/ Morsan - Denize / Shopping / Vardagslivet /

Mitt underbara kaos

 
Någon undrade hur tröjan som jag bloggade om för ett par dagar sedan ser ut på.  Och här har ni den.  Som jag nämnde då så tog jag en storlek större och den är verkligen rymlig, det kändes både mest praktiskt och behagligast nu såhär när man har en ganska oklar kroppsform och några gravidkilon kvar.  Jag undrar lite hur kroppen skall sköta det här med återhämtning denna gången.  Precis som sköterskan på BVC så vänligt påminde mig om så är jag inte 20 år gammal längre.  Hashtag åldersnoja.  Tackar tackar.
 
Här kan man även lägga märke till att jag nyligen lade i en ljusbrun färg i håret.  Jag visste väl att jag skulle gå tillbaka åt det mörkare hållet lagom till hösten.  Jag kan även känna och se att jag har kvar halva tuben med efterbehandling/inpackning i håret.  Men alltså hela processen när jag skulle färga var ganska stressig (som allt annat nuförtiden, haha).
K hade precis kommit hem på kvällen, han sa ungefär "gå och fixa med ditt hår NU", 45 minuter senare så skulle han hämta Emilia från en kompis, Elise låg och sov men kunde eventuellt vakna och vilja äta när som helst och så närmade det sig även middagstid för resten av oss.
Jag joggade in till badrummet, satte i färgen så noggrant som möjligt, var nöjd över att jag hade tid över till att hinna med mig själv, tog tiden, förberedde middagen och när det väl var dags att skölja ur håret så höll jag på att hjälpa Elian med hans livs första hemläxa - så jag skyndade så pedagogiskt som möjligt och joggade återigen in på badrummet.  Jag sköljde ur färgen och passade på att duscha samtidigt.  Mitt i allt så kom jag på att jag höll på med matlagning, stängde av vattnet, sprang till köket och fixade med fisken som skulle in i ugnen och bad K hålla koll på resten.  Sedan skuttade jag åååterigen tillbaka till badrummet och lyckades glömma inpackningen på något sätt.  Jaja.  Och Elise - ja, hon vaknade sedan så fort jag satte mig vid middagsbordet... såklart.  Men jag hann ju färga håret i alla fall!
/ Shopping / Vardagslivet /

Till den ammande mamman

 
För ett par veckor sedan så nämnde jag ju att jag fyllde på min egen garderob med plagg som skall kunna passa nu såhär efter preggo-tiden.  Jag köpte bland annat den gråa tröjan (från Lager 157) - främst för att jag tyckte att den var fin.  Efter att ha använt den en dag så insåg jag även att den var himla praktisk när man ammar, så jag var tvungen att åka tillbaka senare och köpa de två andra färgerna också.
Nu bor jag mer eller mindre i dessa tröjor och det lär jag fortsätta med resten av säsongen.  Passar perfekt just nu med amningslinne under.  Jag tog storlek M då jag föredrar stickade tröjor lite större och de är verkligen rymliga.
 
Obs: ej spons eller så, bara ett genuint tips till andra mammor som söker efter amningsvänliga plagg.
/ Allt om Emilia / Shopping / Vardagslivet /

Det där med stora barn och klädsmak

 
I helgen ville Emilia shoppa sina kläder till skolavslutningen.  Jag såg en vacker vit klänning framför mig och var så taggad på att hitta den perfekta.  Hon ville dock inte alls ha klänning.  Såklart.  Det är så lustigt det där, men från och med att hon fyllde ca 2 år så bestämde hon sig för att BARA ha klänning eller kjol på sig.  Så liten, men så envis.  Jag kunde köpa snygga byxor, men hon bokstavligen grinade när jag klädde henne i dom, så i några år framöver hade hon till 98% bara klänning eller kjol.  Med åren så gick jeansleggings bra, sedan ändrades allt och nu funkar klänning ytterst sällan.  Haha typiskt!
 
Nu är hon dessutom stor och vi delar inte alls samma smak längre.  Vi gick in och ut ur alla butiker, den gravida mamman blev bara tröttare och tröttare men vi kämpade på.  Hon ryckte åt sig och klämde på tröjor som fick mig att känna mig helt förfärad.  Jag förstod inte alls grejen med att betala hundralappar för någon liten tygbit som dels var helt genomskinlig och dels så kort så man skulle visa hela magen (nästan).  Nä, jag sa att på min tid så skulle man vara uppklädd på avslutningar, nu skall man tydligen ha så lite kläder på sig som möjligt.  Det skämtet gick inte riktigt hem hos henne.  Hur som helst så sa hon nej åt alla mina förslag med en äcklad blick och jag gjorde väl detsamma åt hennes förslag.  Vi gick tillbaka till samma affärer till slut, hon provade allt möjligt och äntligen kunde vi kompromissa lite och hitta något som vi båda tyckte om/tyckte var ok.
 
Jag tycker att det känns så tidigt.  Hur kan jag redan vara så "omodern", som min dotter säger? Jag minns ju själv hur jobbigt det var när jag själv ville klä mig på ett visst sätt när jag var yngre och min mamma undrade vad fasen det var för fel på min smak.  Det är inte lätt.
Nu är det ju så att Emilia är fin i allt och självklart uppmuntrar jag henne till att skapa sin egen stil, gå sin egen väg och alltid vara sig själv.  Så länge hon är påklädd (!), haha.  Hon är ju trotsallt bara, snart, 12 år gammal.  Visst måste det få finnas lite gränser?