/ Graviditet nr3 / Vardagslivet / Videoblogg /

Livliga flickan i magen

 
 
I morse ägnade jag mig åt att samla ihop lite klipp och göra en video på vår livliga lilla flicka i magen.  Jag kan inte förneka att jag får den där alien-känslan när jag ser bebisens rörelser på film.  Det både ser och känns lite "udda" emellanåt.  Men häftigt är det ändå, att man ser tydliga små kroppsdelar på utsidan av min mage när lillasystern bökar och knuffas där inne (speciellt i de sista klippen).
 
På tal om det här med lillasyster och graviditet.  Vet ni vad jag fick för fråga häromdagen? "Är du gravid?" och den genialiska frågan ställdes av en som jobbade på apoteket.  Nog för att jag börjar svälla upp ordentligt och blir lite mera rund här och där, men jag tycker mig ändå se skillnaden på en mage som har ätit alldeles för mycket pizza och bullar (t ex) jämfört med en preggo-kagge.
Jag blev helt ställd och funderade på om hon skämtade.  Så jag skrattade till lite.  Men hon skämtade inte, haha.  Jag är bara gravid i åttonde månaden, känns rätt uppenbart va?
Anledningen till att hon frågade var för att jag i sådana fall kunde få någon slags babybox om jag beställde på nätet.  Och vilken tur att jag fick impulsen att dela med mig av denna händelsen, för nu skall jag gå in på den sidan och se vad det är för roliga bebisgrejor vi kan få hem.
/ Graviditet nr3 / Videoblogg /

Ringtestet

 
Emilia hjälpte lite med att fånga Ringtestet på film idag.  Såhär ser det ut för det mesta.  Det pendlar lite i början för att sedan börja snurra.
Man skall även kunna göra något test, på samma sätt med en ring och tråd (jag använde mitt eget hårstrå), över handleden för att dels få reda på hur många barn man kommer få och även vilket kön.  Det testet blev dock lite rörigt, haha, så jag håller mig till den här varianten.
Jag höll ringen över magen där jag kände att Bebis låg och rörde sig ♡ Jag är så nyfiken på dig där inne...
 
Förresten... undrar varför vissa (typ jag) odlar päls på magen när man blir gravid? Nu får det ändå räcka? Hehe
/ Lillebror Elian / Videoblogg /

Mammas bebis

 
 
 
 
För ett tag sedan kollade jag och kidsen på lite gamla videos från när dom var små bejbisar.  Alltså man måste älska Emilia i andra klippet "Åh vad stora öron du har".  Och så bebisskrattet i första videon, blir fortfarande rörd till tårar, kommer ihåg känslan så väl.
 
Tidigare idag tog jag upp Elian i min famn och sa något i stil med 'mammaaaas älsklings-plutt-gose-godis-bebis'.
Hashtag: Världenstöntigasteröst.  Han är ju det, min bebis alltså.  Han tog emot min kram men efter några sekunder sa han "Mamma! Ge upp, nu får du sluta... jag är ett stort barn nu!".  No way, tänkte jag.  Men ok då, han fick vinna den.
Någon halvtimme senare kom han fram och frågade om han kanske var ett "mellanstort barn" istället.  Men där kunde jag inte hålla mig, jag propsade återigen på att han alltid kommer vara MIN bebis.
Han var nog lite splittrad där, han ville vara stor... men fick lite panik och nöjde sig vid att vara liten tillsvidare.
Men kanske inte lika liten som i filmerna.