/ Morsan - Denize / Vardagslivet /

Att få må bra

 
 
Det var ett tag sedan sist - veckorna bara flyger förbi och knasiga har de varit på sistone.  Efter flytten tillbaka och den sista svängen av sjukdomar så packade jag ihop min egna lilla väska och blev borta ett dygn.  Ensam.  Jag lade fokus på mig själv, mitt eget mående och gjorde något som jag har velat göra och behövt göra för min egen skull så himla länge.
Resterande delen av veckan så tog jag nätterna med Elise och allt kring de stora förstås, men K var hemma och gjorde resten med Elise om dagarna, städade, diskade och allt som hör till hemmet.  Det har varit både skönt och jobbigt.  Jag vet inte om det beror på att jag var ensamstående så länge och hela tiden bär på ett eget ansvar över mina två större barn, plus att jag fick dra ett ganska så tungt lass i början av lillasysterns liv - att det är det som gör så att jag har haft ett sådant enormt kontrollbehov.  Eller om jag bara är sådan som person.  Det är svårt att veta.  Det är väl både på gott och ont att man gärna vill ha kontroll över allt.  Jag låter det i alla fall inte gå till någon överdrift, eller att det drabbar någon annan.  I nuläget så är jag bara tacksam över möjligheten att KUNNA släppa, att ha någon som kan och skall ta lika mycket ansvar över bebis som jag själv.
Den här veckan som har passerat har jag alltså fokuserat på mig, återhämtat mig, sovit, vilat, varit på väg att slita av mig håret när jag många gånger har velat ta över och bara agera (haha), känt mig skitjobbig och svag men å andra sidan blivit stärkt av tanken att resten av familjemedlemmarnas band blir starkare och även mått bra av att kunna fokusera mer på framförallt Elian, som förvisso är en SKITDUKTIG storebror och jäkligt självständig, men som ändå tacksamt tagit emot den energin jag har kunnat bjuda på.
 
Jag är inte gärna den som sätter mig själv i förstahand, jag har aldrig riktigt haft den möjligheten egentligen.  Och även fast man har levt i tvåsamhet de senaste åren så har jag ändå inte velat kräva något för egen del.  Jag mår t ex bättre av att vara trött själv än att se den personen jag lever med gå runt och vara trött.  Jag har bara varit extremt beroende av att få dom runtomkring mig att må så bra som möjligt.
Så kom en dag då vi båda två kom överens om att jag skulle ta den här tiden och därmed må bättre inombords.  Jag har tacklat känslan av skuld nästan, att jag lägger så mycket tid på mig själv.  Men jag vet att det bara är nyttigt i längden, för alla.  Lycklig mamma, lyckliga barn... och "happy wife, happy life"... eller något? Nu är jag ingen wife men ni förstår poängen.
 
Idag har vi i alla fall återgått till det vanliga, hela familjen.  Pappan är på jobbet, barnen i skolan och jag är med min lilla böna som har blivit så JÄKLA stor.  Vilken utveckling! Jag är galet sen med hennes 7-månaders inlägg (har ju skrivit om varje månad) - jag skulle ha gjort det i förrförra veckan innan allt blev kaos, hehe men jag skall få ihop det ASAP.
 
 
Nästa mål i vardagen är att ta upp kameran lite oftare och inte bekvämt använda mobiltelefonen och instagrambilder.  Jag har mycket att hitta tillbaka till, när kraften sakta men säkert kommer tillbaka.  Och jag ser fram emot allt som hör till.
/ Morsan - Denize / Träning /

Att komma igång med träningen efter graviditet

 
Det tar emot lite att göra ett sådant här inlägg, då det kan verka så oerhört ytligt.  Jag har sparat detta som ett utkast och funderat fram och tillbaka på om jag vill publicera eller inte.
Jag är verkligen inte en ytlig person, jag vill inte jämföras med andra eller veta att andra jämför sig med mig.  Däremot så gör jag detta för att det motiverar mig.  Jag själv är min största motivation.  När jag både ser och känner resultat hos mig själv så får det mig att vilja jobba vidare.  Så därför tar jag sådana här bilder... det är helt enkelt roligt att jämföra sig själv med sig själv.  Hajar ni?
 
Ytan är absolut inte viktigast.  Så länge man är nöjd med sig själv så är man fin precis som man är.  Men nu handlar det här inlägget om mig och enbart mig.  Hur jag ser på mig själv och framför allt hur jag vill känna mig.
 
Hur som helst så tackar jag för responsen kring om ni är intresserade av min träningsresa eller ej.
På bilderna här ovanför så är det ca sex veckor emellan.  Jag har "tajtat till" lite och börjat bygga muskler igen.  Det är kanske inga resultat som är extremt synliga, men de känns!
 
 
För ett halvår sedan så såg jag ut såhär.  My god, jag blir alldeles kall när jag minns känslan av hur otymplig jag var... och det där var ändå en månad innan bebisen föddes - så jag blev alltså ännu större (hittade dock inga helkroppsbilder tagna med snarlik vinkel).
 
Efter graviditeten så tappade jag det mesta och gick ned i vikt väldigt fort.  Så nej, jag har väl inte direkt fått kämpa för att bli av med gravidkilon eller så.  Men med tanke på att jag tappade all vikt så fort så blev det mesta löst och slappt och så var jag så otroligt svag.
 
Efter att ha kånkat på en bebis konstant i flera månader så sa kroppen ifrån.  Jag kände mig helt sned, ryggen var katastrofal, jag hade en sådan otrolig värk överallt så jag bestämde mig för att ta tag i det.
Det kändes tufft då Elise hade kolik och skrek mer eller mindre dygn efter dygn och man själv ALDRIG sov.  Jag förstod inte hur fasen jag skulle hitta ork till att träna när hon väl var lugn? Men jag visste att jag behövde det.
 
Hur som helst så hade det gått ganska exakt tre månader efter förlossningen och jag var ok:ad inför att börja träna igen.
Jag kan dock tipsa om att jag själv tänkte lite på småsaker som man kan göra innan dess.  På promenader så spänner jag alltid magen, knipövningar kan man givetvis göra innan och även andningsövningar som gör så att man får kontakt med magmusklerna igen.  Jag själv hade inga problem med dessa saker så jag kan tyvärr inte komma med några super detaljer.  Men den allra första träningen efter förlossningen var alltså att tänka på att hitta och spänna rätt magmuskler när man var ute och promenerade.
 
Efter tre månader så kände jag att jag hade rätt kontakt med mina muskler som länge hade fått "vila" under graviditeten, så jag körde egentligen på utan några större hinder.  Jag körde plankan i alla dess olika former, lite lätta rygglyft och rodd med gummiband för att bygga på musklerna där jag hade som mest ont.
 
Efter ytterligare några veckor så började jag träna hela kroppen och det var även då jag fotade de första bilderna.
Jag flåsade mig igenom enklare cardio-program, men var noga med att känna efter hur kroppen reagerade på diverse hopp.  Fogarna kändes stadiga och efter ett par veckor så började jag våga mig på intervallträning och löpning igen.
 
 
Mitt i allt så fick jag tips av en närstående som är insatt i min träning - om Kayla Itsines.  Träningsintresserade? Googla, sök på Instagram eller var som helst... det finns hur mycket som helst att läsa om henne.
Jag tog en titt på hennes insta, fastnade, läste hennes bok om "BBG" och ett 12-veckors program.  Jag följde träningsformen ett tag men skippade kostschemat.
Hon utgår väl lite ifrån att hjälpa tjejer/kvinnor att bli vältränade och "fit" utan att bli alldeles för muskulösa. Därav är det en massa cardio i hennes program, så det kanske inte är det bästa alternativet om man är nyförlöst (vilket hon själv nämner och berättar mer om i guiden).  Men i grunden så är det ett roligt program och även om jag är sämst på att följa strikta guider så fortsätter jag att träna på liknande sätt: cirkelträning i ca 7 minuter då man ger allt, sedan vila och så på't igen så att man kör ca 4 varv.
 
Jag känner att det börjar bli extremt långt nu, det här inlägget.  Så jag kommer återkomma med tips på övningar och lite hur jag har lagt upp mina egna träningsprogram... om ni är intresserade.
Men för att sammanfatta lite så började jag alltså med träningen igen främst för att MÅ bättre.  Det är liksom ingen hemlighet att man orkar mer om man tränar mer.  Mitt första mål var att bli stark i rygg och slippa smärta.
Mitt nästa (ytliga) mål var att känna att jag skulle kunna gå i bikini till sommaren utan att må dåligt.  Jag hade satt upp juli som slutmål, men jag skulle (uppenbarligen - med tanke på mina bilder) kunna göra det nu.  Dock har jag fortfarande andra mål som jag vill uppnå.  Jag vill bli ännu starkare, snabbare och så skulle jag inte bli alltför ledsen om jag lyckades fylla ut min lösa hud med större muskler.
Nu känns det mest roligt att peppa mig själv och se vilka resultat jag kan uppnå genom enbart hemmaträning (och löpning utomhus).
 
Det är himla bra att vara sin egen motivation - och låta andra vara en inspiration!
/ Morsan - Denize / Träning / Vardagslivet /

Med fokus på träning

 
Lilla bönan och jag igår.  Hon redo för sängen och jag redo för ett träningspass.
 
Det blir så extremt mycket fokus på träning nuförtiden, I know.  Men jag måste verkligen ha något att fokusera på och då går jag all in.  Med tanke på att Elise är som hon är, så blir det mycket tid hemma/ensam och då passar det alldeles utmärkt att bygga upp mammakroppen.
När Elian var bebis så hängde jag på öppna förskolor, med andra föräldralediga och bebisar, jämt och hela tiden var det kaffeträffar och play dates och dagarna gick bara i ett på så sätt.  Sedan kom Spanien istället.
Men nu är ju lillasystern en sådan bebis som man inte gärna gör tusen utflykter med om dagarna - ja, ni vet ju allt det där.  Och jag har inte så många vänner som är lediga dagtid, så jag kan väl i bästa fall ragga till mig någon lunchdejt ibland, om någon har tid att komma hit...
Hur som haver så hajar ni, det blir massa tid hemma och jag går bananas om jag inte har en uppgift för egen del, alltså rent egoistiskt - något som har med mig att göra.  Självklart älskar jag min mammaroll och det är en uppgift i sig, hell - det är ett heltidsjobb deluxe - men som sagt, jag behöver något utöver att vara mamma.  Och nu börjar ju Elise komma in i lite rutiner och då blir det enklare att planera in.
 
Jag har oftast levt ett aktivt liv.  För er som kanske inte följt mig hela tiden så tävlade jag i gymnastik på elitnivå innan jag fick barn.  Sedan blev det x antal skador och jag var tvungen att lägga av, men jag har alltid fortsatt med styrketräning och sedan fann jag kärleken för löpningen osv... så min kropp är väl ganska vältränad i grunden, eller den har i alla fall bra med muskelminne om man kan säga så?
 
Nu senast under graviditeten så kunde jag ju till slut inte träna och det var en enorm besvikelse och frustration för mig.  MEN så kom Elise, månaderna gick lite och efter ett OK från barnmorska så kunde jag börja lägga upp en träningsplan.
 
Jag började ta upp träningen främst pga att jag hade så förbannat ont i ryggen, nacken, axlarna och ena skulderbladet.  Kroppen orkade inte kånka på en bebis dygnet runt, så jag behövde verkligen träna upp musklerna igen.
När jag väl började känna mig starkare i ryggen och inte upplevde samma smärta, så ändrades mina mål lite.  Träningsformen har förändrats och nu är den en ROLIG del i vardagen igen och inte bara något jag gör för att jag måste.  Motivationen är på topp och det pga flera olika orsaker.
 
 
När jag ser mig själv i spegeln i dagsläget och blir frustrerad över att jag kanske inte ser ut som jag vill än, så påminner jag mig själv om att jag såg ut såhär för lite mindre än 6 månader sedan.  Helt jäkla enorm - överallt!
 
 
När jag lade upp tidigare bilder i träningskläder så fick jag ett par frågor om min träning, vad jag gör för övningar, hur jag äter osvosv och jag svarade att återkomma i ett inlägg.
Nu funderar jag bara lite kring hur ni känner för det.  Jag vet att jag personligen har tröttnat på ett visst antal bloggar som till en början var intressanta/hade en viss "nisch" men som sedan enbart fokuserade på gymbilder och träningspass.  Och jag vill inte göra så, jag vill inte ändra min inriktning eller så.  Men med tanke på att det är en så pass stor del av min vardag, plus att vissa är nyfikna så vill jag ändå skriva lite om det och få ihop ett inlägg med exempel på mina träningspass, berätta lite mer om mina mål och tankar kring det hela.
 
Ni får gärna gilla det här inlägget OM det är något som intresserar er, då märker jag ju i alla fall hur ni läsare känner inför inlägg som handlar om det och så vet jag då hur pass invecklad och detaljerad jag skall vara i det ämnet.