Tittar man snabbt på den här bilden så kan det vara någon form av konst, en tavla med konstraster, eller vad ser ni?
 
Syns det att det är min fransförlängning som har plockats bort? Att det är geggiga klumpar på vissa MED mina egna stackars fransar som jag gick miste om?
F.y..F.a.r.a.o.!
 
Är ni många som "gör fransarna"? Liksom jag, som - av någon tråkig åldersrelaterad anledning - fått kortare och glesare fransar?  Eller gör ni fransförlängning för att slippa sminka er? För att slippa med mascara som kan rinna och slippa tänka på kladdigt smink runt och under ögonen? För att spara tid? Känna sig snyggare och fräschare såhär i vintertider eller vilken årstid som helst, för den delen?
 
Anledningar kan vara många.  Jag vet bara att det är vanligt hos många och att det här är ett viktigt ämne för dom som bestämmer sig för att göra en fransförlängning och sedan fortsätta fylla på.  Det är även viktigt för dom som redan fyller på en fransförlängning någonstans, varför? Jo, historien kommer här.  Förbered er för en lång historia för dom som finner detta intressant.
 
 
För snart ett år sedan bestämde jag mig, jag ville, jag skulle känna mig bekvämare i mig själv - och det hade varit en dröm länge (nåja önskan i alla fall), som jag kände att jag var värd. 
Jag är extremt dålig på att unna mig själv saker i vanliga fall.  Jag kan handla och spendera pengar på kidsen så det flyger till höger och vänster utan att blinka. 
Meeeeen när det kommer till mig själv så brukar det se ut såhär:
Jag velar inne i en affär, t ex, kollar på ett plagg.... tänker... går ett varv i butiken.... känner och tittar på lite annat... går tillbaka och kollar på prislappen... kliar mig i huvudet och velar... äsch går ett varv till... hämtar plagget jag ville ha.... känner mig självsäker på att jag verkligen skulle ha användning för plagget och att jag förtjänar det... går ett varv till i butiken... får panik, hänger tillbaka och tänker NEJ herregud, det där behöver jag inte alls!
Detta händer ofta.  Därför vill ingen shoppa med mig,haha.
Men givetvis finns det stunder då jag vet att jag behöver något, vissa gånger kan jag känna att jag är värd att unna mig själv något - men sällan något stort. 
 
Som jag nämnde så kan barnkläder eller saker till dom i en viss summa vara en självklarhet, en kostnad utan större tanke.  Men om jag själv skulle stå med den summan endast till mig själv, ja nä... då blir det ett sådant där velande.  Behöver jag verkligen? Kommer jag verkligen använda det/den? Har jag inte något liknande? Blir det inte lite väl dyrt? etc etc.  Jag är hopplös, irriterande och ja - jag kan spendera timmar i EN affär om jag har egentid bara pga detta.  Ni ska bara veta hur mycket jag plockar på mig och lägger tillbaka (och när det kommer till nätshopping... wow, där klickar jag som en galning tills jag kommer till kassan och tänker "äsch vi hoppar detta" och stänger ned sidan).
 
Meeeen för att snurra tillbaka, kom av mig lite där.  Jag bestämde mig i alla fall för att unna mig en länge önskad fransförlängning.  Ingen mascara fick mina fransar att se fina ut.  Jag vantrivdes, kände mig konstig med tanke på att jag ändå haft hyfsat OKEJ fransar för några år sedan.
Inga långa, mörka och böjda som samtliga av mina barn har (Elise är väl snäppet ljusare som sin mama, men långa och fina).  Men med mascara på så fick jag ett lyft och det såg väl normalt eller vanligt ut - eller vad man ska säga förr om åren. Sedan gick det utför.
 
Plötsligt skedde denna förändring... jag vet inte om det var pga åldern, näringsbristen under min tid med ätstörningar, mediciner, stress - fasen det kan finnas så många olika anledningar men jag tror ändå att dom började bli glesare och bra mycket kortare redan innan just den mörka perioden i mitt liv.  Mina fransar var då hälften så långa som jag var van vid, jag hade färre, allt var förändrat och det var ingen mening att ha mascara under - för där fanns det knappt några kvar längre.  Såg bara otroligt larvigt ut.
Så jag bestämde mig.  Jag ville ha långa fransar, så jag kollade runt, hörde med folk vart dom gjort sina här i min byhåla och valde då ett av de ställena där det var riiiiiktigt billigt.  450kr för första gången och 250kr för påfyllning efter några veckor.  Tvåhundrafemtio kronor till mig själv i månaden? Ja, jo men det gick. Det kändes bra. Det var en normal summa för mig att slippa dåligt samvete.
Jag hade hört att fransförlängning kunde slita lite på sina egna fransar men jag tänkte mest "äsch, dom är så trötta och tråkiga ändå".
Här begick jag ett enormt fel... OM jag bara visste det då.
 
Jag skulle ha läst på, kollat om stylisten var utbildad, vart etc.  Men jag hade inga tankar på något sådant.  Jag tänkte bara att jag kunde få drömfransar riktigt billigt och var så jäkla glad över det.
För det första så sminkar jag mig knappt om veckorna.  Jag kan fylla i mina bryn typ.  Annars sminkar jag mig om jag ska åka någonstans speciellt, bortajobb, ska klä upp mig eller bara känner för det helt enkelt.
Jag tycker att det är kul med smink, har alltid tyckt! Älskar att vara kreativ och testa olika grejor.  Men till vardags så prioriterar jag det inte så ofta, jag har sällan den tiden.  Jag kan få ett ryck då och då och gå all in men återigen, det sker så sällan.
Därför var detta så bra för mig.  Jag har ju genomskinliga fransar egentligen, så himla ljusa! Så det var bara att vakna, tvätta ansiktet och sedan kände jag mig nöjd.  Jag färgar ju mina ögonbryn med jämna mellanrum också - så jag var bekväm från att jag vaknade.  Med tanke på att jag har mörkt hår också.  Visst var jag blond när jag började men nu känns det ännu viktigare eller ja, bekvämare.
 
Jag fortsatte att gå till "fransstylisten" så gott som var 3:e vecka, hon kunde knappt svenska och hon hade svårt att förstå mig.  Första gången tog det någon timme, vid påfyllningar blev hon klar efter någon halvtimme.  Men dom lossnade fort, dom började hänga, dom klumpade sig, formen såg tråkig ut snabbare och snabbare så till slut blev det tätare påfyllningar.  Men det var billigt och det var det enda jag tänkte på, för det var det enda som hade någon större betydelse för mig (jag visste inget annat).
 
Första veckan i januari bad jag om en tid för påfyllning men fick panik när hon sms:ade tillbaka att hon hade slutat.  VA? Vad fasen skulle jag göra nu då?
Just den dagen satt jag och slökollade på Instagram och hittade ett konto med väldigt fina fransar och hon jobbade inte allt för långt bort.  Jag skrev till henne och sa som det var, att min fransstylist slutat och att jag gillade hennes jobb med fransar och så bokade vi in en tid.
 
För ca tre veckor sedan steg jag in på salongen, förväntade mig ett snabbt besök. 
Här förändrades allt. Den här dagen fick jag en hel hög med kunskap om fransar och förlängning.

Det började som vanligt, titta upp, få något under ögonen och sedan blunda och jag var van vid att bara se det som en kort vilopaus.  Detta var dock något utöver det vanliga!
Tiden gick, jag kände knappt av hennes skickliga händer men började plötsligt höra ord som skrämde mig.  Vad tusan var det nu? Vad sker? Hon bad sin kollega komma och kolla och även hjälpa och jag fick klart för mig att det var BRA att den tidigare "stylisten" hade slutat, för dit hade jag aldrig mer fått gå ändå. 
Var det SÅ illa? Jag visste ju att det kunde slita, men mina fransar var ju så trötta till att börja med.  Jag låg och funderade lite, hon förklarade hur den förra verkligen förstört mina fransar, att jag skulle kunna ha fina och starka fransar och att dom inte ska förstöras av en bra fransförläning, jag kände mig snopen och visste att mina LÅNGA fransar inte skulle vara aktuella här - för där gör hon bara en förlängning som man själv klarar av.  
Hur som helst så låg jag där och lyssnade tills det blev tyst och jag somnade in djupt, vaknade upp och fattade inte vart jag var och så kom jag på mig själv när hon sa blunda, haha.  Detta skedde ett par gånger.  Sedan vaknade jag upp, ordentligt utvilad, förstod att det hade gått ett bra tag men ännu var hon inte färdig.
 
 
När jag började känna mig fullkomligt utvilad (och kissnödig, haha) så började jag fascineras över hennes tålamod.  Jag visste då inte hur lång tid hon hade jobbat på mig - som säkert var som ett hopplöst fall - men det var länge.
Hon peppade mig lite i slutet med att hon snart var klar.  Antagligen pga att jag började röra på lite kroppsdelar och spände mig för att jag var nödig.
Sedan var det klart.  Lite över fyra timmar jobbade hon på mig, insåg jag när jag kollade på klockan senare.  Vilken stjärna! Hon tog ingen genväg, hon slängde inte ihop något bara för att - hon gjorde verkligen ett grundligt arbete och nu ska det inte ta så lång tid framöver eller i vanliga fall vad jag förstår - men som sagt, mina fransar var helt förstörda och många drogs med ur den gamla förlängningen - trots att hon var duktig där och hade tålamod då med, allt för att rädda mina egna fransar så gott det gick.  
 
 
Hon sa till slut att jag säkerligen skulle tycka att dom var korta.  Hon förklarade jobbet hon gjort, hon förklarade att mina egna fransar behövde växa och bli starkare och att jag nu hade en förlängning som var anpassad efter vad mina egna fransar skulle klara av och jag var ändå imponerad!
Nej, dom var inte långa - inte så långa som jag var van vid.  Men dom var extremt snygga! Trots utgångsläget så skapade denna fantastiska stylist fransar med volym.
Redan efter besöket så fick jag direkt beröm om hur snygga dom var.  Att man såg mina ögon och färgen betydligt bättre, att formen passade mina ögon mer.  Och ja! Trots att drömmen var lååånga fransar så kunde jag ändå bara instämma.
Jag hade fått otroligt fina fransar trots att mina egna var förstörda.  Hon hade jobbat så otroligt hårt och jag kunde inte vara gladare.
När jag låg där i början och hörde allt oj och fy, så kände jag att det var kört.  Men så var det tvärtom, detta var början på en BRA resa.
 
 
Med Xlash och  vanliga "hår, hud och naglar" -vitaminer (finns att köpa på apotek, hälsokost och lite överallt) så skulle jag börja bygga upp mina egna fransar igen.  Ge dom näring för att växa ut starkare och tåligare.
Nu får vi se om jag någon dag kan ha sådär långa fransar igen, eller hur utvecklingen kommer ske.
 
Men med detta inlägg så vill jag bara tala till er alla som gör fransar att tänk på VEM du går till.  Är personen utbildad och certifierad? Hur ofta behöver du fylla på? Hur ser dina egna fransar ut? Har du sett stylistens tidigare jobb? Lyssnar stylisten på bara dig - eller gör hon både som du önskar men även vad dina fransar själv klarar av? Dvs en kompromiss eller ett möte halvvägs.  
Visst kan alla (som jag gjorde först) klampa in någonstans och säga "jag vill ha så långa fransar som möjligt" MEN en bra fransstylist ska kunna berätta hur långa du kan ha för att det ska ge ett bra resultat.
Med en bra fransstylist så förstörs inte dina egna fransar OCH något roligt för mig personligen hittills är att resultatet ser ungefär likadant ut Idag som för flera veckor sedan!
I vanliga fall hade jag behövt en påfyllning redan förra veckan om inte tidigare.  Så givetvis är jag helt tagen av den här nya kunskapen, taggad på att se hur mina egna fransar kommer växa och stärkas, taggad på att vara som ett team med min nya stylist som successivt kommer kunna bygga på snäppet längre fransar.
Men just nu spelar det faktiskt ingen roll.   Jag är så jäkla nöjd med formen och utseendet, så längden är inte helt avgörande just nu även om det såklart vore roligt om mina egna skulle palla det längre fram.
Vi får se!  Jag kommer dokumentera min resa med Sara - min nya stylist (@lashesandnailsbysara på instagram) - och se hur allt utvecklas.  Hon är minst lika taggad på att bygga upp mina fransar och sa som sagt flera gånger att det var BRA att den förra hade slutat, för det behövde hon.
Sara finns dessutom där hela tiden och svarar på mina frågor direkt, hon besitter en stor del kunskap och så fort jag har kommit på en fråga så är hon snabb med att hjälpa.  Hon är inte bara otroligt duktig men även så himla go och underbar! Man mår bra av att prata med henne och jag ser fram emot mitt återbesök när påfyllning blir aktuellt.  Då kommer jag visa och berätta hur utvecklingen sker.
 
