/ Resa - Malta /

Avslut



Här kommer bilder från gårkvällen - sista kvällen.  Vi åt ute på en jättemysig Tex Mex restaurang allihopa.  Elian somnade i vagnen på vägen dit och sov i några timmar, men strax innan vi skulle bege oss hemåt så vaknade han och tyckte att det var roligare att vara med än att sova, så Amanda fixade och donade och höll honom sysselsatt tills han somnade om igen i vagnen på vägen hem.

Emilia fick dricka paraplydrinkar, äta hur mycket hon vill och babbla.  Helt plötsligt blev hon dock jättetrött och orkade inte gå hem så hon hade det lyxigt och tog bussen hem med Amanda.
Vi andra promenixade hemåt och jag sög åt mig det sista av Malta-luften.  Snyft.

Men men, det var ett perfekt avslut på resan.  Vi hade det jättetrevligt.
/ Resa - Malta /

Borta bra men hemma... suger!

Jag hade inte tillgång till internet igår så det var därför jag inte uppdaterade något.

Nu kom vi precis hem.  Hem till Nynäs igen. 
Resan gick jättebra, båda barnen skötte sig, Elian sov igenom i stort sett hela resan.

Det känns inte allt för bra att vara i Sverige igen.  Jag kände ångesten så fort planet började närma sig svensk mark.  Tillbaka till gamla bekymmer och problem igen.
Men det var skönt att komma bort, att få "rymma" och sopa allt under mattan en stund.  Våran resa var helt fantastisk.  Jag har sammanlagt över 1000 bilder från våra 11 dagar där och sååå mycket jag skall dela med mig utav.
Roliga minnen och saker som hänt.

Det dröjer inte alltför länge innan vi befinner oss på Malta igen så jag skall inte deppa.
Nu skall jag packa upp det nödvändigaste, titta på Idol som jag märker har börjat igen och ta det lite lugnt.  Sedan kommer förmodligen fler bilder, bland annat från de sista dagarna då jag inte kunde uppdatera.

Jaha bloggers, I'm back...
/ Resa - Malta /

Delfiner, kaos och avlastning

God kväll bloggers,

Dagen började tidigt efter en ovanligt vaken natt då Elian sov dåligt.  Han känner väl av att vi skall åka hem strax och protesterar med ångest! Eller hur? Hehe!
Hur som helst så gick vi upp tidigt för att bege oss mot bussen och åka till parken med delfinerna.  Vi såg en fågelshow, sjölejonshow och sist delfinshowen.  Emilia var minst sagt imponerad men blev lite besviken på att man behövde vara minst 8 år för att få simma med dom.

Efter några timmar där så satte vi oss på bussen igen (utan kaos idag) och åkte och käkade lunch på efterlängtade KFC, sedan åkte Amanda hem och jag och kidsen tog en turistshop runda och handlade lite småsaker som minne och sedan gick jag förbi ett apotek och bunkrade upp på bra grejer som inte finns i Sverige men som jag vet är bra från USA.  Till exempel förkylningstabletter och bättre smärtstillande.
Sedan gick jag även förbi en hårsalong och köpte inpackning, schampo och balsam... sådant som är snordyrt hemma men mycket billigare här.

När vi kom tillbaka var Elian trött så jag förberedde honom inför natten, jag höll honom vaken tills efter 18 som vanligt och tänkte att han skulle däcka snabbt men då började kaoset.
Han bara skrek och skrek och skreeek konstant i en timme, jag försökte verkligen allt.  Det är fösta skrikattacken här nere så jag skall verkligen inte klaga men det där ilande och hjärtskärande vrålet i en timme gör vem som helst knäpp.
Men mitt i krisen kom mina räddare i nöden: Amanda och hennes mamma tog Elian.  Och då menar jag tog.  Först sa jag bara nej och tänkte att jag ändå inte skulle kunna koppla av om jag hörde att han skrek men jag hade inget val.  Jag blev placerad på balkongen med en iskall drink, tårarna rann och hela jag bara skakade men Elian tystnade och jag fick andas.
Sedan kräktes han stort och bajsade ned sig så han hade förmodligen riktigt ont i magen.  Dom duschade, bytte och fixade och när jag gick in till honom var han världens gladaste bebbe och somnade utan ett pip efter en mysstund.
Fan vad avlastning är det bästa som finns ibland.  Jag tackade dom tusen gånger och kommer verkligen vara evigt tacksam.  Det är tur att det finns människor som ställer upp men självklart hade det inte varit samma sak om det hade varit vem som helst.  Elian känner ju dom och trivs jättebra i deras armar så jag tvivlar inte en sekund på att dom grejer hans begär.  Man lämnar ju inte sitt barn till någon främmande människa som inte går att lita på, eller hur?

Hur som helst, han somnade till slut.  Vi åt middag, kollade på tv en stund och nu lär han vara hungrig när som helst så jag väntar på det och sedan skall jag sova.
I morgon är sista dagen och vi skall bara njuta av solen från morgon till kväll!