes unga ålder men det är ju samma sak där, man får bara höra gott på förskolan och jag är helt inställd på att hon ska bli uppfostrad på samma sätt som sina äldre syskon.  Jag vill att hon också lär sig om respekt, omtänksamhet gentemot sina kompisar (som hon redan visar) och ödmjukhet och empati.  Vi håller det så lugnt som möjligt i hemmet, jag är inte den som skäller för att sätta punkt, jag pratar och förklarar och det är det bästa sättet att få henne att förstå vad som är rätt eller fel.  Alla föräldrar har sina brister, ingen är perfekt, men barn ska alltid få växa upp i en trygg miljö.

Hur som helst, så såg morgonens bilder ut.  Jag håller på och jobbar med något viktigt, men ville bara slänga in bilderna här.  Kärleken är så otroligt stark!

Jag kanske har haft det tufft emellan varven men jag har tre barn som pumpar mig med den drivkraften jag behöver och så delar vi med oss av den kärleken vi har till varandra.  Vi är ingen vanlig familj, det är en mamma och tre barn i olika åldrar men ack så betydelsefull var och en är för varandra oavsett vad.  Som jag skrivit förr så är vi ett litet team... men vi står starka och håller varann om ryggen.  Jag ger dom allt jag har och får SÅ mycket tillbaka.  Även om vissa dagar ABSOLUT kan bli kaotiska med en tonåring, en trött 8 åring efter skolan och en ännu tröttare snart 2 åring som vill "mamma komma, mamma bära" när mat ska lagas.  Och när det väl blir mamma då är det bara mamma, annars är syskonen duktiga på att vilseleda henne ibland... men jag vet vilka stunder på dygnet som det BARA är jag som kan göra något och då har jag ett hem och två helt andra barn som behöver sitt på ett annat sätt.  Men jag älskar det, jag ser det som ett underbart kaos som jag sedan kan skratta åt.  Det är ett heltidsjobb att vara en ensamstående  mamma till 3, bara det.  Men som jag sagt tusen gånger nu så ser jag ljust på allt.  Känner mig rik och lyckligt lottad.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress