(null)

(null)

(null)

Inskolning pågår ju och när tillfälle har funnits så har jag fotat när Elise kunnat vara ensam på bild.  Detta är ju så himla stort och en SÅ fin upplevelse så jag vill minnas allt.

(null)

Som jag skrev och som gamla trogna läsare vet så har vi ju öppnat upp ett fönster som storebror stängde för några år sedan.  Elise följer Elians fotspår och har nu äntligen fått börja på den mest fantastiska förskola jag varit med om när det kommer till mina barn.

Hon har stått i kö länge och tanken var att hon skulle "mellanlanda" snabbt men kötiden förlängdes, syskon får förtur etc MEN den oooh soooo efterlängtade tiden är här.  
Att få möta några av de i personalen som jobbade när Elian gick där var/är underbart.  De såg Elian i Elise, det har varit kul att få prata om tiden som varit och nu även märka nyheter och skillnader på förskolan.  Allt är inte som det var då, såklart - flera år har ju gått, men det är minst lika bra.  Om inte bättre... om det ens går.

Och bönan då, hur har hon tagit detta? Like a boss. Bokstavligen.  Hon är mammig vissa stunder som nu de första morgnarna och även under aktiviteter men mest att hon håller koll på var jag är, om jag förflyttar mig och hon är tydlig med att "mamma måste vara nya förskolan med Elise".  
MEN med tryggheten i sin vetskap så tar hon för sig, har hunnit styra och ställa lite bland lekar och snabbt så fann några tjejer varandra. Nu är dom en söt liten grupp tjejer som hänger efter varandra, leker ihop, bär rosa och liknande mössor ute.  SÅ häftigt att se hur barn finner varandra.  Det krävs inte mycket.  Men hon var kaxig nog att säga dag ett "du får göra så, hon får göra det, den här är min" etc med sin bestämda röst.  Själv gick jag emellan och påminde Elise om att dela och vissa saker kan göras tillsammans.  Hon var ingen ägare (egoism är det sista mina barn ska tänka på, nej, det ska vara obefintligt och precis som två tidigare gånger så ska det markeras ordentligt en tredje gång)
De tjejerna som redan fanns där fick liksom mini bossen på sig, men ingen sa något, haha.  Det är bra att ha lite skinn på näsan och personalen gillar att de vågar visa sina känslor och viljor - men snart kommer dom se hur extrem den egna viljan är!

Nej då, allt har verkligen gått super.  Första dagen var mest mamma och Elise - som att vi besökte en ny miljö och hade en rolig dag ihop.
Idag har personalen närmat sig mer, även om jag bär på huvudansvaret vid mat och vila etc.  De har ju en plan som dom håller sig till gällande inskolning och förskolan i överlag men det som är så perfekt är hur de anpassar sig efter de små individerna.  Alltså mitt hjärta värms på riktigt när jag är där, när jag får samtala med de förskollärare som gjorde Elians korta men SÅ fantastiska erfarenhet och upplevelse av förskola till oerhört fina minnen.  
Dom säger allt man velat höra, att dom vill se barn utvecklas, de går efter barnens egna behov och ser till så att de får korrekt utmaningar och det bästa utav det hela.
JAG känner ju mig som hemma, trots att åren gått och att Elise anpassar sig och fullkomligt älskar det hela är bra, allt går bra och kommer bli så bra.  Ja, det enda jag kan skriva är brabrabra...

Vi diskuterade lite snabbt hur hon haft det tidigare i förskola och trots att hon personligen trivdes då hon är så extremt beroende av social stimulans - så är detta ändå som en helt ny värld.  Det kommer inte ske att hon sover vid hämtning... bara som ett litet exempel som blev ett problem många gånger.  För dom är ute då.  De förstår att rutiner måste klaffa både där och på hemmaplan.  Och barn som Elise, som är lite tidiga i det mesta, eller har bestämda åsikter och humör som är likt en bergochdalbana - de anses ju inte vara "mycket" utan det anses vara positivt.  Äsch, det finns så mycket att skriva.  Men jag har vetat om detta hela tiden, jag har väntat och längtat och ja, trots trivsel tidigare pga att Elise inte visste annat så blir skillnaden stor nu.
Engagemanget är stort.  Jag har iakttagit de i personalen som är nya för mig, men det är precis samma sak ändå.  Dom jobbar ju utefter ett visst "tänk" och det passade storebror bra utefter hans behov och det passar lillasysters behov av de kommande år som hon kommer ha och uppleva där.

Att dom tar vissa saker i mindre steg är positivt.  Som dag ett, att vila brukar vara det jobbiga för nykomlingar, Elise var ändå villig att gå in i det mysiga rummet, lade sig med sin snutte på en bekväm madrass bredvid mig, pillandes på mina naglar MEN detta var nytt, hon var exalterad över allt hon upplevt under dagen, kom inte ned i varv - och istället för att tvinga på, så det förknippas med något jobbigt direkt - så fick vi smyga ut och så sov hon hemma.
Hon ville egentligen inte gå då och när vi stod i hallen och förstod att vi skulle lämna så ville hon gå in igen, men det var bättre att låta positiviteten vara.  Därav kunde hon rutinerna idag och somnade.
Visserligen hade vi galna tider då hon gör morgon mitt i natten igen och med alla intryck plus trötthet så var hon slutkörd.  Bara faktumet att hon fått så mycket frisk luft som skillnad gör ju sitt.  Alla ska få frisk luft och detta sker fler gånger per dag, som ska vara normalt.  Dock sov Elise inte särskilt länge men det var inte förväntat.  Men nu kan hon rutinen, mysigt rum med rogivande och tyst saga spelandes och hon slocknade i den nya miljön.
Personalen fick reda på mina knep och hur Elise bäst somnar tryggt, vilket var bra för dom att veta när dom ska börja närma sig mer och ta över mer.

(null)

(null)

Nåja, hon sov sin stund och vi gick och köpte glass. Tänkte att vi sen skulle mysa till film för mer vila innan en play date.  Men icke.  Hon hade valt sin egen glass men lyckades ändå ta min med (hade köpt en reserv då jag visste att hon per automatik skulle bli sugen på mammas) och i detta skedet så får hon skämmas bort lite.  

Det blev ingen vila, hon ville mest ingenting, lilla hjärtat.  Så vi gick ut och mötte upp hennes bästis och så fick dom leka ett tag i parken.  Tills Elise snubblade och där och då var humöret kört och vi gick hem.  
Syskonen kom kort därefter, mat intogs och hon tjatade bara om att få sova.   Hon ville inget annat än det MEN man lägger inte ett barn som Elise vid kl 15 - 16ish - det tyckte förskolan var galet... att det hade skett förr.
Det förstör ju allt, speciellt i mitt fall där jag är ensam, har fler barn som behöver sitt kvällstid, jag måste få mina sysslor gjorda, Elise somnar då inte förrän SENT och sen är hon trött när hon ska upp nästa dag och så blir det en ond cirkel.
Det går att vilseleda och aktivera henne trots att hon ber om sömn.  Vissa barn behöver inte rutiner nämnvärt.  Men vissa behöver det verkligen. 

 Det var dock en fin pedagog på sista stället som ofta jobbade eftermiddag och även hon tog det som en självklarhet och försökte framföra den informationen till andra om hon inte var där på eftermiddagar.  Att det förstör, Elise må gnälla och pipa men hon är enkel att vilseleda med utmaningar och ja... aktivering.  Så jag ska inte enbart få det att låta som allt var hopplöst på förra...
Meeeen ni följde även min/hennes resa om hur jobbigt det var att hon skickades hem med "feber", jämt sjuk, något fel - tills jag märkte mönstret, började tempa vid hämtning och satte ned foten ordentligt när hon faktiskt var frisk.  Att ryktet var att de skickade hem krävande barn, att jag inte lyssnade på rykten utan ville bilda min egen uppfattning.  Men att det blev uppenbart.  Jag vet inte hur många veckor jag betalade för en plats som i princip inte användes pga Elise personlighet.
Det var tragiskt.  Men det blev bättre och som sagt allt var inte dåligt.  Det var bara ingen matchning för mitt liv eller Elise behov helt enkelt.
Allt BLEV bättre till slut, så jag vill inte poängtera bra vs dåligt på så vis.  Det var bara tråkigt att jag behövde säga ifrån ordentligt plus att rutiner inte respekterades då dom gjorde det som passade bäst för dom och i vissa familjer kan ju det vara okej.

Meeeen nu har vi gått vidare därifrån och jag tackade ändå av dom, då de varit förstående genom de turbulenta tiderna och som sagt så gillade Elise ändå att leka där och så fann hon sin bästavän där!
Men vi håller kontakt gällande vänskapen, för den är stark trots att de är under 3 år.  Dom var lite beroende av varandra och det är kul att kunna ses vi mammor med tjejerna på fritiden nu.

(null)
  
För att runda av lite sakta, så är jag bara så glad för Elise skull.  Att se hur hon direkt trivs och nyfiket men försiktigt lär känna de vuxna som snart kommer ha henne om vardagarna.
Att själv känna mig nöjd och rent praktiskt få enklare vardagar då detta ligger nära.  Vi slipper stress, slipper trötta eftermiddagar med en längre resväg hem.  Allt blir bara bra, för mig, för Elise och för hela vår lilla familj helt enkelt.

Jag och Elise är lika spända på fortsättningen av inskolningen.  Morgondagen är ett nytt äventyr.  Elise har lärt sig rutinerna, följer med när dom går på led ut eller till maten och så vilan då.  Så långt har vi kommit i princip plus aktiviteter och lek - men det dröjer inte länge förrän jag får ta några steg tillbaka och fortfarande vara tryggheten som behövs och krävs - men låta Elise bygga upp tilliten och tryggheten för dom som ska ha hand om min böna och jag vet att det kommer gå bra.
Känner mig 110% trygg med att lägga över ansvaret i deras händer om vardagarna framöver.  MEN först ska vi fortsätta med ett par dagars otroligt roliga dagar.  Elise säger "jag har nya förskolan och jag äääälskar min förskola".  "Mamma du kan leka varje dag med nya barnen?" Osv.  Lite kul att hon benämner barnen på förskolan med "mina barn" och nu "mina nya barn".  Haha.

På tal om det så fick hon även beröm för sitt språk förstås.  Verbal är hon.  Det finns absolut inga hemligheter när det kommer till Elise.
Hon är ärlig och hon pratar i klarspråk.  Man glömmer ofta hennes ålder förutom när hon myser in sig i famnen, när hon kryper tätt intill om hon förflyttats till min säng, kånkandet på eftermiddag-kväll, för då kommer verkligheten i kapp.  När hon även är lite av familjens bebis här.  Hon gullas med (av oss och närstående och Emilia är nog den som daltar mest med urgullig röst som får Elise att sjunka in i famnen och fullkomligt njuta).
Men bärandet tar inte slut.  Vet att ni är många som tipsat om sjalar etc men det är inget Elise går med på.  Hon ska helt enkelt bäras på sidan men gör INGET för att t ex spänna åt eller hjälpa till, haha.
Men som sagt, hon är bestämd.  Hon ska kånkas på ett visst sätt och hon måste alltid ha lediga naglar att få pilla på/under.

Nej nu har jag skrivit en hel jäkla bok om hur läget är.  Det räcker nu.  Jag ville bara helhjärtat beskriva min lycka gällande allt detta.
Äntligen får barn leva fullkomligt bra vardagar med, inga bekymmer på den fronten.  SOM detta behövs.
Att se Elise lycka eller alla tre barns såklart - det betyder allt.  

Sen kan annat hända, livet är livet och saker är som de är.  Men just nu, nu vill jag bara tänka på att jag skulle uppoffra vad fasen som helst... veta att jag är en mamma som sätter mina barn i allra första hand oavsett vad det än gäller.  All tid, kraft och mitt personliga liv, allt som "drabbas" pga att jag måste sköta mitt heltidsjobb som ensam mamma - allt är en självklarhet och jag gör allt utan att blinka och så kommer det förbli.
Jag skrev om det på instagram så jag ska inte upprepa mig.  Min huvudsakliga ambition är att leva under vårt tak med trygga och lyckliga barn och all tid det tar, allt man måste kämpa sig igenom, det skulle jag göra tusen gånger om.  

Men nu MÅSTE jag sluta.  Jag skulle vila.  Var helt jäkla slut själv när mammas älskade böna nattades men istället fastnade jag i att skriva... och skriva...

Det finns så mycket kommande inlägg.  Massor!
Men inskolningen ska bara avklaras.

Tack för att ni orkar läsa långt och lämnar avtryck. Glöm aldrig bort hur mycket jag uppskattar er, alla fina, omtänksamma och ständigt trogna läsare.
Pamela

Äntligen hittade jag dig igen! Jag följde din blogg när jag var ung, när du nyligen blivit mamma åh vad jag följde dig! Min dröm var att bli mamma ung.
Jag fick min son för 5 månader sedan, var då 22 och jag är så glad över att jag hittade hit igen! 😃

Svar: Men åh vad glad jag blir. Välkommen tillbaka, hoppas du stannar 😃 och grattis till sonen 💕
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress