(null)

Stod och läste allt möjligt på anslagstavlan i förmiddags och dessa papper hängde på ytterdörren.  Tycker att citatet på andra bilden var så klockrent i livet.  Precis vad jag ofta tänker på när jag pratar med barn, eller snarare när barn kommer och berättar/pratar med mig.
Jag tänker på det hela tiden, hela hela tiden.  
Andra borde också göra det.

(null)

Idag var mammas böna ensam en stund.  Det var tänkt att jag skulle vara med längre men medan vi pratade om det så lekte Elise och var heeeelt inne i det och med alla förberedelser så gick det bra redan då.  Jag försäkrade henne flera gånger att jag skulle gå, så hon inte var inne i leken och missförstod allt.  Men nej då, det gick toppen.

Jag fick en liten uppdatering med bilder senare när dom gjorde experiment - trots att jag inte var orolig alls.  Hon var SÅ glad, förskolans sätt passar hennes personlighet perfekt.  Jag visste att hon skulle ha det bra.  Hon gled in där med glatt humör på morgonen.
Hon hade fått visa vad hon går för med hennes humör och vilja men dom tyckte att det var kul att det går att resonera med henne.  För oftast är det så.  Hon kan bli SÅ arg över något när hon inte får som hon vill, men om man förklarar varför lite lugnt  så hajar hon och så är det bra med det.  Det var ännu en gång skönt att få höra att hennes personlighet ses som något positivt, att det är BRA! Och att hon inte bara är den där "krävande och jobbiga" som ska skickas hem.  Man blir ju glad, stolt och allt som finns.

(null)

(null)

Jag har tänkt på några punkter angående förskolebytet och detta med dagarna med inskolning.

1. Jag blev lyrisk över blöjor.  Blöjor liksom? De använde nämligen samma som Elise har, det fanns förstås blandat för olika barnstorlekar och varianter för mindre barn osv, men de hade Liberos up & go som hennes rumpa mår bäst av.  Inte längre dom billigaste på marknaden (även om man såklart inte alltid ska tänka så gällande allt då dyrast inte alltid är bäst men när det gällde blöjor så var det en stor skillnad). Jag fick ju packa med egna förut.

2. Sättet personalen engagerar sig i barnen.  Efter varje samling/frukstund på morgonen så sker en ny aktivitet.  Där personalen själva är med.  Dom kastar inte in barn i olika rum och låter dom sköta sitt.  Man ser att dom har valt jobbet av en anledning.  Att dom brinner för det hela.  Dom gör saker med barnen och man ser verkligen att det är för att dom vill och inte måste.

3. Respekten gentemot föräldrar och familjer.  Hur måna dom är att göra lite som barnen är vana vid, ha tider som passar in i rutiner hemma etc.  Det är inget "på förskolan gör vi precis som underlättar för oss".  Dom vill veta, dom lyssnar och dom vill lära känna barnet och behoven i hela hennes liv.

Jag skulle kunna fortsätta rabbla upp tusen saker.
Tyckte bara att det var så kul att man blev helt till sig av att se blöjhyllan, haha.  Samt hur värmande det är med personal som vill att Elise ska fortsätta utvecklas och utmanas.  Att hennes unika personlighet hyllas.  
Sedan märks det att hon är EXTREMT tidig med talet och så verbal som jag sagt.  Men motoriskt är hon ändå på sin nivå.  Det märks t ex genom att dom går upp och ned för en trappa (deras avdelning är på övervåningen av ett såå mysigt hus) och barn som kanske inte pratar som hon, har dock längre och snabbare ben och puttar sig gärna förbi Elise som liksom lärt sig det här med att gå långsamt och försiktigt i trappan nyligen medan dom springer ned.  Även utomhus "hänger hon inte med" när det ska springas eller liknande, hon är ju mindre, hon är inte så gammal.  Så det är vid sådana tillfällen man kommer ihåg att man har en plutt ändå.  Tidig med mycket men på sin nivå och lite mindre än andra, det är ju så olika!

Sen den friska luften.  Det är liksom saker som många har som ren självklarhet och såsom det SKA vara också.  Men att de går ut flera gånger, planerar saker, jämt sker nya spännande saker och visst sker fri lek men de använder inte heller endast "klassiska leksaker".

(null)

Elise har haft SUPERKUL med magneter som gick att byggas ihop till hus t ex, eller olika slags klossar, textiler, att måla - och då menar jag: gå all in och måla med allt möjligt material, vatten osvosv.  Precis som med Elian så har hon en underbar fantasi när lekar skapas.
Elian blev ju poppis på förskolan just pga hans fantasi gällande allt skapande av olika lekar med det man hade, alla tyckte ju att det var skoj och så var han förstås så mjuk och försiktig.  Men det är även häftigt att se lillasyster följa i de fotspåren och skapa sina lekar. För jag har tänkt SÅ många gånger att barn inte behöver så mycket leksaker egentligen.  Det har funnits tillfällen då hon sysselsatt sig med något helt random jättelänge! Men givetvis finns vanliga saker som tas fram ibland med.  Minns att Elian var inne i en lego period t ex och att de hela tiden bytte ut saker i ett särskilt rum mot nya leksaker/teman titt som tätt.

Jag är glad att hon tar detta så bra, att en helt ny värld öppnades för henne, att hon får det hon behöver och kommer ha den vardagen hon behöver!

Jag är så himla stolt över henne så ord inte räcker till.  Min underbara lilla "bebis", mammas godis.  Tänk att vi är här nu, att det jag längtat efter för din skull äntligen har påbörjat och att du snart är i rutin.

Precis som idag så kommer jag imorgon säga hej då och komma tillbaka till vilan.  Dock hade hon somnat och sov jättebra ändå, sen blev hon superglad att se mig när hon öppnade sina vackra blå och så var det tack för idag, då dagarna avslutas efter vilan denna veckan.

Ville bara uppdatera om inskolningen igen då hon nu fått känna på ett par timmar ensam (och mer då hon sov).  Taggad på morgondagens upplevelser! Sen ska hon bort i helgen, så det längtar jag förstås inte efter, men varje dag på förskolan är en ny upplevelse så det är mest så jag menar.