Jag tycker att ni alla som är intresserade av detta ska gå in på hennes instagram direkt och se vilka otroligt snygga resultat hon trollar fram.  Hon är certifierad fransstylist i singelfransar och elev i volymfransar men låt inte ordet "elev" tala för något sämre.  Hon är helt freakin fantastisk! Jag höjer denna fina tjej till skyarna för att jag uppriktigt imponerades först av hennes enorma tålamod och jobb när jag väl var där - men även att dom sitter kvar och att en påfyllning kan vänta - trots att jag svettas varje dag och lever tungt och tufft!
Jag tycker verkligen att hon är värd varenda gott ord man kan komma på OCH så rekommenderar jag henne starkt till alla som bor i Stockholmsområdet, som söker en seriös och grym stylist (hon jobbar i Haninge och Uppsala).
Jag har möjligheten att ge er som är intresserade en rabattkod dessutom och det känns himla kul då jag bara "ger" något till mina läsare om jag verkligen står för det.  Och detta står jag för så hårt det bara går.  Jag vet inte hur jag ska beskriva med ord hur skicklig hon är, trots att hon är relativt ny.
 
Detta är från hennes instagram:
 
 
"I augusti förra året gick jag utbildning i singelfransar, sedan övade jag tills fingrarna blödde, läste på och tog tips för att sedan två månader senare göra prov i ett nyset singel. Här blir man noggrant bedömd både när man jobbar och hur det ser ut efter, för att bli godkänd ska det sitta bra och vara anpassat efter kunden, och absolut inte sitta ihop.
Nu är jag certifierad i singelfransar och elev i volym.
Har man gått en utbildning och har ett eget intresse för fransar så VET man vad som är rätt och inte. Man tar inga "snabba genvägar". Även jag som är väldigt ny i branschen skulle aldrig tillåta det här.
Kunden kom in med klumpar av fransar som såg ut att vara någon form av volymknippen, fast med singelfransar!
Det är alldeles för tungt, 5 st egna fransar sitter ihop i en klump och går inte att rädda. Dom var förstörda och geggiga. Tyvärr hade hon extremt lite fransar kvar själv och hade hon fortsatt gå dit så hade hon nog tyvärr inte haft några fransar kvar alls.
Det här är inte okej av en fransstylist.
Vi satte en väldigt mild och lätt volym för att hennes egna fransar ska få återhämta sig. Och med hjälp av Xlash och vitaminer från apoteket ska fransarna nu bli starka igen 🙏🏼💖
Tack för att ni väljer mig istället för detta!"
 
-
Ser ni hur fruktansvärt utgångsläget ser ut!? Sådär såg det ut efter 10 dagar - ett par veckor varje gång jag gick till personen här i Nynäs.
Just nu ser mina fransar fortfarande ut som på bilden när dom var färska, helt lika i formen men har kanske tappat en eller två.  Det är helt otroligt för mig! 
 
 
Jag känner att jag kom in på ett ämne som jag verkligen blev intresserad av.  Som sagt så tänkte jag bara i början att jag ville komma billigt undan, hade ingen aning om konsekvenser eller liknande, långa fransar som fransar och klart att man väljer den billigaste då - när mina egna ändå var som dom var.  Fel.
Och anledningen till detta är främst att dela med mig av denna otroligt viktiga info till alla som vill göra fransar.  Många kanske vet och redan är informerade och har kunskapen.  Men jag saknade den och jag tror att fler gör det med.
Nu är ju detta så vanligt sedan flera år tillbaka - att gå och "göra fransarna".  Jag hoppas att ni alla väljer rätt stylist som vet vad hon (eller han?) gör! Som arbetar precis som Sara i citatet ovanför!

Att komma billigt undan kan vara en sak.  Men till priset av att förlora alla mina egna fransar om det hade fortsatt? Nej, då prioriterar jag om.  Det var som ödet att detta hände (japp jag tror ju på ödet - och även om detta är ytligt så handlar det om att trivas i sig själv).
Kommer jag fortsätta länge till med förlängningar så kommer jag bara gå dit jag gick nu sist.  För denna tjejen har min fulla tillit.  Vi har nu en långsiktig plan.
Utöver själva förlängningen så har hon ju lärt mig hur jag ska vårda mina egna fransar och det var uppenbarligen något som behövdes.


(null)

Okej, här kommer jag i ett nötskal.  Jag saknar mitt mörka hår, tror jag! Eller egentligen så är det så att jag nådde mitt slutliga mål med det ljusa håret.  Då tröttnar jag och vill göra nytt.

Så mycket pengar som jag har lagt ned på x antal färger och blekningar, färgbomber, andra inpackningar, silverschampo och balsam och andra hårvårdsprodukter av dyra märken för att få till den perfekta nyansen.

(null)

Jag har alltid haft lätt för att färga mörkt till ljust, men denna gången gick det inte... det tog nog närmare ett halvår för att få det resultatet jag ville ha

(null)

En riktigt kall blond nyans.  Allt detta för att slippa färga utväxter var tredje vecka (eller i värsta fall varannan vecka)

(null)

MEN! Å andra sidan så kostar det att underhålla mitt ljusa hår med alla de rätta produkterna.  Så att jämföra kostnad och tid så är det egentligen samma sak.

Jag är även inne på om jag skulle slinga håret eller tona det mörkblont/ljusbrunt:

(null)

Grejen är ju den att jag gillar mörka ögonbryn, jag färgar dom och sminkar dom, oftast är det min största prioritering gällande smink, att få till synliga och fylliga bryn.  Och då passar det mörka håret finast.
Nu kommer min mamma vilja döda mig då hon har sagt fyrtioelva gånger att hon är så glad att jag valde att bli blond igen (det är min naturliga färg och då antar jag att hon, som mamma, vill se mig som jag är eller hur hon skapade mig, eller vad man ska säga haha, meeen som sagt håret ska underhållas annars är det mest en trist och tråkig färg... som barn och yngre var jag kritvit om håret men nu är det inte samma).

(null)

Men jag vet inte! Jag velar, jag funderar i alla fall på att börja med en varm toning och så en ljusare brun färg.  Skulle jag köpa mörkbrunt direkt så skulle det bli grönt.  Det blir ju en process, jag kan verkligen inte bestämma mig.  Vad tycker ni? Blondin eller brunette? Era röster får bli avgörande för mig! Emilia sa förr att jag var så fin i ljust hår men nu höll hon med mig om att det mörka saknades, hon ville helst att jag skulle färga lite ombre men med mitt korta hår så tycker inte jag att det är det optimala.  Jag saknar mitt långa hår också för den delen.

Hur som helst, ytligaste inlägget på länge MEN vad tycker DU? Ska jag fortsätta med det ljusa eller ska jag göra som många andra och färga mörkare lagom till hösten?  Jag har vägt alla för- och nackdelar och det är så jämt så jag kan inte bestämma mig. Lämna en åsikt, så kommer jag helt enkelt göra det som får flest röster (tror jag 😅)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null) 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Massa blandade bilder på oss, mörkt ljust.... mörkt ljust...? Kan man inte lösa djupa problem i dagsläget, så kan jag iaf få fundera på i-landsproblem.  Hjälp mig med mitt velande!
 
Som jag har nämnt tidigare så har jag ganska korta och raka ögonfransar och är ständigt på jakt efter den rätta mascaran.
När jag fick möjligheten, att i samarbete med Lumene, testa deras True Mystic Volume mascara så blev jag förstås förväntansfull.  Tänk så roligt det är med nya produkter emellanåt!
 
Nu har jag använt mig av den i ett par, tre dagar för att skaffa mig en ordentlig och rättvis uppfattning.  När det gäller mina korta fransar, så upplever jag inte att dom ser speciellt längre ut.  Men fyllighet och volym däremot, det fick jag så det räcker och blir över.  Jag kan varmt rekommendera den här mascaran till dig som redan har normalt långa fransar och snarare söker efter maximalt med volym.