(null)

(null)

(null)

Då var dagen kommen! SOM han har längtat, räknat ned, varit glad över att först få hem mormor och morfar hit och dagar efter det fylla år!
Han har inte brytt sig så mycket om presenter detta året.  Mest blivit frustrerad när man frågat och frågat, haha! Han brydde sig mest om personerna som skulle finnas runt honom på dagen, att vi ska ha kul tillsammans och bara vara samlade.  Älskade barn, han resonerar så fint.
Nu fick inte Elise vara med, inte på lilla firandet heller, men vi kommer tillbringa dagen på en plats där vi kan ha så himla kul ihop! Och vi får styra upp ytterligare något kul när lillasyster är hemma igen.

Hur som helst så fick han dom få sakerna han verkligen ville ha.  Bland annat en gamingstol, riktiga gaminghörlurar, belysning med färger bakom tvn, en möjlighet att shoppa kläder själv och lite smått och gott.
Och så hade han önskat sig en stor vattenmelon till frukost, som han kunde gröpa ur och vindruvor.  Det fick han förstås.

Han blir så glad och tacksam för minsta lilla och han sa att det blir den bästa födelsedagen någonsin.  Det är precis så jag vill att han ska känna.  Han är SÅ värd det, en dag där allt kretsar kring honom.  Han som gärna bryr sig om andra  först, han som är mån om att alla andra ska skratta och vara glada.
Men idag är det hans dag.  Bara hans dag.  Han bestämmer allt och hans ögon bara glittrar!


För nio år sedan var jag på Huddinge sjukhus, trodde att det var nära, hade haft så fruktansvärt ont, epiduralen som jag tog under hans förlossning funkade inte trots påfyllning.
Det var intensivt, jag började tappa ork och kontroll, min mamma försökte peppa mig.  Hon gjorde det hon kunde tills hjärtljuden försvann, snitt började skrikas om, personer rusade in, hon höll på att svimma och jag bara gav upp.  Jag minns låten som spelades på radio, en mellolåt av Anna Bergendahl. Jag minns mina tankar där, att bebisen är död och jag vill bara hem till Emilia.  Jag grät, dom bad mig vända mig om men det var omöjligt, dom fick ta tag i det själva och sen kom han.  Efter en oerhört lång förlossning, så är det i själva verket 7.5h kvar tills han är nio exakt då han föddes på kvällen - när allt hade startat dygnet innan.
Vilken jäkla förlossning, om jag jämför det med Elise förlossning som var HELT annorlunda, där tog jag mig igenom värkarna själv i mitt vardagsrum, var 8,5 cm när vi väl kom in, smärtlindring hann inte med och strax därefter föddes hon.
Tänk så olika det kan vara, tre helt olika förlossningar.

Men med Elian så var det så känslosamt. Alla 9 månader var så känslosamma.  En graviditet som är omöjlig att glömma och förlossningningen likaså.
Men jisses vad värt det var när min bebis landade på mitt bröst, jag såg honom i ögonen och livet kändes perfekt.  Vi låg sedan ensamma på special BB - bara han och jag, utan möjlighet till besök.
Jag kunde inte sluta kolla på honom, han var perfekt, allt var perfekt - och månaderna som hade varit bara försvann.  Bebisbubbla? Minst sagt.

(null)
(null)

Det är så lustigt att minnas alla tankar och känslor som om det vore igår.  Men samtidigt känns det som en livstid sen, hur var ens livet innan Elian?

Att få vara mamma till honom är en ära.  Jag är så obeskrivligt stolt över den personen han har vuxit upp till och blivit. Den första tiden var inte enkel, att ha en svartsjuk 6-åring som var van vid ALLAS uppmärksamhet på bara henne.  Det hade ju varit vi två mot världen, hon var den enda lilla i släkten så länge, familjen skämde bort henne och hon var verkligen center of attention så länge.
Sen kom den här lillebrorsan som krävde tid och uppmärksamhet - bebisen som mamma kände så extremt starkt för efter hela den där graviditeten. Jag förstod inte hur jag skulle kunna älska någon såsom jag älskade min förstfödda innan han kom.  Jag förstod inte hur det skulle vara möjligt.
Men han kom och tog plats.  Emilia var fortfarande mörkrädd och kunde inte somna ensam - så jag satt där inne, ammade Elian ibland, höll honom och väntade på att Emilia skulle somna.  Och så tider - att ta sig upp och lämna Emilia på förskola samtidigt som Elian oftast gallskrek hela vagnpromenaden, behövde ammas och ja - haha första tiden var något svettig och det var där och då som "familjen kaos" skapades.

Men anyway, när jag blev tvåbarnsmamma - ensam på heltid där med - så förälskade jag mig i den envisa bebisen som han var.   Det var tufft i början (tills jag insåg att han blev lätt som en plätt om han fick ligga på mage - vilket avråddes, men det var der enda som funkade länge.)

Det lilla spädbarnet blev en enkel bebis att t ex natta rätt snabbt, han lärde sig att somna själv på mage bara man la ned honom, släckte och gick ut ur rummet till slut (innan magläge var allt en kamp).
Sedan växte han mer, var med mig dagtid vad jag än gjorde och jobbade med i 4,5 år.  Han bara fann sig, kunde sysselsätta sig själv, verkligen på riktigt det enklaste barnet jag vet (även om prövningar givetvis har kommit till och från men dom var/är få).
Jag kan nog säga att det som varit svårast med honom var när vi bodde i Spanien och han behövde somna i vagnen.  Jag gick fram och tillbaka på strandpromenaden i stekande sol, så svetten rann och han kunde ligga och bara titta länge.  Så jag race:ade fram och tillbaka och fram och tillbaka.  Sen var det bara att svepa en flaska vatten och hopa i havet.

HUR SOM HELST, jag kan verkligen aldrig hålla mig kortfattad.  Börjar jag så kommer bara mer och mer.
Så nu får det räcka.  Jag har fotat med kameran med men tänkte ta dom bilderna när jag fotat klart hela dagen.

(null)

Nu ska vi strax hämta hans kompis sedan åker vi mot dagens äventyr! Vi ska hoppa på en jäkla massa studsmattor i några timmar.  Sen har han önskat tacos till middag och så ska vi göra den gamla vanliga jordgubbstårtan till efterrätt.

Nio år! Nio jäkla år har passerat sen min älskade pojke kom till världen.  Killen i mitt liv, nu och föralltid.  Familjens pojke som är så extremt omtyckt, unik, smart, fin på in- och utsida, aktiv, ambitiös, omtänksam, för snäll för sitt eget bästa ibland och bara världens bästa Elian.  Världens bästa son, lillebror och storebror.

Elian Alvar Sebastian Östman - 100416
Jag älskar dig så orden inte räcker till. Du tar en stor plats i vår familj, utomstående och okända tycker om dig direkt.  Med ett hjärta av guld så vore annat svårt.  Du är fantastisk! Du är perfekt precis som du är och kärleken är villkorslös.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress