Just såhär lagom tills alla börjar tröttna på julen och städar ut den så passar jag på att kasta in några av kamerabilderna.  Jag skrattar varje gång jag ser bilden på glada Elise här ovanför.  Hon hittade ett par julkulor i bra storlek (tydligen) och satte i dom som örhängen-  Hon var stolt som tusan.
Behöver jag nämna att alla minikulor som vi hade som dekoration bland adventsljusen, inte riktigt låg still eller var som dom skulle?
 
Hur som helst så var ju förväntningarna höga när tomten skulle komma.  Traditionen som jag nämnde är att alla småbarn blir livrädda och gallskriker.  Elise var reserverad, höll sig tätt (eh hårt PÅ) mig och när tomten kom in för att sätta sig så började hon med ursäkter... "Elise är lite sjuk", "Elise är lite trött", "Elise måste sova".  Smart.  Hon blev nervös och ville komma ur situationen, haha.  Men det tog inte lång tid innan det släppte.  Många såg ju filmen på instagram där hon helt orädd går fram till tomten och kramas och glömmer att ta paketet med sig.  Älskade unge!
 
 
Årets tomte hade "rakat sig".  Det blev lite panik, men med en jäkla massa bomull och tejp plus glasögon (sådana som man har på 3D-bio) så lyckades jag rädda situationen och Elise babblade på med tomten som sitt vanliga jag senare och kramade och vinkade sedan glatt när han skulle vidare till andra barn.
 
 
Jag hade ångest inför julen.  Att för första gången i mitt liv fira två stycken med mina barn, att ena barnet saknades vid firande nummer två.  Men det gick faktiskt över förväntan och jag tror att det var för att man var mentalt förberedd.  Visst kände jag orättvisa, att hon inte skulle vara med oss på självaste julafton om man tänker på hur jag har "offrat mig" och firat vart och med vilka senaste åren, men det gick bra.  Hon var så himla nöjd när hon var med och allt var som vanligt och firades som jul ändå trots att det var ett par dagar innan.  Mitt hjärta värmdes totalt av den dagen.
 
Sedan kom självaste julafton och givetvis saknade jag Elise.  Det gjorde jag minuten jag sa hej då till henne, men det funkade ändå.  Storbarnen var så lyckliga och nöjda och hela sällskapet hade roligt så det blev en bra dag och kväll oavsett vad.  Jag hade verkligen fokuserat ordentligt på att ge Emilia och Elian en vanlig, rolig och glad jul med alla vanliga traditioner.  Dom ska inte behöva lida pga mina känslor och hur det kan gå i livet, dom förtjänade inte att ha en ledsen mamma som kände sig trasig och tom som jag alltid innerst inne gör så fort min yngsta lilla är ifrån mig.  Jul är barnens tid och trots deras åldrar och förståelse så var det inget alternativ att vara något annat än positivt känslosam.
Jag hade väl bestämt mig för att gråta ut på toaletten om det nu skulle vara så, men med tanke på att Elise fick sin dunderjul med tomte och så mycket skoj så längtade jag efter att se de andras miner när dom fick öppna sina paket som var kvar efter julfirande numero 1 och få det dom önskat sig.  Äta, ha kvalitetstid, dom fick extra uppmärksamhet och jag tror att det behövdes för deras skull.  Vi alla älskar Elise så man spricker, jag tror inte att någon INTE kan älska henne.  Hon må vara krävande men förbannat charmig, man får alltid något att skratta åt och hon älskar just att få andra att skratta - men hon tar även stor plats, är mammig, kräver tid och aktivering så ur syskonens ögon kan jag nog tänka mig att det var lugnt att DOM fick stå i centrum och få all tid och uppmärksamhet. Att dom kunde prata eller göra vad som helst i mammas närvaro utan att ett yrväder tog över.
Jag får nästan dåligt samvete när jag skriver det, då syskonen är så himla fina med henne.  Men jag TROR att alla barn rent egoistiskt vill ha egentid och uppmärksamhet av sin förälder ordentligt ibland, oavsett ålder.  Det kändes så i alla fall.
 
Så nu vet jag hur det kommer vara och hur det känns, varannat det och varannat sånt.  Jag måste hela tiden tänka på att jag ändå har två till som är värda exakt lika mycket och det vanliga oavsett vad.
Givetvis är det inget drömscenario men det tillhör detta livet nu.  Bara det att jag aldrig upplevt det förr, trots att jag varit ensamstående.  Jag har ju ändå gjort allt själv och därmed fått tillbaka så himla mycket.
Så jag var orolig och rädd för att det skulle gå åt skogen rent känslomässigt, men det gällde bara att fokusera på dom andra, titta på videos och minnas tomtedagen när man väl kom på det.  Annars försökte jag bara ge mitt allt till mina storbarn och ja, julen blev lika bra som vanligt för dom!
 
Med det sagt så hoppas jag på att få städa undan alla tomtar och krimskrams snart.  Ljusslingor får gärna hänga kvar, men ah... nu är jag trött på julen, men ville såklart få upp dessa bilder ändå!
Pernilla

Gud vilka härliga julbilder 😍
https://nouw.com/pillaan

❄️ hur kan man plåga djur?
❄️ saker jag vill göra innan jag dör
❄️ inga nyårslöften bara mål - hade ni nyårslöften?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress