(null)

(null)

(null)

Som jag har nämnt på kära instagram så avslutades barnens sportlov på Gotland.  Själv fick jag möjligheten att övernatta på spahotellet Yasuragi och jisses vad bra vi hade det!
Ni som inte följer mig där, sluta tjuvkika och följ istället.  Skoja bara, men @denize heter jag där - jag har fått mig en slags manager som ska hjälpa mig med mitt konto vilket såklart har varit kul hittills.  Då bloggen min är mer "intressant" (trots så sporadisk uppdatering här) än min instagram så ville han hjälpa med det då det + youtube nu tar över och blogg försvinner i bakgrunden MEN jag ger inte upp min blogg ändå.  Älskart! Älskar er alla, även ni som läser av fel anledning. Ni hjäper mig ändå! 

Jag ger inte upp min instagram heller - där jag fick råd 1. Att börja skriva på engelska men det blir lite "vem tror hon att hon är" -känsla för mig som hela tiden skriver på svenska och mixar in engelska när jag publicerar om min träning via Aaptiv.  Jag har några tusen följare men ändå 90,000+ exponeringar så allt är lite klurigt för mig.  Tjuvkikare helt enkelt! Haha, nej men givetvis kollar man själv på konton ibland när man slöar och hoppar vidare och vidare utan att börja följa.
Engelska vore ju inget problem för MIG personligen då det är språket jag talar flytande och även tänker på.  Jag får ofta en skön svengelska när jag pratar med folk.  Men jag tänker på mina redan trogna följare, jag vill inte störa er på något sätt även om ett så litet knep som språkbyte kunde gynna mig.
Ni får jättegärna flika in hur ni känner kring det.  Klicka bara på hjärtat om ni skulle vara okej med det tex, om ni inte vill kommentera.
Dessa kanaler är ändå en del av mitt jobb och jag måste tänka arbetsmässigt men just NI är viktiga.  Jag värdesätter era åsikter och vill att ni ska trivas med att se och läsa det jag lägger upp.  Jag har även fått idén att lägga upp bägge språk men shiet mina inlägg är så långa, haha.
I-landsproblem eller? Jupp.
Jag ska ju även korta ned mina inlägg meeeen det kommer inte gå. Tyvärr.  Jag funkar inte så.  Skrift är min terapi och ett brinnande intresse.

OCH nu ska vi även slänga oss in i denna youtube djungel. Gah! Jag som alltid sagt hell no till det! Hatar att se mig själv på film, tycker inte att det ser ut som JAG! 
Minns första tv-programmet jag var med i och hur stelt och onaturligt det kändes. Skämskudden på det!
Men klippen är filmade, känns rätt bra - allt som återstår är att fixa med det.  Söker efter ett bra program för PC/Windows... vet pinsamt nog inte vad man säger, men vill ha ett där man även kan ha snabbspolning (som till Emilias smink tutorial) så OM någon vänlig själ där ute besitter kunskap... snälla snälla tell me! Jag redigerar klipp med en app på telefonen men detta är liksom kamera + dator och vill undvika att föra över till telefonen. Men vill inte heller köpa ett dyrt videoredigeringsprogram.

Hur som helst över till det roliga!
Denna helgen.  Alltså wow! Dygnet på Yasuragi, jag finner inte ens ord.  Som egen person bakom min mammaroll så minns jag inte sist jag var så genuint lycklig, så sprudlande glad och avkopplad.
Givetvis har man ett mammahjärta och det saknar barnen i samma sekund som man säger hej då... men samtidigt har jag ett väldigt stressigt liv (ja! Ni som hatar på mig och mitt liv, ni ska bara veta hur pass tidskrävande allt är) släng in tre barn på det i olika åldrar och på heltid förutom en som är borta varannan helg.  Vardagssysslor och storhandling utan bil och bara väldigt mycket som man ska göra själv för att allt går i ett, man är van och man är ensamstående.

SÅ! Jag har inte möjlighet till avlastning i form av övernattningar så ofta.  Vi är inte ifrån varandra på det sättet särskilt ofta längre.  Mycket har förändrats i livet och gällande en del så förstår jag inte varför.  MEN nu fick vi denna helgen.
Barnen åkte till Gotland dit dom såååå länge har velat åka till.  Äntligen fick dom chansen.
Och jag bestämde mig som sagt för att ta med mig en vän som stöttat mig oerhört mycket det här året.  Någon som dagligen pratar med mig och när allt var som värst så pratade vi ofta hela dagarna.  Det är en sann lojal vän som prioriterar rätt.  Trots ett eget stressigt liv så vet vi vart vi har varann - om något händer, positivt som negativt, så kontaktar vi varandra först.  Jag är SÅ tacksam för den relationen vi har idag.  För den tillit som är självklar.  Alla borde ha en sådan person i sitt liv! Så när jag fick chansen att sova på detta hotellet så var valet rätt uppenbart och jag är så glad att det fungerade i livet och jag därmed kunde bekräfta vistelsen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Ren magi.  Ren harmoni.  Ren avkoppling.
Att först bada första kvällen utomhus i underbar belysning, prat med min fina om livet och mycket där till, att nästa dag bada i strålande sol, känna vattnets värme göra min kroniska värk lite enklare - samtidigt som man tittade ut över kanten och såg kryssningsfartyg och andra båtar guppa förbi.  Att få vårkänslor med den utsikten, vädret och allt som hörde till.  Att faktiskt kunna koppla av och släppa på ett kontrollbehov, med vetskap om att mina juveler hade det bra och jag minst sagt hade det galet bra.

Och maten. Lord.  Jag har saknat teppanyaki något fruktansvärt och det var först och främst faaaantastisk personal och kocken var så så SÅ bra.
En lång middag, sjukt häftig upplevelse, sedan matkoma och då menar jag matkoma deluxe.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Har SÅ många bilder, det var såååå mycket mat.  Mer än jag ätit på länge.  Efterrätten tog emot, det var gott men jag var mätt redan innan.  Jag trodde att min mage skulle explodera på riktigt.
Ville ju inte göra den underbara kocken besviken men det hade tagit stopp.  Jag smakade och kände hur jäkla gott det var men jag orkade inte.
SEN kommer en annan ut med ett upplägg av - ja jag vet inte helt ärligt - men småsaker av gottis och jag brast ut i ett "driver du!? Mer!?" Det gick inte, haha. Holy shiiiiit hade inte ätit sådär på oerhört länge som sagt.  Men frisk och hälsosam på den fronten.  Promise!
Men alla som åker till Yasuragi, välj för tusan teppanyaki - ni kommer INTE ångra er.  Har ni tur så får ni Marcus som kock och det var han som gjorde hela upplevelsen.  Jag saknar ord och min fina satt där och försökte tacka mig för inbjudningen till detta men det fanns återigen inga frågetecken om Vem jag skulle vilja uppleva detta med.  Men vi var mer än nöjda helt enkelt.
Vi vilade på rummet ett tag efteråt och begav oss sen till badet och hängde där till närmare stängning.  

(null)

(null)

Sov som en prinsessa i en såååå skön säng.  Hade tydligen inte rört mig och det kollades så jag levde haha.  Utslagen och sedan var det bara att kliva upp, dra isär gardinerna och stirra på vår magiska sjöutsikt.  Så freakin vackert.  Allt... alltså allt var fint.  Till och med korridoren till rummen.
Det fanns små myshörnor här och där med låga bord och stolar/kuddar.  Cute.  Jag använde mig faktiskt av en på kvällen när min hjärna så klart plingade till av övertrötthet, behövde ladda telefonen och instagrammade och donade med annat medan jag hade en sovande kompanjon i rummet.  Ville inte störa och saknade mitt örte lite bara medan jag satt i en avskild myshörna sent på kvällen.  Natt snarare.

(null)

MEN vaknade ändå vid kl 8 och bestämde oss för frukostbuffé.  Jag som inte skulle kunna äta på ett år trodde jag? Haha

(null)

(null)

(null)

Aaahhh jag är ju tokigt beroende av melon och min favoritsort fanns.  Jag mumsade och sörplade på en grym smoothie, några koppar kaffe, laktosfri yoghurt med maaassa tillbehör och mycket annat.  Det enda jag skippade var nog många brödsorter och teriyakikyckling.  Älskar det.  Men inte till frukost - särskilt inte när jag inte är en frukostmänniska ens.  Men hotellfrukost är alltid varmt välkommet.  En helt annan sak.
Vi satt länge och njöt i väntan på beeeehandling! En så, så, så bra massage.  Jag låter det vara för hela den upplevelsen skrevs ändå om på instagram.

(null)

(null)

Grönt te efteråt.  Efter att starka manliga händer hade kommit åt mina värsta delar av ryggen på bästa sättet ever i mitt liv.
Men jag var stel, det var svårt, år av stela muskler som byggts upp och belastningsskador, det tar tid att reparera.
Detta vet jag ju redan genom min sjukgymnast som är kvinna, inte samma kraft i händerna men vi satsar på akupunktur.

(null)

(null)

Time of my life.  Ett minne för livet.  Snälla Yasuragi ge mig detta igen någon gång i livet.  Efter 24h av ren perfektion så ville jag inte lämna.  Inte alls.  Var inte alls taggad på över 2h i kommunaltrafiken men det gick smidigt ändå.  Förutom en löptur med kaffe i handen för att hinna med tåget till trötta byhålan.  Men jag hann.
Blir dock slö av massage och tåget var proppat med AIK fans och fulla ungdomar så jag skruvade upp musik på max i lurarna och nickade till lite.

Jag stängde igen dörrarna till barnens rum så fort jag kom hem.  Det kändes så konstigt.
Ringde min mama som var så nyfiken och hon sa att hon hörde glädje i min röst.  Ja.  Jag bubblade av lycka.
Verkligen allt med det dygnet var perfekt.  Att avlastas och faktiskt koppla av - det var längesen som sagt.  Jag visste ju att jag inte hade något att oroa mig för, allt var rofyllt och efter sååååå intensiva tider så kände jag bara att JA jag var värd detta.  Faktiskt.  Skäms inte ett dugg över att skriva det.  Min kropp och knopp behövde detta mer än jag kunde ana och det märkte jag.
Jag kommer leva LÄNGE på tiden där.  När vardagen sätter igång och stressen är ett faktum så ska jag tänka tillbaka, minnas varenda detalj och nu har jag ny energi.
Energi som kanske underlättar så många måsten jag har framför mig.  Så mycket jobb som blivit lidande pga att ensam vabba om och om igen var och varannan vecka.

Man kommer därifrån som en helt ny människa har många sagt och det stämde.  

Hur som helst glöm inte bort det jag skrev om i början.  Tyck till.  Klicka på hjärtat.  Gör som ni känner.  För utan er så hade jag inte stått där jag är idag.  Utan er hade inte mina sociala kanaler öppnat så många dörrar och fönster som det gjort.  Vi är ett team, jag och alla ni.  Så engagera er, lämna spår, var med i alla mina resor i livet - upp som ned - jag lägger ned massa tid på detta så jag blir så otroligt glad när ni ger mig kärlek och åsikter tillbaka.  Läser allt överallt, värms när ni visar er uppskattning.  Jag älskar verkligen detta! En hobby som blev en av många jobb.

Nej, nej, NEJ INTEc Engelska. Jag är sämst(!!!) på riktigt på det 😭 /Sara

Anonym

Nej, nej, NEJ INTEc Engelska. Jag är sämst(!!!) på riktigt på det 😭 /Sara

Erika

Jag har använt mig av redigeringsprogrammet Videopad på min windowsdator (win10) och det har fungerat bra för mig. Är gratis och relativt enkelt att förstå sig på dessutom :)

Svar: Tack, har börjat med ett men ska kika på ditt tips ☺️💕
Denize

H

Helst inte engelska 😀😁

Jessica

För mig spelar det ingen roll om du skriver på svenska eller engelska 🙂

Tara

Förstår om du vill börja med engelska, men i smyg hoppas jag att du inte kommer göra det 🤭

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress