/ Katten Vilde / Vardagslivet /

Att hantera värmen

 
Jag och katten reagerar ungefär likadant av värmen.  Vi klagar inte (viktigt! haha), men vi söker kyla emellanåt.  Vilde lägger sig i skuggan om han är ute eller på golvet om han är inne.
Själv har jag suttit på en brygga med mina onda fötter i sjön idag.  Sedan sköljde jag av dom i iskallt vatten när vi kom hem och nu har jag dom i högläge.  Tack förresten för era tips tidigare! I morgon skall jag skaffa mig några tofflor.  Man lär ju inte vara speciellt snygg i sommar, men vad gör det? Så länge man kan ta sig fram någonstans så är jag nöjd.
 
Hoppas att ni njuter av värmen och har haft en fin lördag i solen!
/ Katten Vilde / Lillebror Elian / Vardagslivet /

Tandlös

 
Tidigt i morse, eller snarare mitt i natten, så kom Elian inspringandes till mig för att han hade tappat sin tand.  Han blir bara mer och mer tandlös, min soon-to-be sexåring.  Nu läspar han lite och skrattar åt att det känns konstigt i munnen när han pratar.  "Det blir som blåshål" (?) tydligen.
 
Vi sitter för tillfället och försöker få liv i katten som sover så sött.  Nu är det dags att han vänder på dygnet.  Jag orkar inte mer! På riktigt så blir jag tokig av att vara vaken hela nätterna pga en katt.  Han är söt, verkligen supersöt nu på dagtid.  Världens bästa katt.  Men dessa nätter blir fasen värre och värre.  Kan han inte bara förstå att vi sover på natten och är igång på dagen? Inte? Nehepp...
/ Katten Vilde / Vardagslivet /

KATTEN

 
Den här katten alltså.  Han är nog den mest krävande katten som jag någonsin stött på.  Han är även den mest speciella och knäppa katten jag mött.  Han är världens mysigaste, men man kan även bli helt jävla galen på honom.  Som det här med nätterna.  Springa ut, komma in, ut, in, äta, inte äta, skrika-jama-vråla, trampa och klösa och göra allt för uppmärksamhet.  Och att ignorera? Jo, jag har försökt.  Tro mig! Men han ger sig inte.  Dygn efter dygn efter dygn så står han på sig, haha.  Herregud! Jag hoppas verkligen att det är vårens ljus efter den långa vintern som gör honom så energisk.  Snälla säg att det går över.
 
Han verkar även sakna föreståelse för det där med att det finns något i min mage.  Andra katter (och djur) kan ju känna det på sig.  Jag minns att mina barndomskatter som bodde hos mina föräldrar, verkligen respekterade mig som gravid med Emilia och Elian.  Dom rörde sig försiktigt, undvek att gå över magen, men ville gärna ligga nära osv.  Dom hade verkligen full koll.
Och så har vi Vilde då... han trampar helt nonchalant över magen, går/springer med tunga steg över hela mig, lyckas alltid pricka magen och verkar inte alls ha det där sinnet som andra katter har.
Ja... Vilde är som han är helt enkelt.  Som sagt, världens mysigaste och sötaste.  Charmigare katt får man ju leta efter, så man får lite dåligt samvete över tankarna som kan gå i ens huvud sådär på nattetid.