Hello Friday! Idag blev jag i princip borttvingad från jobbet, haha.  Timmarna rullar på så fort och jag har hur kul som helst och trevliga kollegor, så jag kan lätt stå och fixa och dona i butiken i evigheter.  När jag väl tog en rast så fick jag meddelande om att vi mest troligt får den där lägenheten, behövde bara skicka in något papper och sedan kan vi flytta in i mitten av maj.  En 4:a med två våningar och 2 toaletter.  Tjiho! Den behöver lite ny färg på väggarna och sådär - men den passar oss perfekt.  Alla barn får egna rum, vi kan ha ett gemensamt vardagsrum och aldrig mer att storbarnen ska tvingas sitta still inne på sina rum.  Aaahhhh frihet! Ensam är JAG stark.  Allt faller liksom på plats.  Jag började dagen hos min läkare som sa "wow vilken positiv energi du sprider, vad kul att se en helt annan människa" och det är ungefär så alla säger om mig nuförtiden.  Jag pratade nyss med min bästa barndomsvän i telefon varpå liknande ord sades till mig att "Äntligen låter du som MIN bästa vän, att du mår bra".  Det är superkul att styrkan lyser rakt igenom.
Så jag valde att mitt nya kapitel i livet skall firas: jag fick fransar! Äntligen får jag känna känslan av det, både min bror och mina barn har fina ögonfransar men jag fick ett par albinofjun typ.  Jaja, det var ett extremt bra pris och jag käner mig nöjd.  Inget behov av att sminka mig innan jobbet osv! Skönt.  Sedan så köpte jag hem massa gottis till kvällen och i morgon satsar vi på kvalitetstid ihop.
 
 
Mina barn är SÅ värda en mysig dag i morgon.  Gårkvällen var ju så fruktansvärt vidrig.  Elian var helt stött av orden - som hans "pappa" som han kallade honom för - hade sagt.  Emilia skötte sig så himla fint, hon besitter en styrka som är otrolig.  Undrar vem hon ärvt den av? Hon blev givetvis skogstokig, besviken och ledsen över att en människa kan ljuga så horribelt om henne, när hon kände att det var tvärtom - det var inte JAG som var problemet, hennes riktiga mamma togs ifrån henne och det finns det många orsaker till.
Elian hamnade i chock, det var så jävla vidrigt.  Ja ursäkta, jag skriver jävla istället för jäkla.  Jag skulle vilja kalla det mycket hårdare saker... men att min 8-åring, som alltid varit mammas pojke, behövde höra på sådana grova ärekränkningar var förfärligt.  Nu var det tur att det var två duktiga handläggare där, som vilseledde honom och började prata om tv-spel, fotboll osv... men han är SÅ besviken.  Han var ledsen och arg tidigare då han inte har någon möjlighet att träffa sin lillasyster, han var irriterad på allt skällande som hänt här hemma... men orden igår, det ärrade honom nog för en lång tid framöver.  Men så sa han att "NU är våran mamma tillbaka, det bästa efter skolan är att få komma hem till MIN mamma och syster och kunna få gå till köket om jag är hungrig på kvällen och komma och krama mamma utan att det är så skrikigt, för det skrämde mig".  Lilla hjärtat! Nu blir allt bra, mitt riktiga jag är tillbaka och jag tänker aldrig någonsin låta någon ta sönder mig igen.
 
 
Och för att runda av detta, då vi nu ska äta en sen fredagsmiddag så lägger jag till detta som avslut:
 
 
Glöm inte att klicka på hjärtat, fina ni!
 
Efter jobbet idag så mötte jag upp Elian som skulle till tandläkare, och sedan vidare till frisören.  Men tandläkaren avbokade i sista sekunden då de hade strömavbrott... så han får vänta ett par veckor till.  Gissa om han blev ledsen? Njä.  Istället spelade han fotboll en stund och jag strosade runt.  Sedan begav vi oss till salongen, han hade hittat en bild som inspiration och frisören klippte noggrant i över en timme.
Bilden här ovanför är innan, en taggad Elian som har supertjockt hår men stör sig på att det blir så svettigt och varmt.  Jag tycker ju att han är superfin i sitt långa hår, men jag får inte bestämma längre.
 
 
Gullig liten toffs på huvudet, vi kunde inte låta bli att skratta ihop - men jag tyckte han såg supergullig ut ju! Lite babyfjun högst upp på pannan och en klassisk "Denize-5år-frisyr".  För det var ungefär jag såg ut då, jättekort hår, dock mycket ljusare.  Jag var sådär superljus som Elise är.  Nästan genomskinligt blond.
 
 
Tuff grabb.  Han satt dock och aaaasgarvade när hon använde rakapparaten, han tyckte att det kittlade SÅ mycket, så han fick till slut spänna sig så att det inte skulle sluta med en katastrof, haha!
 
 
Och så blev slutresultatet detta.  Det började med en "rand" men sedan ville han ha ytterligaren en och så lite blå färg på det.  Han har tagit x antal selfies, så jag tror att han är nöjd.  Han sa att vi MÅSTE gå till samma frisör nästa gång också och det lär vi göra - då det är samma underbara människa som gör mina naglar.  Man blir bjuden på kaffe och kakor eller vad man än vill ha, så Elian satt och mumsade på chokladbollar och vaniljrån medan jag drack lite kaffe och väntade på att den otroligt noggranna klipptiden skulle ta slut - då det är onsdag och det innebär FaceTime med Elise kl 17.
 
 
Så vi satte oss här i gräset, där Elian matchade så fint med blommorna och ringde Elise.  Hon tittade mycket frågande på Elian och upprepade sedan "Huvve huvve" och pekat på sitt eget huvud och hår, haha älskade lilla skrutt.  Sedan så gjorde hon precis som förra onsdagen och log öra till öra medan vi pratade.  Sedan så fick man köra lite tittut med solglasögonen och då skrattade hon länge förstås.  Sedan upprepade hon våra namn om och om igen, pussade och kramade telefonen och sedan klicktes hon bort.
Aja, dagarna går.  Den här dagen har verkligen rusat förbi så jag undviker verkligen hjärtesorgen och tänker positivt om och om igen "detta är en kort period i livet, hela hennes liv är framför mig, detta är några veckor bara - vad är det i jämförelse med flera år?" så tänker jag om och om och om igen när tårarna bränner bakom ögonlocken.  FYFAN vad hon saknas här.  Men vi kommer närmare målet för varenda dag.  Vi kämpar på här hos oss och så hoppas jag att hon får trygghet ASAP.
 
 
Lördag och Elian har dragit iväg på kalas.  Han har längtat och taggat inför just det här kalaset så länge, då de ska till ett jätteroligt ställe.  Det är kul för honom att få komma iväg, leka med sina vänner, vara ett barn och bara ha kul! Det är han värd, älskade lilla Elian.
 
Igårkväll och i morse satt jag och scrollade på mitt egna Instagramkonto.  Först för att radera bilder som jag aldrig i hela mitt liv vill se igen och så hittade man så mycket gammalt och roligt.  Tänk att jag haft det kontot på Instagram, typ sedan insta skapades och Elian var en liten bebis.  SÅ kul!
 
Pojken med klarblåa ögon, mammas älskade lilla pojke, tiden går undan... tänk så mycket jag och Elian har sett och upplevt tillsammans.  Så många olika platser, miljöer och träffat så många olika människor.
 
 
Samtliga av dessa bilder är från bland de bästa åren av mitt liv.  Så jäkla lugnt och harmoniskt liv vi hade där ett tag.  Sedan kom Elise och tog också en enorm plats i mitt hjärta, så det enda jag vill är ju att ge henne samma förutsättningar... att få leva i lugn och ro.  Inte utomlands som jag och de stora barnen förstås - men att bara få uppleva harmoni istället för hysteri.
 
 
Mina barn, mitt allt, jag lever för ER och endast er.