(null)

Nu har lite mer än en månad gått sedan jag gick till min nya fransstylist - som bokstavligen räddade mina fransars liv - ni minns säkert historien.

Men för att påminna så kan jag visa skillnader här:

(null)

Vänster bild är numero 1.  Fransar som satt i kletiga klumpar, områden där jag inte hade fransar kvar alls.  Min tidigare "stylist" hade förstört dom, helt utan min vetskap.  Jag gick ju bara för att ha en lång fransförlängning för att slippa sminka mig.
Besöken blev tätare och tätare då dom inte höll.  Konstigt? Jag hade ju knappt några egna fransar kvar och så var dom dessutom för korta och trasiga för att orka hålla upp en lång förlängning.  Men detta sa hon ingenting om, det fanns inget diplom, ingen säkerhet i att hon visste vad hon höll på med, men det tänkte jag återigen inte på då.  Någon sa billig fransförlängning och hon hade lediga tider när jag än önskade i princip.  Drömscenario ju? Nä inte till bekostnaden av att inte ha några egna fransar alls i slutändan.  Om hon nu inte hade slutat och jag hade fortsatt att gå dit.
Högerbild då? Dagen jag gick för en påfyllning.  Hade inga vidare förhoppningar på annat resultat än sist.  Jag var ju ändå nöjd då, som tusan! Sara hade fixat en lätt förlängning som passade mina trasiga fransar och det var dags att sköta om dom med Xlash serum och vanliga vitaminer från apoteket.  Men så lade jag mig bekvämt och hon sa bara rakt ut hur jäkla bra dom hade repat sig.  Nu hade jag fyllighet.  Vissa fransar hade växt extra mycket och var ungefär lika långa som förlängningen.  Inga glapp, nu kunde hon göra något ordentligt och hon sa att jag skulle bli nöjd.  Härligt var väl ett ord jag sa tillbaka men jag förstod inte hur pass bra allt hade blivit.

(null)

Första bilden är från när jag besökte Sara på salongen första gången och andra bilden är påfyllningsdagen i startskede.  Bara lite mer än en månad emellan.  Skillnad? Eh yes! Både kvalitet på fransar och fransar - alltså de gamla fransarna från mitt förra ställe, mina dåvarande egna fransar och så månaden därpå: Saras fransar och mina egna.  SER NI skillnaden på så kort tid? Jag tycker det är svinkul att sätta bilderna intill såhär så man verkligen förstår vikten i att hitta en utbildad och BRA stylist - som då i mitt fall - kunde berätta vad jag skulle göra för att ge mina egna vård och även få en förlängning som håller, för trots att man givetvis tappar fransar och behöver fylla på så såg det ändå inte förjävligt ut innan påfyllning som det alltid gjorde förr.  Inga klumpar, inga fjun som låg kors och tvärs och bokstavligen hängde fult.  Allt var i snygg ordning, jag behövde bara komplettera med påfyllning för att det skulle se jämnt ut.

Jag använder fortfarande Xlash och fortsätter med vitaminerna och kommer göra det hela tiden framöver.  Efter en månad så behöver man inte applicera Xlash varje kväll men jag gör nog det ändå tills den är slut.  Sen får vi se vad Sara säger om en ny eller om det är bra som det är med vitaminer.

(null)

Resultat 1 och påfyllning.  Fylligheten!? Så fint! När jag öppnade ögonen och hon gav mig spegeln så brast jag ut i ett riktigt wooooow.  Herregud vilken skillnad. 
 Inte bara utseendet och resultatet.  Hela upplevelsen hos Sara är så mysig! Hon är underbar, skicklig och vet verkligen vad hon gör och pratar om.  Hon skapade magi.  Hon räddade livet på fransarna och nu fick jag plötsligt en tät fransförlängning med volym - precis som jag ville ha och drömde om.  Hon använde inte ens någon större längd som jag hade förut.  I min värld var längden på fransarna kort om jag var van vid 14 förut men har 10 nu.  Men inte ser dom korta ut.  Siffrorna har noll betydelse för mig längre.

För det första så var jag redan impad första gången.  Att hon kunde skapa ett sådant resultat med utgångsläget liksom.  Att jag knappt hade något för henne att arbeta med men ändå skapade hon en mild fransförlängning som passade just mig och den förstörde inte heller mina egna fransar.  Det gör inte en förlängning skapad av en bra stylist.  Mina egna fransar var i bättre skick än på länge, men dom hade ju fått vård också.

(null)

Första och andra gången igen.  Samtliga bilder ovan är tagna av Sara.  Jag har bara klippt ihop och donat med bilderna - med hennes godkännande såklart.
Jag upplever dom tätare i närbild.  På avstånd eller i verkligheten... vad man nu ska säga, så ser det passande ut till mitt ansikte, för hon anpassar även förlängningarna efter sina kunder.  På instagram skrev hon rätt nyligen om att hon inte vill dölja kvinnors skönhet utan ta fram den.  Hon ser och vet vad som passar.  Hädanefter är det liksom bara att gå in, kramas hallå, lägga sig ned med en mysig filt över sig och lägga allt i hennes händer.  Hon behöver inga order eller önskemål, hon behöver inte fråga så mycket, jag behöver inte be om något, hon bara VET! 
Sen är det ju ett enormt bonus att gå någonstans trevligt och mysigt.  För under behandlingen så blir det ju en kort vilopaus då man blundar ett tag.
Vi brukar prata lite i början, lyssna på musik och sen är det bara att koppla av.  Lite vardagslyx typ som andra anställdas kaffe- och fika pauser eller lunchraster adderat.

Jag skriver detta pga de kommentarer jag får om vad jag gör på vardagar och hur det är tillåtet.  Jag får förtydliga med att återigen säga att detta är en del av mitt arbete.  Mina sociala medier är en del av mitt jobb och nu har jag även en manager som sköter en del, precis som att vara fotograf och redigera mina kunders bilder men så behandlar jag även bilder på ett annat ställe, jag ska släppa en bok, jag har ett extrajobb till men viktigast av allt är att jag ÄR min egen chef.  Jag bestämmer när, var och hur jag ska jobba.  Mitt arbete slutar inte när andra går hem kl 17 alla gånger, mitt arbete kan ta plats på en salong eller ett tåg eller vart jag vill - de dagarna jag inte är fysiskt uppbokad med annat.  Medan anställda sitter och kollar på tv när dom är lediga så jobbar jag.  Medan andra föräldrar ofta är två plus avlastning från familjer så kanske dom ägnar tid på salonger (eller vad som helst) på kvällarna och helgerna.  Medan jag är ensam på heltid och inte har den avlastningen i närheten.  Jag styr därför alla mina arbeten efter dagar och tider som passar just mig och mitt liv.
Det har blivit ganska klart att det sticker i folks ögon när jag arbetar som jag gör.  Att jag kan jobba från tja, min önskade plats.  Men om jag t ex återigen adderar upp alla kaffe- och fikapauser plus lunchraster som anställda kan ta, så ser inte min arbetstid ut så.  Jag har jobbet med mig överallt och kan jobba på ett av alla mina projekt/jobb medan andra sitter i sina tv-soffor/läser/tar ett bad eller åker till gymmet medan sin respektive har barnen hemma.  Eller medan ensamstående har avlastning nära och/eller andra har varannan vecka att planera in egna saker.
Det jag vill komma fram till är att jag lägger upp min egen arbetstid, planerar kring det, tar ingen traditionell lunchrast med en bestämd tid.
För er som jobbar kontorstider eller är anställda fast någonstans så förstår jag att man undrar.  Men jag har jobbat länge och hårt för att göra det jag brinner för.  Att kunna arbeta precis som jag gör, oerhört varierat och sen tycker jag att det är rätt skönt som livet har varit på sistone.  Att vara hemma med sjukt/sjuka barn var och varannan vecka.  Hade jag varit anställd med ETT jobb så hade jag känt ren panik över att inte vara på jobbet 95% av ett vinterhalvår.
Sen finns det givetvis stunder då jag har avlastning men det sker inte ofta.  Nu till helgen ska jag t ex bort på något annat och då får barnen spendera sista dagarna av sportlovet på Gotland.  Så barnvakt har jag när jag både behöver jobba och inte har möjlighet att använda förskola (som bröllop) och även de fåtal gånger jag gör något privat endast för mig och min skull.  Jag träffar inte släkt/familj på samma sätt som andra eller såsom jag hade det när jag var yngre.
Jag lever och arbetar självständigt och behöver därför planera in när, vart och hur jag ska jobba beroende på med vad.
Allt vabbande och sjukdomar har inneburit ett lidande i mitt jobb.  Medan många andra är två och varvar med VAB eller styr upp det hur dom nu kan och vill.
Mitt liv är olikt många andras men ha i åtanke att man idag kan utbilda sig till influencer t ex, att jag har valt att skapa karriär av mina hobbies och att det inte alltid är en enkel väg som många kan tro.  Samtliga av mina jobb kräver stor fokus och planering.  Att vara chef över sig själv och se till så allt funkar kan givetvis vara väldigt svårt ibland.  Men jag har jobbat inom mycket annat som gjort mig olycklig.  Så vill inte jag leva.  Jag vill trivas i min vardag både arbetsmässigt och privatlivet.  Det är inte lätt.  Ibland kan det bli väldigt ensamt, ibland stöter jag på stora hinder, ibland ska jag bolla extremt viktiga uppgifter samtidigt som barnen är hemma.  Det är ett enormt pussel. Så därför ser mina tider ut som dom gör.  Därför kan jag jobba på ett annat sätt jämfört med andra.
HUR SOM HELST, detta hade inget med inlägget att göra egentligen men jag ville bara vara tydlig med min livssituation.  Så folk kan bli mer medvetna om att arbetslivet inte är så svartvitt.
Inte heller familjelivet när man har kids på heltid och en som är borta några dygn per månad (bortsett från semester/högtider).
Jag har sällan levt som dom flesta andra gör.  Men det är även ett tungt lass jag faktiskt drar - tro det eller ej.
Många tar sina familjer och möjlighet till avlastning för givet och glömmer bort att det inte är så vanligt för alla andra.  Jag hade mycket mer förr, men mycket har förändrats och nu blir det barnvakt några gånger per år och det krävs rejäl planering inför det!
Ja ja, hoppas att ni som många gånger undrar nu faktiskt förstår vad jag menar.  Varför jag kan leva som jag gör och ha ett barn på förskola.  Jag jobbar  precis som andra föräldrar men kanske inte på samma sätt och inte med exakta scheman helt enkelt.  Jag vet inte hur jag kan förklara bättre men nu har jag skrivit långt om detta så jag sätter punkt och hoppas att ni tänker på det.  Allas liv är olika och man kan åstadkomma det man vill så länge man kämpar för det.  Det kanske inte är lätt, men alla ska ju få trivas i sina liv och vardagar! Eller hur?

(null) (null)

(null)

Nu fortsätter jag med ämnet om fransar igen, haha!

Jag använder inte ordet "wow" särskilt ofta och definitivt inte "omg" men när jag satte mig upp och såg resultatet så var det ett pinsamt "ooooh my god, wooooow".  Jag hade inte sett något liknande, hade inte känt av hennes magiska händer, plötsligt fick jag bara syn på ett par fransrader och de var på mig.  Sådana där fransar jag sett på inspobilder.  Men nu fick jag ha dom! 
Studsade ut ur salongen likt ett barn och känner mig så bekväm redan från att jag vaknar.

Som jag har sagt så sminkar jag mig ibland.  Inte särskilt ofta till vardags.  Jag färgar mina bryn och tack vare fransarna så behöver jag inte bry mig om så mycket mer när vi redan har det stressigt som det är om morgnarna.
Men jag tycker ändå att det är kul.  Om jag inte är stressad.  Då är det inte kul... alls.  Men som till bilderna här så gjorde jag det.  Och även igår när jag besökte salongen igen.  Man kan tro att jag har flyttat in där! Nej men nu ska Sara pyssla med nagelförlängning också så givetvis var hon ett självklart val och även det var toppen! Men återkommer om det sen.
Smink pryder mitt ansikte när jag har tid att lägga på det.  Vissa sminkar sig varje dag men jag blir förvånad om jag har hunnit med det flera gånger för det kan gå veckor emellan ibland.  Det beror på livet återigen.

Sara är iaf en ung talang - rätt färsk i branschen - men hon kämpade för att komma dit hon är idag på rätt sätt.  Jag är så imponerad över hennes arbete OCH nu ska hon tillsammans med en till gullig tjej, ta över salongen i Haninge och göra den till deras egna salong.  Så häftigt! Den 9/3 är det invigningsfest på nya "Salong Casa" precis intill Handens pendeltågsstation! Jag kommer vara där och fota lite medan en annan tjej kommer vara där och trixa med fillers och botox (inget för mig men för många andra) samtidigt som det bjuds på bubbel och mingel.  Jag sträckte upp handen direkt för att jag ville åka dit och stötta underbara Sara i detta! Sen var det självklart att jag då ska dokumentera lite av tiden där den em/kvällen.  Jag tycker att alla som har detta som intresse ska kika på salongen.  Världens finaste tjejer som strax tar över allt, dom renoverar till deras eget och det är givetvis kul att få vara där då och då och se hur det går... som igår när den andra kom tillbaka med shoppingkassar och visade upp inredning och jag fick vara med och lyssna kring planeringen samtidigt som mina naglar fick vård och kärlek! 

Som jag tjatar men fasen, det är värt det! Gör du fransar? Bor runt Sthlm? Bra.  Åk till Sara, man kan omöjligt ångra sig.  För mig tar det ca en halvtimme att nå Salong Casa och det är en halvtimme jag gärna pusslar med för att avsätta.  Så länge jag kommer pyssla med fransarna så är det dit jag kommer åka.  

Och vem vet.  Kanske jobbar jag där en dag.  Bortsett från att fota deras event.  Jag är så himla sugen på att utbilda mig så jag kan få ännu mer utlopp för min kreativitet och gå loss på naglar.
Vi får se var framtiden leder mig.  Jag har mycket som det är, men skulle jag få välja salong så skulle det absolut bli den!

Hur som helst, supernöjd!
Nu är det dags att jobba lite med Emilia och hennes kommande inlägg. Håll utkik!