(null)

(null)

(null)

(null)

Mer mobilbilder på finaste tonåringen i världen!

Det har varit en låååång dag, somnade sent igår och vaknade tidigt i morse.  Sedan sov Elise tre timmar på dagen mitt i alla kalasvevor så jag lyckades somna samtidigt som jag nattade henne. Jag brukar ligga på golvet och hålla henne i handen, men jag var SÅ slut efter dagen, Elian gick och lade sig samtidigt, Emilia umgicks med sina vänner efter allt kalas här hemma så jag lade mig bara ned och kopplade av, vaknade dock rätt snabbt då golvet inte är en skön sovplats 😂

Kameran är fylld med vackra bilder som jag längtar efter att gå igenom i morgon! Men nu ska jag göra mig klar och försöka somna om.  Lycka till.  Har jag somnat och vaknat upp då har jag stora problem att somna om igen på kvällen (nu natten).  Är typ klarvaken.  En powernap trodde kroppen.  Ska lyssna på någon podd och bara blunda.

Hur som helst så är Emilia nöjd med sin dag och det var det viktigaste.  En lycklig fjortis i familjen, haha!

Natti!
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Idag är ingen vanlig dag för det är bästa tonåringens födelsedag!
Bilder från morgonen via mobilen.  Kommer ha massa kamerabilder att dela med mig av sedan!

Men nu är det tårtkalas och sedan middagsbjudning så bilderna kommer senare.

Hittills är Emilia nöjd med allt hon har fått, alla gratulationer, gäster och nära och kära som delar dagen med henne!

Världens bästa 14-åring, som jag älskar så obeskrivligt mycket! det finns inte ens ord....
Min förstfödda som är extra speciell för mig, sedan 15-års ålder har jag gjort allt jag kan för att hon ska få det bästa tänkbara.  Jag önskar att jag kunde ge henne världen och lite till.  Jag kan inte förstå hur fort tiden har gått.  Det var så länge det bara var hon och jag mot världen! Bara en tonårsmamma med sin dotter.  Hon var hela universum för mig och det var några tuffa år för mig, jag jobbade hårt och kämpade arslet av mig för att vi skulle ha det bra.  Att bekämpa alla fördomar och ha "jag kan VISST!"-tanken.  Envisheten. För det var ju ingen som trodde på mig, jag var alldeles för ung, jag hade alla odds emot mig... enligt andra.  Idag har jag en släkt som är stolta över mig, vänner som haft min rygg, en familj som stått bakom mig och en ödmjuk, omtänksam och fantastisk dotter som ALLA är stolta över.  Närstående, andras föräldrar, lärare och mest mamma.  Hon kommer alltid vara en speciell pusselbit i hjärtat, ett obeskrivligt band, något utöver det vanliga.  Det kommer alltid vara vi. 

Men nu ska firandet fortsätta så kikar jag in igen när det är lite lugnare och jag har tid med både bilder och text!

 
Hej alla fina!
Jag har gjort mitt konto på Instagram privat, men det är bara att förklara vem du är + instanamn - så godkänner jag givetvis alla med rätt ögon, skriv ett meddelande eller maila: denize@eemedia.se.  Detta lär vara en tillfällighet bara, sedan blir allt som vanligt igen.
 
Jag har varit lite inaktiv här på bloggen på sistone, skittråkigt, I know.  Men förra veckan jobbade jag stängnig, hade en enorm orosklump i magen - som aldrig försvann, var totalt sänkt av saknad.  Som jag skrev på instagram så har det aldrig varit lätt.  Jag har fått kämpa, vara stark för mina andra barn, klara av att jobba osv... och det har inte funnits tid för datorn TYVÄRR, men jag har färre arbetstimmar denna veckan och då hoppas jag på att föra över bilder från systemkameran!
 
 
Sista "umgänget" avklarades igår, sista söndagen som man alltid mått illa av.  Nu är det gjort, över och förbi.  Ni som har kollat på instagram såg nog videon som är otroligt mysig..  Man ser direkt vad  hon vill och en bild säger mer än tusen ord, brukar man ju säga.  Då säger bilderna tusentals ord.  Så jäkla mycket kärlek i det där lilla barnet.  Hon varvade melan att sitta i mitt knä eller i Emilias.  Sedan delade hon ut kramar, som i en ring: först till mig, sen Emilia, sen min farbror .- och så gjorde hon så om och om igen.  Älskade gosunge.  Hade jag varit så farlig som de målar upp mig så hade hon inte gjort vågen när vi kom im genom ytterdörren, eller satt sig i mitt knä det allra första hon gör när vi kliver in.
 
 
De där märkena som hon har ritat på min arm ville jag behålla.  Jag kände för att gå direkt till en tatuerare, fylla i hennes linjer och sedan skriva Elise Östman 160918.  Men det gjorde jag givtetvis inte, haha.
 
Istället åkte jag och hämtade bönans nya vagn.  Jag är SÅ jäkla kär i att handla barnsaker och kläder - det är tiotusen gånger roligare än att handla till sig själv.  Jag tycker att vagnen både är fin och verkar smidig, hoppas bara på att Elise godkänner den, man vet ju aldrig.  Hon har en vagn "där borta" och den fungerade, detta är fjärde vagnen hon kommer få prova - jag tror att hon kommer gilla den!
 
 
Utöver förra veckans långa dagar så hann jag tänka på mig själv lite också.  Min läkare gav mig strikta order om att tänka på Mig och inte bara på barnen.  Självklart ska de prioriteras - men jag får inte tappa bort mig själv på vägen.  Så jag har promenerat i det fantastika sommarvädret, tränat, fyllt på fransar och naglar.

(null)

(null)

(null)

(null)


Den dagen jag fixade naglarna så ringde de från banken och sa att de hade lagt märke till en massa konstiga transaktioner, från USA, Syd afrika, Kina och allt vad det var och så tjoff så var kontot tömt.  Jag började skratta.  Alltså det kändes så surrealstiskt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen... de sista veckorna (1,5 månad) har bara varit ett vidrigt filmmanus.  Men ni kan ge er fasen på att  det blir en bra bok av det här.  När saknar och ting löser sig, när den här soppan är över fram tills hviudförhandlingen - så har vi SÅ jäkla mycket att bearbeta, hela familjen.
Jag gav K möjlighet till 50/50 redan dagarna efter att han lämnade mitt hem med Elise kvar.  Jag kom med olika förslag för att samarbeta men inget svar kom.  Tänk om han hade tagit emot mina förslag, så hade vi sluppit detta.  Så extremt onödigt!

Så mycket som mina stora barn har sett och hört, deras förtvivlan över att ha gått miste om sin lillasyster under den här perioden - det svider så in i helvete i mammahjärtat.  Jag önskar att jag kunde ta alla deras ledsamma känslor och bära på dom själv.  Allt de har blivit nekade till: vårporträtt med sin lillasyster, ett 8års kalas med lillasyster, att få umgås ute med lillasyster, att få ha lillasyster hemma,  Det finns så mycket som är orättvist och jag lider SÅ med samtliga barn.  Fyfasen vad egoism kan göra!  Jag brukar säga att allt har sin mening.  Men meningen med att barn ska straffas, oskyldiga individer - varför tvingas dom lida? Vad är meningen med det?
 
Hur som helst så når detta snart sitt slut.  I morgon möts vi i tingsrätten! Jag är redo.  Kan inte vara mer redo! Jag har inget att dölja, jag har varit uppriktig, erkänt min svaga period, jag ser ingen anledning till att försköna eller ljuga.  Jag blev sjuk - av olika orsaker - främst ett! Och det var då.  Vad som skett därefter har jag också förklaringar till..  Han ville ha krig - då ska det krigas! Tyvärr!
 
 
Avslutar detta inlägg med bilder på min förstfödda, tagna med en Iphone 8 plus.  Hon gick loss med alla blombad från körsbärsträden..  Fina Emilia, såsom du öppnat upp dig nu.  Jag förstår dig, jag förstår varför du kände som du kände för några månader sedan.  Me nu är allt bättre äm någonsin, en oerhört stark relation, hon pratar med mig om allt och beter sig precis som Elian med närhet, omtanke, kärlek etc.  Vi är en stark familj.  Emilia har ett hjärta av guld och vill ALDRIG såra någon, men det finns människor som hon rent ut sagt hatar och jag förstår henne.  Jag vet hur det känns när lögner om en själv slår en i ansiktet - jag som vuxen kan ta det.  Men när någon ljuger om en 13 åring och om hennes liv, då är det svårare att hantera.  Hon är rasande, ilsken, besviken och sårad.  Känslor som hon har rätt till - så orättvist hon har blivit behandlad.
Och Elian såklart.  Men Elian hängde med morfar igår, kollade på fotboll och donade.
Men nu måste jag runda av, jag har superbrådis till jobbet! PUSS OCH KRAM!
 
 
 
Glöm som vanligt inte att ge mig lite stöd och kärlek genom att klicka på lilla hjärtat