(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

När livet känns tungt och en miljard tankar snurrar i huvudet, vad gör ni då?
Själv brukar jag träna.  Men med rejäl sömnbrist så kollar jag på bilder som är känslomässigt kopplade.  Bilder och minnen där man levde i frihet och harmoni. Att bläddra tillbaka och se på allt ger mig en känsla av inre lugn.

Att känslor kan vara kopplade till en stad, ett land, en viss tid i livet är häftigt.  Det är unikt.  Men just den tiden i livet spelade så stor roll.  Visst blev saker fel, motgångar kom, man tänkte på ett annorlunda sätt - men jag var så extremt lycklig där under en period - de två första åren.
Jag kunde inte föreställa mig att flytta tillbaka till lägenhet med ondska i väggarna som jag tänkte om vårt hem.  Vidriga minnen fanns där.  Jag ville inte tillbaka.

Jag njöt av att i princip dagligen, året runt, leva bland min favoritfärg.  Blå.  Klarblå himmel och det vackra blåa medelhavet.
Jag tog långa promenader och upptäckte platser söder och norr.   Jag tog obligatoriska promenader till och från spanska skolan flera gånger. Det var ju inte bara en lämning och hämtning.  Det var en siesta-rast också.  Som vi ofta spenderade vid havet, åt lunch på stranden och sedan tillbaka i lite mindre än 2 timmar och sen hämtas igen.
Det var ett märkligt system men man vande sig.
Att sedan ha sitt boende på ett extremt vackert sätt, med panorama, utsikt över hav, berg och stad och ofantligt många solnedgångar på olika balkonger som aldrig var någon annan lik.

(null)

Jag kan se på bilder och minnas exakt hur jag kände eller mådde den dagen.  Därav tankar jag positivet från att bläddra bland bilderna.
Jag var så fri.  Jag hade ett inre lugn och kände aldrig stress trots alla promenader på vardagarna, med en liten i vagnen, sysselsättningar för honom, jobb för mig, bra mat.  Jag fick ihop allt helt utan stress.  Jag älskade livet.
Jag älskade mig själv.  Jag lärde mig så mycket om mig själv och fann verkligen den personen jag var.

I år fyller jag 30 och jag har ju nämnt att en resa till Spanien är aktuellt.  Jag tillbringade mina starkaste år i 20-års åldern där och om jag får tillbringa mina första dagar som 30-åring så kanske jag glömmer åldersnoja.
Nej men det vore så himla tacksamt och roligt.
Jag saknar staden som en gång blev "min plats".  Jag längtar tillbaka ofta.  Trots att jag inte ångrar att vi flyttade hem efter 2,5 - närmare tre år.  Det var rätt beslut pga familj.  Och sen fick jag Elise och oavsett hur jäkligt det har varit så är hon en av de tre som jag såklart lever för.
Och lägenheten gjordes om till ett nytt hem.

(null)

(null)

Men jag kan sakna den bekymmersfria tiden.  Mitt liv har ju alltid varit en bergochdalbana som gått upp och ned fortare än man kan ana.  Men just vissa år, vissa månader där och då så hade jag allt jag drömde om.
Ett rejält fräscht hem med en terrass lika stor som folks lägenheter i många fall.  En sekund till stranden, pooler, vakter till bostaden, ett företag som flöt på rejält i bägge länder, denna bloggen som jag tjänade bra på, lyckliga barn, en bra skola, en hälsosam och lycklig person själv.  Jag skulle kunna rabbla upp så mycket, men några av mina bästa år och mest betydelsefulla minnen är från där och då.

Hur som helst så ska jag lämna allt kaos, blunda för det idag - och träffa en vän och förhoppningsvis komma på helt andra tankar.
Det sker ju inte alltid eller ofta.  Jag har ingen möjlighet att spontant be om det.  Så när jag väl har mina föräldrar nära så får jag ta vara på tiden och passa på.
Annars krävs lång planering - då min faster är en barnvakt med.  Som ska ha barnen en helg i maj när jag ska fota bröllop t ex.

Ville bara skriva några rader här, precis som på instagram gällande bilderna.
Där skrev jag även om sista semestern vi hade där och hur jag pangade till i väggen strax efter hemkomst.  Mina symtom hade långsamt byggts upp över halvåret innan men efter sommaren tog det stopp.  Min kropp orkade inte mer och inte heller mitt psyke.
Men det får jag skriva mer ingående om sen.  För nu ska jag göra mig i ordning och ha så skoj med ersättningsbussar pga pendeln som alltid är pendeln.  Men det får vara värt det när jag väl kommer in till stan, stora huvudstaden.  Och tillbringar timmar med en så speciell vän.