(null)

(null)

Min födelsedag firades och jag är bortskämd med egentid deluxe.  Älskar mina kiddos och ser till att varenda en av dom har det bäst.
Men nu var min present att leva livet, med full tanke att barnen har det bra som dom är och hur det är - och Elise är ju på resa med farmor som hon pratat mycket om, när hon ska åka bort - så känns allt skönt.  Då slipper jag lite av skuldkänslorna.
Men vet även att det inte dröjer länge innan hon får haka på och sen kommer mormor och morfar lagom till hennes dag och hälsar på ett tag.  Det längtar hon massor efter och var snabb med att berätta vid överlämning, haha.  Älskade lilltjejen - hon har det bra nu och de stora med.  Att bara släppa allt blev ett litet velande... det är ju svårt om man har för vana att sköta rubbet själv.

Jag är på gamla hemmaplan och NJUTER.  Det kan jag inte säga mycket annat om.  Återigen så finner jag en inre ro här.  Något jag aldrig upplever förutom just här.  Mitt "sårläkande" ställe typ, haha nej men alla vet vad som hände innan jag flyttade hit och jag reste mig fort, blev stark - visserligen med feta murar så ingen kunde komma åt mig igen, jag kunde inte rubbas.  Men dom som vann min tillit eller redan hade den var jag lika känslomässig som vanligt mot.
Huuuur som haver, ska inte tjata sönder om samma saker.  Gällande den gamla tuffa tiden, anledningen jag flydde landet när inget höll mig kvar, det var ju en svår period men inget jämfört med hur saker blev senare i livet.  Och av allt det där så kom ju en inblandad att bli en superviktig och betydelsefull vän sisådär 10 år senare.  Någon man delar det mesta med, tillit och enkelhet att relatera till händelser i livet och jag står bakom henne genom sitt och det är ömsesidigt.  Tänk att det kan komma något gott ur ont på det sättet.  Sen att folk ifrågasätter det är bara tragiskt.  Men antagligen för att de skräms av att sanningen kan komma fram återigen - dock inget som direkt är planerat om vi nu nämner det hela.  Som sagt så känner jag att ingen har med vänskapen att göra och då skulle jag inte bland in annat heller.

(null)

Åter till nuet då.  Det innebär att ständigt träffa vem jag vill, när jag vill, hur än jag vill och det kommer bli party som om jag vore ung.
Men i familjen är det som om jag fyller 26 - för isolerande år. Eller när jag förlorade människor som betytt världen för mig, när livet tog över och jag blev det där tomma skalet utan personlighet kvar.  Men som tur är så har dom äkta förstått, lyssnat och finns i mitt liv som om allt bara är som vanligt.  Ålder är en siffra och idag säger det inget alls.
Jag känner ingen panik över åldern som jag kände förut.  Jag tröstar mig alltid med att jag och Emilia kommer vara pensionärer ihop, rulla runt med rullatorer och ha givande diskussioner innehållande "vaaaa?" skrikandes till varandra typ.  Dessa tankar gör så att jag känner mig ung även fast dottern är 15 snart och man per automatik tänker "fan vad gammal jag är om hon är i den åldern" - men så minns man ju.  Jag fick henne ju i den åldern, jag blev mamma då.
Men nu spårar jag ur och skriver helt annat än vad detta skulle innehålla.
Resan. Min resa. Våran resa. Allas tid. Kvalitetstid och behövligheter.

Ingen kan säga annat än att jag förtjänar ALLT.  Dom som lever med mig och vet.
Nu har jag hört det så mycket att jag bara kan instämma.  Jag skäms inte alls med att nu känna av att jag förtjänar och behöver detta.

(null)

(null)     
(null)     
(null)

(null)

(null)

Som skrivet på instagram - jag njuter och må ha en hand sangria eller annat i handen.  Ett glas cava.  En cola och litervis med vatten, jag bara gör, bara är.  Känner mig fri.  Så himla himla fri.

(null)


Men jag är på en jäkla ego-boost resa och alla barn får kvalitetstid på sitt håll med dom de älskar återigen.  Blir ett hackande behov att "försvara" mig även fast varenda människa bara håller med och säger njut. Varenda timme på dygnet - men jag försvarar väl mina egna tankar bara och det är väl inte konstigt.  Det enorma ansvaret jag har solo, så mycket jobb det är med tre ungar i så olika åldrar, all "mamma-oro", allt som hör till, vanliga vardagen och barn på heltid - ja förutom bönan varannan fre-sön och högtider osv.  Men SOM det har kämpats på olika sätt.  Vilken jäkla resa vi gått igenom och så står vi här.  En stark familj - ett band som är oerhöert obrytbart.

Komplimanger haglar och alla onda ord om mig, alla påhopp, förtal men innan dess sagda saker som sakta drog ut min själ stund för stund tills inget fanns kvar.
Självkänslan har reparerats och självklart är det alltid kul med komplimanger oavsett vad.  Ett plus i kanten liksom.

Så jag fortsätter att upprepa allas citerade ord om resan i mitt huvud.  Allt snällt, självklart och omtänksamt.  Så himla himla glad just nu.  Jag kommer leva på detta sen. Länge, så himla länge.  Jag kommer dagligen hämta livskraft för den lyckan som består.
  (null)

(null)

Nu nöjer jag mig med instabilder men annat kommer, man får ta det långsamt och när tid finns, tacksam för ett klick på hjärtat som vanligt bara för att visa att ni varit här och uppskattar mina rader, hur knäppa och hoppande dom än må vara haha.  Blir alltid glad av era spår, gillar ni det som läggs upp så kommer ju inspirationen till ännu mer.
Har ju alltid sagt att vi gör detta tillsammans. Bloggen alltså.  Ni ger mig pepp att fortsätta.

Sådär.
Min 30-års dag firas varje dag denna resa.  Själva resan är ju firandet, haha repeat igen.
Men som skrivet förut. Min första tid i 20-års åldern var här och att spendera mina första dagar som 30 här kan inte bli bättre.
Är SÅ tacksam.  Tusen tack för allt pepp, men främst till dom som gav mig/oss detta. Jag älskar er!

Sofie

Men gud vilken snygg bikini!

Svar: Tack ☺️
Denize

Moa

Grattis i efterskott! 🎉🎊🎈

Svar: Tusen tack! ♥︎
Denize

Anonym

Jag är bara nyfiken på hur du tänker med dina bilder. Emilia är i åldern eller närmar sig åtminstone den ålder när många börjar dricka. Nu säger jag verkligen inte ATT hon kommer att börja göra det, men du poserar mycket med alkohol: öl och cava. Jag tror inte alls att du är full hela tiden - men för all del: var gärna det. Du är grym och förtjänar att slappna av och släppa loss. Men kan inte dina bilder riskera att bli lite väl alkoholromantiserande? Som sagt. Båda nyfiken på hur du tänker!

Svar: Hmm nej med Emilia är jag inte ett dugg orolig. Inte för något barn öht heller. Dessutom är själva poängen med resan egentid för mig där jag inte behöver ta något ansvar. ”Göra vad jag vill, hur jag vill, när jag vill och med vem jag vill” och detta har inte varit min idé i grunden då jag har ett enormt kontrollbehov dels och klarar inte tanken att sätta mig före barnen. Dock var det uppenbart att jag behövde detta plus att barnen har det asbra och får precis vad dom behöver och mår bra av 😊. Jag dricker oerhört sällan annars och har ständigt ett 24/7 ansvar - iaf större delen av året. Nu börjar kidsen växa, sover borta på helger/ledighet etc samt att Emilia har pojkvän och är dom hemma hos oss (eller borta) så har hon min fulla tillit, givetvis är det en vanlig ålder att börja dricka och testa men tro mig, skulle aldrig utsätta barnen för något dåligt om jag hade en misstanke om att det kunde drabba dom (då henne nu då) - jag känner min dotter väl och har tillräckligt bra ”kontakt” eller snarare en relation där hon är ärlig med vad som kan verka nyfiket osv. Just nu är hon på en plats där det inte är aktuellt, alla är olika trots ålder. Jag vill inte ”out:a” henne eller andra i vår närhet, men jag vet varför hon inte dricker eller har någon plan på det på långa vägar - sen så har vi haft MÅNGA diskussioner om alkohol, hur det kan bli fel och så mycket mer. Sen rent generellt så ser/känner/vet jag många som dricker varje helg trots barn osv, både med och utan fylla - så lever inte jag. Även om jag inte dömer dom som gör det. Alla får ta ansvar över sina egna liv och nu är jag på semester från allt och känner precis som du säger att jag förtjänar att slappna av o släppa loss. Nu skulle jag ALDRIG bli ”dräggig” inför något barn, har jag dom i vårt sällskap så känner jag min kropp och tolerans - du får tänka på att vi är fler med. Sedan för att flika in så dricker varenda kotte alkohol i princip här, svenskar som spanskar som annat... även dom med bebisar. Som sagt, jag dömer ingen. Jag vill inte ta på mig ansvar över hur andra skulle se på alkohol, förhoppningsvis har alla unga föräldrar som pratar med dom om det ordentligt. Sedan skulle jag inte göra något som jag finner fel och ja för min del så gäller det att ”passa på” då jag inte ens i närheten av andra har samma tillgång till hjälp eller avlastning ens en timme här eller där. Jag lever intensivt, jag har gått igenom så jäkla mycket skit (som nämnt tidigare så syns inte ALLT bakom bilder på sociala medier) så ja, detta är väl hur jag tänker! De som provoceras av bilder med alkohol kan titta bort - typ så. Åldern på nästan alla mina följare/läsare är 20-35 och den siffran är hög. Gällande yngre åldrar så känner jag som sagt att det inte är min plats - jag är jättetydlig med att jag inte behöver ta det där ansvaret. Ingen vet heller i vilken mängd jag väljer att dricka - särskilt dagtid - men även OM jag skulle supa mig dyngrak på eftermiddagen vilket skulle vara svårt, haha, så har jag ju just den möjligheten.
Nu blev detta superlångt. Men jag känner att vi lever lite där alla kan bli kränkta och stötta (menar inte dig nu, jag svarar gladeligen på sådana här frågor) och det börjar gå över gränsen. Dock finns det dom som visar upp liknande bilder, ren perfektion och struntar i den realistiska biten av livet - där kan jag störa mig (avföljer direkt) men oroar mig för just de yngre. Men nej, gällande min egen och dom som är i vår närhet så är alkohol något ordentligt diskuterat så jag oroar mig inte över mina bilder, att jag tar och dricker öl på stranden i Spanien - eller cava eller vad som helst. Jag ansvarar för mig, tänker på dom i mitt liv och hur jag kan påverka andra men är då alltid tydlig med verkligheten. Hoppas verkligen att du förstår hur jag menar! Och bästa var nog ”jag tror inte alls du är full hela tiden - men för all del: var gärna det” 😂 haha! Jag gillar inte känslan av att bli full på det sättet av div anledningar, att gå ut på natten och dricka plus DANSA är dock kul men jag är inte heller hur ung som helst så trött blir man. Och i ö
Denize

Anonym

Oj då innebär det att jag har följt dig sporadiskt ända sedan dess då du flyttade dit. Alltså i drygt 10 år!
Hur sjukt är inte det? Har själv en 15 årig dotter nu.

Svar: Så himla kul med återkommande läsare så pass länge! 😃 åh skulle vilja komma i kontakt med andra som har tonårsdöttrar i min dotters ålder! Ibland har jag tusen funderingar men alla mina vänner har ju bebisar vid detta laget/åldern 😅
denize.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress