/ Foto - Allmänt / Vardagslivet /

Syskonkärlek

 
Mina tre hjärtan, bland blommande körsbärsträd, i det efterlängtade sommarvädret i maj.
 
Emilia fann en klänning i min garderob som matchade lillasystern så fint.  Tänk att den där lilla Emilia, vackraste Emilia - har gått och vuxit om mig.  Hon kan enkelt ta för sig av mina kläder, men mina skor är dock för små.  Jag förundras dagligen över hur fort tiden har gått, hur ett barn kan kliva in i tonåren så fort.
En stor och viktig sak som jag även tänker på dagligen är hur in i norden stolt jag är över min äldsta dotter, min förstfödda.  Hon är klok som jag vet inte vad, beundransvärd på så många olika plan och genomsnäll.  Emilia, min Emilia
 
Det har dom visserligen i gemensamt, mina två stora barn.  Det där med att vara genomsnälla.  Elian är också så otroligt varm på insidan, han har ett sådant där hjärta av guld.  Dom kan bli arga, störa sig, irritera sig på andra men ändå vill dom ingen annan illa.  Råkar dom såra, så syns det rakt igenom hur det dåliga samvetet plågar.
Elian kan bete sig precis som en vanlig sjuåring: trotsa, skrika, bråka och allt som hör till men han märker lika fort om han passerar min gräns och lider istället av det då.
Och ett annat (smått komiskt) exempel skulle kunna vara häromdagen då Elise bjöd på ett ilande, helt förskräckligt tjut då hon testade sina röstresurser lite.  Man fick liksom känslan av kalla kårar av det obehagliga ljudet.  Och så skulle Elian göra sig lustig och härmas.  Bara det att Elise inte riktigt fann tjusningen i det hela, hon blev istället livrädd och grät så att hon inte visste var hon skulle ta vägen.  Och den stackars storebrorsan, han knäcktes av dåligt samvete och upprepade bara hur dum han kände sig om och om igen, med tårfyllda ögon.  Haha skrutt.  Så - där satt jag och tröstade en bebis med darrande underläpp och helt förkrossad sjuåring.  Allt pga att lillasyster brukar tycka om när man härmas...
 
Annars är dom verkligen olika, mina barn.  Utseendemässigt så är det kanske inte så märkvärdigt, dom är jätteolika.  Men en vän påpekade att dom hade något likt på näsan alla tre - och en annan har nämnt att man ser i ögonen att dom är syskon och främst att Elise har Elians ögon som bebis (och även mina när jag var liten).  Men för mig är det insidan som är roligast att analysera, det där med personligheter och beteende.
Visst ser jag så många likheter hos dom.  Om man drar in Elise så tänker man automatiskt på Emilia och Elians tid som bebisar, mer kan man inte göra än.
Men när det kommer till Emilia och Elian i nutid så är dom verkligen som natt och dag ibland.  Emilia är den lite blygare, tystare och försiktigare tjejen som tänker lite innan hon talar och är lite mer konsekvent.  Elian däremot, han är inte blyg för fem öre.  Han pratar med allt och alla, spexar, vill gärna se till så att alla skrattar åt honom och hörs.
Men han har samtidigt svårare för att släppa hemmets/mammas trygghet och skulle inte gärna sova borta t ex.  Medan Emilia är lite mer "fri", inte lika beroende av hemmets miljö och började uppskatta övernattningar tidigt.
 
Man skulle kunna skriva om lik- och olikheter hur länge som helst, det finns ju massor.  Men oavsett vad så får jag känna mig rik dagligen.  Jag har tre fina och friska barn.... och det där bandet som dom delar, syskonkärleken, den är oslagbar.  Åldersskillnaden må vara stor, men dom är så nära ändå.  Det är kul.
 
 
Ni glömmer väl inte gilla-knappen? Puss och kram!
/ Foto - Allmänt / Vardagslivet /

Mina finaste ♥

 
Som jag älskar er... 
 
 
Hej världen.  Jag sitter för tillfället här med jordens tröttaste bebis.  Det här med sömn går lite i perioder, både för henne och mig.  Vi glömmer visst bort hur man sover emellanåt - men så rätt vad det är så sover i alla fall Elise som en stock.
Idag är vi nog ändå lite trötta allihopa.  Pappan har varit och är bortrest, vi andra har fått fokusera på vänner, solsken och kvalitetstid.  Igår var det även dags för ESC och den enda som orkade hålla sig vaken hela tiden var sjuåringen (haha).  Somliga andra satt och nickade till lite.  Elian var i alla fall helt inställd på att Sverige skulle vinna så besvikelsen var lite lagom sådär...
Hur som helst så skall vi bara ta det lugnt resten av dagen och undvika några större planer.  I morgon är det back to school för Elian som har varit hemma ett tag med öroninflammation (blir någon ens förvånad längre? Jäkla sjukdomar - SOM jag längtar efter sommarlovet).
/ Foto - Allmänt / Vardagslivet /

Under och efter mammaledigheten

 
Jag har börjat lite smått med att ta emot bokningar igen och det känns givetvis superkul.  Det är roligt att kunder fortfarande hör av sig, trots att jag har varit frånvarande ett tag pga graviditet och krävande bebis.  Jag var nog lite naiv i mitt tänkande att jag lätt skulle kunna fortsätta jobba trots barnafödande.  Elise är ju ingen Elian som enkelt hängde med i vagnen och väntade snällt (haha).  Men nu börjar skruttan bli stor och kan istället hänga med sin papa under tiden.
Jag ser fram emot både familjebilder och bröllop om några månader.
 
Jag tror att jag mår som bäst när jag får vara "in the zone" bakom kameran.  Resten av världen och alla bekymmer har då en tendens att bara försvinna.  Det är alltid kul att höra från närstående eller assistenter hur jag blir när jag väl sätter igång och jobbar.  Haha, jag är en ganska tyst och lugn människa egentligen... men det blir ganska mycket fullt ös på mig när jag får tag i kameran.  Jag blir helt till mig och speedad av bildidéer.
Jag älskar verkligen det jag gör och är lycklig om jag får fortsätta med det så länge det bara går, men när Elise börjar på förskola så har jag faktiskt planer på att börja plugga lite igen (också).  Den här mammaledigheten har givit mig SÅ mycket tid att tänka, fundera, planera och strukturera kring framtiden - seeeen om det blir som planerat, det återstår väl att se.  Men det jag gjorde på heltid innan Elise kommer nog bli en deltidssyssla.  Inte för att jag inte älskar jobbet, utan snarare för att jag vill mer.  Jag får dock en klump i magen så fort jag blandar orden förskola och Elise i samma mening, haha, hon är ju så liten än.  Så just nu fortsätter jag bara att leva i nuet och njuta av bebistiden med min minsta dotter och glädjas åt lite extra bokningar på sidan om.  Perfecto.